Vykort från Småland

IMG_4893min.jpg

Just nu i Småland är tillvaron sådär rasande grön som den bara blir i Juni då gräset växer minst en centimeter om dagen. Svalorna flyger så fort så nära att vinddraget sjunger i öronen, och sädesärlan springer kvickt kvickt över gårdsplanen. Skogen klär i sitt sedvanliga lugn, men om en tittar lyssnar känner efter lite så förstår en att det myllrar av liv just nu. Jag har badat i en ljummen sommarsjö, vilat i mina skorrande R, ätit solvarma smultron, sprungit genom rågfältet bakom huset, luktat häst och försökt få allt det gröna att krypa in under skinnet, liksom bunkra upp på smålandsskog tills nästa gång. Det spelar ingen roll hur mycket jag ser av världen, hur många platser jag än bosätter mig på, Småland gör något med mig som ingen annan plats kan. Skogarna kring Piggaboda, de som jag känner utan och innan, där jag gått från ett människoknyte, till ett lillgammalt barn, en svartmålad tonåring, och nu något som ska föreställa en vuxen person, de är mitt viktigaste habitat.

Ikväll åker jag tillbaka till York och verkligheten igen, och Småland, vi ses i September igen.