Sommar i Piggaboda

Nedan följer en bildbomb på resten av Sverigevistelsen, massa skog och hund. Mest hund. Det blir lätt så när Bruno är den gladaste, klängigaste, mysigaste personen jag vet. Och liksom, kolla ögonen, en smälter ju för mindre.

IMG_8402min.jpg
IMG_8467min.jpg
IMG_8471min.jpg
IMG_8472min.jpg
IMG_8862min.jpg
IMG_8886min.jpg
IMG_8395min.jpg
IMG_8878min.jpg
IMG_8884min.jpg
IMG_8893min.jpg
IMG_9075min.jpg
IMG_9079min.jpg
IMG_9087min.jpg
IMG_9098min.jpg
IMG_9141min.jpg
IMG_9049min.jpg
IMG_9051min.jpg
IMG_9034min.jpg
IMG_9039min.jpg
IMG_9026min.jpg
IMG_9286min.jpg
IMG_9215min.jpg
IMG_9289min.jpg
IMG_9297min.jpg

Marken krasar och frasar under våra fötter, vi oroar oss för skogsbränder. En kväll luktar det bränt och vi går runt i byn för att försäkra oss om att skogen inte brinner, nästa dag läser vi i tidningen om en skogsbrand 3 kilometer bort, det var därför solnedgången var så intensivt rosa igår, tänker jag. Vi andas ut över att släckningsarbetet går bra och känner oss tacksamma över brandflyget som cirkulerar över skogarna.

Vi äter smulpaj och dricker termoskaffe under tallarna vid sjön. Termometern som hänger från bryggan visar 21 grader, vi simmar och simmar och simmar, gör kanonkulan från flytbryggan minst femton gånger. Får russinfingrar. 

Jag är först upp varje morgon, precis som det har varit sedan jag som barn självmant klev upp klockan 6 för att kolla på telletubbies medan pappa skramlade i köket efter att ha kommit hem från nattjobb. Jag går ut i den tidiga morgonskogen som är bättre än all terapi, meditation, andningsövningar och självhjälpsböcker tillsammans. Storlommen hörs över trädtopparna, dimman rullar in över sjön och allt grönt glittrar i morgonsolen. När jag kommer tillbaka till gården igen är jag som ny. 

Vykort från Småland

IMG_4893min.jpg

Just nu i Småland är tillvaron sådär rasande grön som den bara blir i Juni då gräset växer minst en centimeter om dagen. Svalorna flyger så fort så nära att vinddraget sjunger i öronen, och sädesärlan springer kvickt kvickt över gårdsplanen. Skogen klär i sitt sedvanliga lugn, men om en tittar lyssnar känner efter lite så förstår en att det myllrar av liv just nu. Jag har badat i en ljummen sommarsjö, vilat i mina skorrande R, ätit solvarma smultron, sprungit genom rågfältet bakom huset, luktat häst och försökt få allt det gröna att krypa in under skinnet, liksom bunkra upp på smålandsskog tills nästa gång. Det spelar ingen roll hur mycket jag ser av världen, hur många platser jag än bosätter mig på, Småland gör något med mig som ingen annan plats kan. Skogarna kring Piggaboda, de som jag känner utan och innan, där jag gått från ett människoknyte, till ett lillgammalt barn, en svartmålad tonåring, och nu något som ska föreställa en vuxen person, de är mitt viktigaste habitat.

Ikväll åker jag tillbaka till York och verkligheten igen, och Småland, vi ses i September igen.

Våfflor, skog och ett dygn i Borås

Jag är tillbaka i York! Rasade i säng klockan 4 i torsdagsmorgon efter att ha rest i 12 timmar, och varit vaken i 23 timmar. Det var så fint att hänga i Sverige lite, samla krafter, och ladda upp med Smålandssaker såsom skogsluft och hundgos. Vi kikar lite på det som fångades genom kameran!

