Sedan sist

IMG_9980min.jpg

Jag går på yoga med en ny vän, min första lektion någonsin. Vi är sist in i lokalen och jag får platsen längst fram i mitten, precis framför instruktören. Jag kan inte minnas sist jag var såhär långt utanför min comfort zone. En och en halv timme senare ligger vi i corpse pose blöta av svett. Jag känner lukten av regnet genom de öppna fönstren och det känns som att min kropp smälter ut på golvet. Det är tyst och tomt för en sekund innan min kropp fylls av vatten, vågor som slår upp i mitt huvud och jag sjunker djupare ner i golvet. Efteråt känner jag mig mjuk och följsam, både i kroppen och i tanken. 

IMG_0268min.jpg

Härom veckan hade jag hade fyra dagar ledighet på raken, det är det längsta jag haft på flera månader. De första två dagarna vaknade jag runt 5 som jag brukar innan jag somnade om, men sedan gick jag in i totalt semesterläge. När måndagen sedan kom och mitt alarm körde igång där vid 5, hade jag ingen aning om vad som hände. Så jag väckte Suote, tryckte den ringande iPhonen i hans ansikte och frågade “what do you want me to do with this?” han tittade på mig länge innan han förvirrat sa “turn it off?” Det var inte förrän jag tryckt snooze och såg min bakgrundsbild som jag förstod att det var min telefon jag höll i. Tur att vi bokat semester i Oktober, min hjärna verkar behöva det.

IMG_0261min.jpg

Bank Holiday Weekend och vi åker till London för att hänga med Suote’s bror. Vi bilar ner på lördagen, äter sura godisar och sjunger med i musiken. 

Söndagen regnar bort, vi försöker ge oss ut på Londons gator men blir dyngsura på tre sekunder trots paraply. Vi ger upp och hamnar på ett italienskt café med starkt kaffe och frasiga bakverk, regnet öser ner utanför och fönstren immar igen. På kvällen äter vi phò på en vietnamesisk restaurang som precis har öppnat tvärs över gatan. Jag som huttrat hela dagen värms upp inifrån av den rykande varma buljongen. Resten av kvällen springer vi från bar till bar i duggregnet. Vår slutdestination är en liten bar där prick alla är coolare än jag och som har jazzkväll varje söndag. Vid midnatt börjar bandet spela, jag blundar och förlorar mig i musiken. Bryr mig inte om hur pretentiöst och klyschigt det är med jazz, för sopransaxofonen vibrerar i hela kroppen och jag älskar varenda sekund. Jag saknar att spela klarinett. När vi går hem i natten har det äntligen slutat att regna, Dalston är tomt så när som på rävarna som kryssar mellan parkerade bilar och soptunnor. Vi räknar till sju stycken.

När vi vaknar på måndagsmorgonen har Suotes mamma anslutit sig till oss, vi är alla mosiga i ansiktet av den sena natten: mamman av att ha suttit på en nattbuss, vi av att ha dansat till klockan 3 samma morgon. Pannkakor och lönnsirap till frukost innan vi åker till Carnival. Folk! Överallt! Luften är tung av weed och vi klämmer oss fram mellan alla varma kroppar som gungar i takt med musiken. Efteråt är vi alla helt slut. Jag sover mig igenom den fyra timmar långa bilfärden hem och vaknar inte förrän Suote parkerar bilen utanför vår lägenhet. 

IMG_9932min.jpg
IMG_9585min.jpg

Förra vintern, när jag och Fatou bodde i Hyde Park i Leeds torkade jag in surdeg och sparade i en burk. Nu har jag satt igång den igen, surdegsbaguetter fick bli mitt första brödbak i den nya lägenheten. ♡ Bröd. ♡ Att lära mig baka med surdeg var mitt projekt förra hösten, och nu vill jag lära mig något nytt igen, men vet inte vad. Har ni några idéer?