Om Augusti

Jag var tvungen att ta en liten paus från bloggvärlden. Jag blev så matt av att läsa om sommaräventyr, fast nu med fraser som “nu när hösten snart är här” eller “sista sommaräventyret innan hösten”. Höst? Men sommaren då? Vad hände med den? Sommaren den kom och gick medan jag stirrade in i en skärm på biblioteket. Min kropp skriker, riktigt hungrar efter sol och allt kändes ärligt talat ganska deppigt ett tag. Men så föll de första löven. Vägen till universitetet är numer kantad av frasiga, rostiga löv och rönnbären hänger i tunga klasar, skiner röda i morgonsolen. Istället för att sörja en missad sommar romantiserar jag istället skiten ur den kommande hösten. Hoppas att vi får en solig september.

Nåväl, ska vi ta och kolla på hur mitt Augusti har sett ut genom mobilen? Ja, det gör vi.

Några flyktiga ögonblick sommar har jag allt hunnit med ändå, trots plugg. Här i form av vallmo och kan det vara kamomill kanske?  

Från en kväll när jag skulle på dejt och solkatterna dansade över kullerstensgatorna. Min bästa sorts kvällssol. 

IMG_4214min.jpg

De senaste veckorna har jag kört 9-17 dagar (9-18 om jag får flow) på biblioteket och det känns som att min produktivitet har höjts med typ 200%. Dessutom har det varit världens bästa grej att kunna komma hem och göra INGENTING utan dåligt samvete. 

IMG_4120min.jpg

Har hängt massor med Judith Butler, såklart. Och är det bara jag eller blir ni också lite blödiga av marginalia? Älskar att liksom kunna kliva in i huvudet på tidigare läsare.

FullSizeRender 3 kopia 2min.jpg

Efter mina timmar på biblioteket går jag alltid alltid på promenad för att rensa hjärnan och fylla kroppen med frisk luft. Oftast längs en cykelväg som är kantad med det här lummiga. Älskar att UK är fullt av klätterväxter som bara tar över all annan vegetation. 

IMG_4186min.jpg

En fredagsmorgon mötte jag upp dessa stjärnor på Pig & Pastry för frukosthäng. Åt våfflor och kände mig lite extra Leslie Knope. Hittade även SVENSKA KANELBULLAR? Med pärlsocker och allt?! Pep till av lycka när jag såg dem.  

IMG_4527min.jpg

Har även sett såhär gullig ut. Tycker dock att det syns så himla väl i ögonen hur trött jag är?? Snart kroppen lilla, snart får vi vila. 

FullSizeRender 6min.jpg
IMG_4310min.jpg
IMG_4320min.jpg
IMG_4312min.jpg

En dag hängde jag i Scarborough med den gulliga som jag dejtar. Vi åt fish n chips + glass, promenerade längs med stranden och spanade på hundar. Väldigt dejtigt och mysigt. Dessutom måste ju saltvatten och havsluft vara det bästa sättet att bota ett stresshjärta, kände mig lugnare för varje vågslag. 

fint.jpg

Fick det här fina sms:et av Nastasja som gjorde mig helt mjuk och lugn i kroppen. Tack tack tack livet för att jag får ha henne som vän.

IMG_4390min.jpg

Förra söndagen grillade jag med dessa mysiga (tjejerna som jag bott med nu under Augusti) i vår trädgård. Se bara så bra vi hade det. Att bo tillsammans med folk igen efter att bott själv i ett år har fått mig att inse att jag är mycket bättre på att vara människa (alltså sova äta och framförallt vila) när jag bor tillsammans med någon som jag kan småprata med i köket, eller som frågar om jag inte vill dricka en kopp té och kolla på skräptv. Behöver liksom tvinga mig själv att pausa på egen hand, och har så himla lätt för att spendera all min vakna tid med att jobba annars. //mvh workaholic :( 

IMG_4422min.jpg

Och så igår, när jag traskade nerför den här trottoaren på väg till biblioteket, bestämde jag att nu, nu är det fasiken höst.

IMG_4421min.jpg

Firade med att dricka kanelté och säsongsinviga min mjukaste tröja. Kolla gosig! 

Imorgon är det två veckor till deadline. Jag har skrivit all text och nu är det "bara" finslipet kvar. Att knyta ihop alla lösa trådar, dubbelkolla referenser, trippelkolla stavning och grammatik, pendla mellan att tycka att det är det bästa jag någonsin skrivit och att vilja gråta över hur jävla dåligt det är. Det vanliga alltså. Två veckor. Undrar hur det kommer kännas när min energi kreativitet hjärta hjärna själ och liv inte behöver komprimeras till 20,000 ord? Minns knappt hur det är att existera som person utanför den här mastern. Vi hörs då tycker jag! Tills dess kan ni hänga med mig på instagram om ni vill, jennif.stroud heter jag där. Puss!