Vi börjar i Borås och där min syster Johanna och hennes Pär bjöd på den här våffeldrömmen. De har precis flyttat dit för Johanna har landat ett jobb som fotograf på Nelly (♡!!! är så stolt att jag typ spricker), så på lördagen stuvade hela familjen in sig i bilen och åkte upp för att hälsa på. 

Efter att ha tagit tabberas på våfflorna blev det gos i soffan. Bruno paxade såklart platsen närmast Johanna för de är bästa vänner. Det var så gulligt att se hur glad Bruno blev när han fick träffa Johanna igen, mitt hjärta smälte lite.

Och så lekte han lite med sin favoritleksak diskborsten. Har varit ifrån Bruno i typ 36 timmar när jag skriver detta, och saknar honom redan. Varför är hundar så bra?

Resten av lördagen spenderades åt att strosa i stan, dricka kaffe på Viskan och sedan tillbaka till lägenheten för att äta pizza. Jag stannade över natten för att maxa tiden med Johanna och Pär, och vi slötittade på tv och pratade tills vi alla somnade i en hög i soffan. ♡

Dagen efter mötte jag och Johanna upp Nastasja för fika på stan!!! Alltså, förstår ni hur bra den här kombinationen personer är eller? Bäst. 

Vi satt där i solen och pratade och pratade, och jag bara NJÖT över att få hänga med två av mina bästa personer samtidigt. Så fint att ha dem i samma stad. 

Så tillbaka till Småland igen där jag tog otaliga promenader i skogen med en Bruno som tycker att blåbärsris är typ det roligaste som finns (efter diskborstar och pinnar då). 

På mornarna åt jag frukost länge samtidigt som jag långsamt läste Smålandsposten. Drack minst tusen koppar kaffe ur tunna, klirrande koppar och spanade på fåglarna vid fågelbordet utanför. Som meditation. 

Saker som jag gjorde men inte fastnade på bild: 

➢ åt våfflor och hade pluggfrukost med Jenny. Precis som när vi var tonåringar, fast ändå inte. Det är så fint att liksom hamna i liknande sammanhang som en befann sig i förut, och inse att en är samma person men ändå helt ny. Känns ungefär som att resa tillbaka i tiden, eller till ett parallellt universum.

➢ fikade semla på Roddy's i Ljungby med en bloggläsare. Vi hade det så trevligt att jag helt glömde bort tiden och vi satt där i flera timmar och bara pratade. Det var så fint för 1) visste inte ens att jag hade bloggläsare från Ljungby-trakten, känns liksom inte som att någon bor där, 2) så fint att få hänga med någon som också upplever identitetskrocken mellan universitetslivet och bondelivet, och 3) att kunna bre på med redig Ljungby-småländska utan att det blir konstigt. 

➢ jag hängde i solen på södersidan av huset, åt glass och läste. Det blev så varmt att jag var tvungen att ta av mig både jacka och skjorta, så till slut satt jag där i linne men var ändå för varm. Som en liten mini-sommar.

➢ köpte upp vad som kändes som halva ICA och fyllde resväskan med sånt som en saknar som utlandssvensk (kaffe, kexchoklad, marabou och lakrits). 

Det kändes ovanligt vemodigt att lämna Piggaboda och Sverige den här gången. Men när jag promenerade genom York i den ljumma torsdagsnatten så kände jag mig mer hemma här än vad jag gjort innan. Kanske är det så att en måste komma bort lite ibland för att kunna landa i det en har, för att kunna se det med nya ögon. Kanske. Eller så är det de utslagna träden och den blommande magnolian som charmar mig. 

EN MORGON I PIGGABODA

Hej, jag är i Småland! Ja! Idag vaknade jag av min brors larm två rum bort klockan 05.15. Är ju som bekant världssämst på att somna om igen på morgonen, så istället för att sova vidare snörade jag på mig kängorna och klev ut i frosten.

Och tur var väl det för alltså, den här soluppgången får 10/10. Hela världen blev rosa för ett slag.

Efter frukost gick jag och Bruno på promenad i dimman. 

