Vykort från Barcelona & Berlin

QMUE7613min.jpg
MBUOE3989min.jpg
NOEY5118min.jpg
UVLN5743min.jpg
SBLN5772min.jpg
IVXP6223min.jpg

Vi lämnar ett iskallt London som badar i rosa morgonljus, håller hårt i armstödet när vi flyger över pyrenéerna och turbulensen skakar planet, landar sedan i ett soldisigt Barcelona. Jag är fortfarande lite feberskakig, halsmandlarna svullna och det river när jag sväljer, men vad gör det när en är på semester och får se solen för första gången på flera månader? Inget alls. Vi äter glass och promenerar sakta genom staden, jag tar in de nya gatorna och Suote visar mig sina favoritplatser från tidigare besök. Vi bor mitt i El Born där det finns mysiga caféer i varje hörn och gränderna slingrar sig fram i labyrinter, vi villar bort oss minst en gång om dagen. Om kvällarna äter vi mängder av tapas och paella på restauranger där det spelas jazzmusik i bakgrunden och espresson smakar lent. 

En eftermiddag beger vi oss till stranden. Det luktar salt och mitt hår trasslar sig i vinden. Vi sätter oss i lä bakom ett gäng stenar och blundar mot solen. Våra vintertrötta kroppar tar stora klunkar av den efterlängtade solen och vi sitter där tysta, lyssnar på hur vågorna slår in mot stranden och på Amerikanska turister som pratar högt om sina resor. Tills en råtta dyker upp mellan stenarna, tar sikte mot oss och jagar upp oss därifrån.

Den tredje dagen öser regnet ner, enligt väderappen ska det komma 5,3 cm regn och vi blir dyngsura trots paraply. Vi tar skydd på ett café med immiga rutor och värmer oss med varm choklad innan vi beger oss ut igen. Efter fyra timmar av regntrots bestämmer vi oss för att kapitulera, huttrande låser vi upp dörren till lägenheten och rasar i säng. När vi vaknar smattrar regnet fortfarande mot balkongdörren, vi är alldeles vimmelkantiga av sömn och värme så jag springer ner till butiken på hörnet, köper allt som är gott och dukar upp till picknick i sängen. Njuter av att kunna stanna i stunden, av att inte ha någonstans att skynda till.

p.s. tack till dig som tipsade om att äta tapas på Mirilla! Bästa matupplevelsen på hela resan. Puss!

IJAZ8611min.jpg
PVWQ2620min.jpg
XJUV7809min.jpg
144EC6DE-3F6A-465A-914C-B783DE3CEED5min.jpg
QBGG2687min.jpg
ESQK5349min.jpg
GJZB4200min.jpg
FIJX7005min.jpg

Planet som ska ta oss från Barcelona till Berlin är försenat och klockan har hunnit bli 21.30 innan vi checkar in på hotellet. Efter att ha airbnb:at alla resor de senaste åren (och bott på svettiga hostel innan dess) så känns hotellets krispiga lakan som en obeskrivlig lyx. Vi inviger dem såklart med varsin kebab från ett gatukök på andra sidan gatan som jag beställer på ringrostig tyska. 

Berlin's vindar är isande kalla i jämförelse med Barcelona's ljumma, men när solen väl tränger genom molntäcket värmer den ordentligt. Vi checkar av alla obligatoriska turistattraktioner, äter lunch på ett veganskt fik och promenerar sedan genom grafittitäckta gator mot Tempelhof. Där lägger vi oss på slänten och njuter av dagens sista solstrålar. 

Sista morgonen och vi pratar om resan, om våra favoritplatser och stunder under veckan som gått. Allt det där har varit bra, men det här är ändå min favoritstund på hela dagen, säger han. När vi ligger här bredvid varandra och bara är. Det är första gången som vi spenderar mer än tre dygn på raken tillsammans och det känns tryggt att inte kunna få nog av hans sällskap. Tryggt att vi börjar och slutar varje dag med ett gapskratt. Vi äter livets brunch på ett mysigt fik, baristan är från UK och vi bondar över Suote's distinkta northern accent. Innan vi går därifrån skriver han snabbt ner sina favoritplatser i Berlin på baksidan av vårt kvitto. Vi bestämmer oss för att följa hans råd och beger oss till Hamburger Banhof där vi kikar på konst medan snön vräker ner utanför. Resten sparar vi till nästa Berlinbesök.