Slutet av Oktober/början av November

Kompisar! Jag jobbar min tredje fredagsnatt i rad på det skyddade boendet. Det ekar tyst i byggnaden och hjälplinjen har bara ringt en endaste gång, så tänkte passa på att kika in här och säga hej. Har förresten kollat på the Haunting of Hill House i veckan, så förväntar mig nästan att jag ska se spöken/andar/siluetter på övervakningskamerorna när jag tittar upp på skärmarna. Ser ej fram emot att behöva gå ner i källaren för att gå på toa senare, heh. 

Livet de senaste veckorna har mest bestått av jobb jobb jobb. Men några glimtar icke-jobb kan jag dela med mig av ändå.

IMG-0896min.jpg

Jag går till bussen längs med floden i morgonsolen, luften är hög och löven som skiftar i höstens alla färger frasar under mina fötter. 07:30 tåget från Scarborough rullar över Scarborough Bridge,  det påminner om introt till skymningssagor. Fåglarna är i rörelse nu, de flyger lågt över vattnet i pilformation, och änderna samlas tjattrande vid foten av bron. På floden tränar de rodd, en kvinna i gul fiskehatt cyklar bredvid och ropar instruktioner, väser högt till gässen mellan tänderna så att de ska flytta på sig när hon kommer cyklandes.

IMG-1066min.jpg
IMG-2994min.jpg

Jag börjar känna igen personerna som bor i mitt område. Den polska kvinnan med de två tufsiga gamla skrutthundarna som viftar långsamt på svansen när en går förbi. Mannen med labradoren som drar något så otroligt i kopplet, han måste sätta emot hela sin kroppsvikt för att inte dras med. Kvinnan med den lilla chiuauan som hellre blir buren än går själv. Eller okej, jag inser när jag skriver detta att jag faktiskt inte känner igen människorna som bor i mitt område, utan det är hundarna jag känner igen. Rimligt ändå.

Vår lilla lägenhet känns som hemma nu. En trygg plats där jag kan landa och bara vara. Och med mörkret kom behovet och önskan att bara vara hemma; tända ljus, baka bröd och bullar, sluka serier på Netflix, skrota runt i lurviga strumpor och pyjamas. 

IMG-1027min.jpg

Jobbar, jobbar, jobbar. När jag tror att inget kan chocka mig längre, kommer jag på mig själv att läsa igenom informationen jag fått från polis och soc. med tappad haka. Kommer sedan hem till det här gulliga leendet och känner mig så oändligt tacksam för att jag är i en relation som bara ger mig glädje, där jag känner mig 100% trygg och stark, med den absolut snällaste personen jag vet. 

IMG-2956min.jpg
IMG-2958min.jpg

Vi åker till gymmet om kvällarna. Jag får förhårdnader på handflatorna av hävstången, och vikterna som i början kändes ouppnåeliga är nu helt överkomliga; jag lyfter det dubbla jag orkade för bara två månader sedan. Efteråt är jag hög på endorfiner och musklerna ömmar. Jag trivs så bra med styrketräning och är så glad att jag hittat en träningsform som passar mig, för som f.d. ätstörd är träning ingenting som jag tar för givet, det är så lätt att hamna i skadliga tankegångar. Men just nu är jag så långt från de ätstörda tankarna jag någonsin varit, och jag har aldrig känt mig så mycket power som när jag benpressar fyra gånger gånger min kroppsvikt (eller min uppskattade kroppsvikt, har inte vägt mig sedan 2012). 

IMG-2927min.jpg
IMG-2930min.jpg

VI firade Halloween förra helgen. Jag kom hem vid 10 på lördagsmorgonen efter att jag jobbat dag + natt, och därför varit vaken i 28h i sträck. Kröp ner bredvid Suote med en ostmacka i handen och tydligen somnade jag mitt i en mening. Vaknade sedan vid 17 och satte direkt igång med vår sminkning. Tycker ändå att jag gjorde ett bra jobb då jag var helt sömndrucken när jag gjorde det. Bävade lite inför tanken att gå ut och klubba med bara 7 timmar sömn och nattjobb i kroppen, men det gick bra?? Dansade konstant i 5 timmar och hade fortfarande energi kvar när vi åkte hem vid 3. Hoppas jag känner mig lika fräsch imorgon/ikväll när det är bonfire night.

Hoppas November känns mjukt i tanken och att ni mår bra. Puss!