Här är han förresten, BRUNO. 3 månader gammal och mer som en liten björn än en hundvalp. Han har världens mjukaste päls, gillar att tugga på pinnar och att sitta i knät. Helst samtidigt. 

Och att springa i skogen, såklart.

Och det här, det här var precis vad jag behövde just nu. Plats att andas, tänka och bara vara. Skogen skogen skogen åh, som jag tycker om dig. ♡

Resten av dagen har jag spenderat på trappan där jag lapat i mig sol, druckit kaffe, hängt med Bruno och låtsas som att uni inte existerar. Bra liv! 

PIGGABODA: CATS, COWS AND A SUNNY FOREST

Ni alltså, ni är ju för fina. <3 Blev helt överväldigad av all fin respons på förra inlägget, är så himla pepp på att blogga nu!! Tack tack tack! 

Nu till något helt annat, nämligen ett gäng bilder från när jag firade jul i Småland! Inte så mycket jul dock, mest skog och gulliga katter.

Efter den helt otroligt stressiga hösten, var det så jäkla fint att få befinna sig här igen. Bland träd och tystnaden, att få kunna fylla lungorna med skogsluft igen. Bästa medicinen för ett stresstrött hjärta. 

IMG_1063min.jpg

Något annat som också gör underverk för ett stresshjärta och livet i allmänhet är att få hänga med dessa tre <333 Skrattar aldrig så mycket som jag gör tillsammans med Johanna

Spenderade mesta av tiden hemma med att gosa + bli tvångsgosad av kattfamiljen. På den sista bilden försöker jag plugga (hade 12,000 ord att skriva över jul </3), men så kom Signe och bokstavligen parkerade sin lilla kropp på min mage och vägrade gå därifrån. När jag väl gav in och började klia henne, så kom Hugo och satte sig bakom mig på armstödet och gosade sönder med mitt huvud. Katter ändå. 

En morgon när frosten skimrade på marken och himlen var hysteriskt rosa. Jag matade korna med deras frukostmorötter, och Lill-kossan var först fram som vanligt. <3  

Kul kuriosa: när jag var 5 år gjorde SVT ett rikstäckande reportage om Piggaboda (byn där jag växte upp), och jag blev utfrågad av reportern vad en "egentligen gör på landet". Jag svarade, på min bredaste Småländska, "plocka morrötteeerrrr" och sedan dess kan jag inte säga/skriva/tänka ordet "morötter" utan att den sekvensen spelas upp i mitt huvud. 

Blir helt blödig av att titta på de här bilderna. SOLEN liksom. Har känt solen värma kinderna exakt 1 gång sedan jag kom tillbaka till York?! En gång på nästan två veckor?? Känns som att jag numer bor under en grå, blöt filt. 

Och en kvällspromenad i skymningen, när skogen sakta färgades blå av det försvinnande ljuset.

 

Translation:

Some frames from when I went home to Sweden over Christmas. 

A LITTLE CHRISTMAS HELLO

35mm photos from last Christmas. 

I'm back in Småland, back with my family and all the animals. I start the morning by feeding the cows some carrots and scratching the bull Wayne behind the ears. My eyes are itchy and runny because I can't keep away from their cats and their soft soft soft fur even though I'm allergic. And, as always, the compact silence takes me by surprise. Yesterday, I decorated the tree (that I chopped down and carried home through the forest on Thursday) with red and gold, wrapped the last presents, made flower decorations with pine tree branches that I found on the ground during our morning walk, and rolled over 60 vegetarian meatballs. And we probably broke some kind of record by having everything ready before 7pm yesterday (being part of my family is like stepping into the real life version of Sällskapsresan - everything that can go wrong, will go wrong ♡), and we spent the rest of the evening in the sofa, watching the Christmas Special of På Spåret, eating chocolate and dried figs. 

