ETT HEJ & EN UPPDATERING

Helgen med Otto var sorglig men fin. Vi pratade ut om allt, kramades hårt hårt, och grät mer än vad jag trodde var fysiskt möjligt. Det var fint att se att han fortfarande är samma person, att vi fortfarande kan skratta ihop, och att vi inte känner någon som helst illvilja mot varandra. Jag är fortfarande väldigt ledsen och heartbroken, såklart, men det är en annan sorts sorg, lugnare liksom. Och det känns äntligen som att jag har stadig mark under fötterna igen efter att ha befunnit mig i fritt fall i en månad. Jag är stolt över oss och över hur vi hanterade helgen, för om det var tvunget att ta slut var det här den bästa sortens slut.

Resten av veckan har jag begravt mig i plugg, maratonfikat med fina vänner, yogat, känt lättnad över att februari äntligen är över, blundat mot solen, och fotograferat blommor på väg till uni. Och just det, sorry för att min blogg har tagits över av mobilbilder, men livet känns så himla flyktigt just nu att det är den enda dokumentationsform som funkar. Men snart hoppas jag att jag ska bli kompis med min stora kamera igen. 

 

Hoppas ni mår bra och att solen skiner hos er. ♡ 

 

p.s. tack för all pepp och fina ord, det är så obeskrivligt fint att ha en liten hejaklack i ryggen. puss!