Överbelastad hjärna och höstplaner

En vecka har gått sedan inlämning och jag är fortfarande helt slut i hjärnan. Det är så oerhört svårt (omöjligt) att ta in information. Så fort jag försöker läsa, lyssna på poddar eller musik, svara på sms eller facebook-meddelanden, känns det som att hjärnan blir totalt överbelastad. Omedelbar kortslutning. Att korrläsa Fatou’s dissertation går dock hur bra som helst? Förstår ej hur du arbetar hjärnan lilla. 

Hösten brukar ju innebära nystart. Ny termin. Att komma tillbaka till en vardag efter att ha sommarlevt i ett gäng veckor, kanske månader. Men för mig är den här hösten är ett avslut och ett andrum. Det känns ovant, men jag ser fram emot att kunna njuta av färgsprakande löv utan en molande pluggstress i magen. Det här vill jag göra:

ladda ned (1).jpeg

➢ Mitt stora höstprojekt är att lära mig baka surdegsbröd. Det känns som en bra grej att vila hjärnan med, konkret och handfast, med resultat som en kan ta på (och äta!). Dessutom är ju bröd livets grej så jag tror det kommer bli prima. 

➢ Jag vill fotografera massor. Jag tappade bort fotot i samband med hjärtekrosset i början av året och när lusten väl återvände gick all min kreativitet åt min dissertation. Det är svårt att se omvärlden när en riktar all uppmärksamhet inåt, men nu ska den lilla kameran få komma med ut på äventyr igen. 

➢ Kolla på serier nerbäddad i sängen med tjocksockar på och äta nachos. Exakt det tänker jag göra ikväll och jag är 100% säker på att det kommer vara ett återkommande kvällsmysformat i höst. 

img_2239min_56116522ddf2b31c1fee0afb.jpg

➢ Gå långa promenader i frasande höstlöv. Det finns en gigantisk park här i Leeds som jag tror är magisk nu när löven börjar skifta färg, tänker åka dit med en termos hett kaffe och en bra bok, kanske hembakta brownies och en fin vän.

➢ Jag vill besöka nya städer här i UK. Och åka till Edinburgh och säga hej, såklart, för det finns ingen vackrare plats att uppleva hösten på.

➢ När hjärnan återvänder så tänker jag läsa. Massor. Längtar så efter att få förlora mig i nya världar som andra personer byggt upp. Har ni några lästips som jag inte får missa?

Det känns extra fint att jag får göra allt det här med Fatou. Gick tillbaka i arkivet här på bloggen och hittade den här meningen i ett inlägg från Maj, 2016 när jag flyttade ut från vår lägenhet i Edinburgh: "I cried when hugging Fatou goodbye, and I'm probably still in denial of the fact that yesterday was our last day as flatmates." HA! Tji fick jag för nu bor vi ihop igen. Livet, livet, livet, att du aldrig blir som en har tänkt.