Anyway, hope you have a great, relaxing Christmas filled with love and food - and if you're really lucky, some snow too. Merry Christmas and God Jul! ♡

THE WEEKEND OF WALKING

This weekend was a very sad one here in Piggaboda, as we had to say goodbye to our little dog Bamse. </3 He jumped down from the bed on Thursday morning and when he landed he started screaming in pain (it was the most heartbreaking thing ever) and he wouldn't move. We drove him to the vet who thought that he had an internal bleeding, but as Bamse also had a heart murmur his heart wouldn't make it through surgery - and we had to put him down. It was the saddest day ever and we cried our hearts out. Now he's resting next to his dad Snobben, and our other dog Plum, under the Hawthorn tree. At least he got 13 years of the best life a dog could wish for. <3 

IMG_8371min.jpg

So this weekend we've been out for a lot of long walks since walking in quiet forests is the best thing to do when you're sad. Our farm borders the grounds of a Baron; thousands of hectors of forest upon forest, walking there is like walking through no man's land = best thing ever when you don't want to see people. Johanna and I picked a basket full of the biggest chanterelles we've ever seen and listened to the silence. 

IMG_8495min.jpg

On Friday morning the forest was wrapped in a thick fog, and with the sun shining through everything was covered in a peculiar white light. We walked down to the lake first thing in the morning and sat down on the deck, talked about everything that came to mind while looking out on the still water. 

Saturday and another walk. We had no luck in picking chanterelles, but the forest was ever so autumnal. We also drove 26 km (one way) just to buy sweets for our movie night. Very reasonable if you live out in the middle of nowhere like we do.

Yesterday we (Johanna, Pär and I) walked along the old railway track down to the lake and swam in the dark waters. It was much warmer than I expected? So weird but nice to be able to go for a swim in September. 

Tomorrow I'm leaving Piggaboda for a week(ish) in Uppsala, and then I'm heading to York!! And even if I'm beyond excited to see Otto, to see my new home town for the first time, and start uni again (!!) - I know I'll miss the forest, all the animals, my family, and the slow-paced way of life here in Piggaboda. It's been a good summer. 

SEPTEMBER

IMG_7392min.jpg

The ground is sprinkled with leaves in every colour of autumn; first birch, then oak, now aspen, and soon maple. The swallows have left for the south, so have the cranes. The rowan berries glow bright red in the evening sun, and we take turns in saying "it's going to be a cold winter". The apple trees bend under the weight of the fruit, and every minute you hear a dull thud as yet another apple hits the ground. The house constantly smells of apples; apple pie, apple crisps, apple sauce, apple everything. Apples and chanterelles (we've lost count of how many litres we've picked this year). 

September, I like you. A lot. 

Pink waters and a dark forest

Look who took the train down from Borås to hang with me and Otto for a couple of days - Nastasja!! I hadn't seen her since November last year so I was over the moon. 

We did typical countryside things like fishing in the most incredible sunset! 

And look!!!

Nastasja caught her first pike, ever!! We threw it back in again, of course. But still! Since we're not very savvy fishers we were so excited and surprised.

And look at this amazing sunset?? Thank you, Piggaboda. 

IMG_6992min.jpg

To our left the moon climbed the sky and I got the chance to use one of my favourite Swedish words; mångata.  

We stayed until the daylight disappeared and the previous day was just an orange glow in the horizon.

We also picked bilberries! Another typical activity when you live in the middle of a forest. 

These two ♥ 

And filled another basket with edible gold. We also had a lot of fika, watched Lawless, talked talked talked, and just enjoyed being in the same place for once. Thank you internet and the blog world for this incredible person. ♥

a walk at 4 in the morning

I'm back in Sweden again to spend the rest of the summer here in the forest. The first morning back in Småland I woke up at dawn by the sound of the cranes and decided to go for a walk in the misty morning air. Nature is stiller than it was a month ago, it's like the greenery is as lush as it can get and now, instead of hysterically trying to bloom, it's resting in all its splendour. I listened to bird sounds in the distance (black-throated loon, woodcock, crane), ate my first homegrown pear of the year, got cuddled/followed by our cats, and was blown away by the beauty of the burning sky. When I climbed into bed again an hour later, my limbs were cold as ice, but my mind quieter and calmer than it's been in a long time.