En dagsutflykt till Whitby

I tisdags var det dags för del 3 av Fatou's födelsedagsfirande! Jag hade planerat en dagsutflykt till okänd destination, det enda hon visste var att vi skulle sitta på bussen klockan 08.31. Kände mig så himla mischievous, älskar att planera överraskningar. Det var inte förrän jag var tvungen att säga namnet på platsen när jag köpte bussbiljetter som hon fick reda på vart vi skulle, så fort vi satt oss ner googlade hon och exalterat utbrast "we're going to the sea?!" Vet ingen som gillar havet så mycket som Fatou.

En gullig buss-burrito.

Vi åkte förbi gröna, böljande kullar och genom North York Moors med betande får.

2,5h senare var vi framme i Whitby!! En liten kuststad i Norra Yorkshire där t.ex. Bram Stoker hämtade inspiration till Dracula.

 Gulliga gator kantade av färglada fasader. 

Vi började med att gå upp mot Whitby Abbey och fick utsikt över hela staden och havet. 

Vi bestämde ganska snabbt att vi inte kände för att betala £8 i inträde, så vi nöjde oss med att ta kort på det utanför istället. Skönt att resa med någon som har samma prioriteringar som en själv.

Vi promenerade runt hela Whitby när tidvattnet fortfarande var lågt för att kunna hänga på stranden. Såhär ser Whitby ut från andra sidan! 

Så himla fint litet ställe.

havet havet havet 

Vi utforskade klipporna längs med stranden och hittade ett frieri inristat på klippväggen. Hoppas Kate sa ja och att de lever lyckliga i alla sina dagar.

Det var så kallt att det kändes som att fingrarna skulle trilla av, men vi var glada ändå. Vi gick upp på piren och Fatou skrämde slag på mig och alla turister när hon klättrade på muren och låtsades tappa fotfästet (precis som hon gjorde i Anstruther för 4 år sedan, can't take her anywhere, some things never change, osv.).

IMG_3820min.jpg

Och kolla dessa gulliga som satt och burrade upp sig i vinden.

Sedan var det dags för lunch! Vi lyckades hitta ett café som inte var överbelamrat med turistande pensionärer (vilket inte var det lättaste) och slog oss ner. Jag åt en pita platter med soltorkade tomater, mozzarella och hummus + ett berg av sallad som jag fick efter att jag bad dem att byta ut köttet mot något annat. 

Sedan skingrade sig molnen och SOLEN och FÄRGERNA kom fram. Som en helt ny stad ju.

Vi blev akut fika-sugna och åt varsin morotskaka på ett mysigt litet fik där de spelade Rolling Stones och var sådär super polite som bara britter kan vara. 

Efter fikan gick vi till havet och piren igen för att på riktigt ladda upp med havsluft och sol.

Är så fascinerad av hela grejen med tidvatten? Hur mycket jag än läser om det så kan jag liksom inte greppa att det faktiskt funkar, det ger mig samma svindlande, kittlande känsla som en klar stjärnhimmel gör. 

Vi satte oss i lä bakom muren, längst ut på piren, lyssnade på fiskmåsarna som skränade högt ovanför och blundade mot solen.

Ett par timmar senare badade Whitby i ett gyllene kvällsljus och det var dags för oss att hoppa på sista bussen tillbaka till York. 

Hejdå havet.