Q&A: frågor om mitt plugg och statistik.

Så himla roligt att ni gillade inlägget om vad jag gör i skolan! <3 Ni ställde ett gäng frågor i kommentarsfältet som nu får svar, ja! Här ackompanjerat av några analoga körsbärsblommor pga akut vårlängtan.

CNV00010.jpg

Vänta läser du 90 hp per år, alltså 50% mer än i Sverige? Var det så där när du pluggade innan också eller bara din utbildning? Blir alla utbildningar isf kortare tidsmässigt? Haha så liten grej i inlägget men stor skillnad ju!

Japp, det blir 50% mer än i Sverige. Knäppt egentligen, men skönt ändå att min master bara är ett år snarare än två. I Skottland läste jag dock 60hp/år precis som i Sverige och min kandidat där var på 4 år, ett år längre än i Sverige alltså, så din studietid beror helt på var i UK du studerar.

 

Hur tänker du efter det här året? För visst läser du en ettårig MA? Vill du fortsätta studera och typ göra en PhD?

Ja!! Jag vill stanna inom academia pga bästa jag vet och fortsätta med en PhD. Antingen i genusvetenskap eller i sociologi med inriktning på genusvetenskap.

Jag har dock inte bestämt mig var jag vill göra min PhD än. På sistone har jag varit väldigt sugen på att göra den i Sverige, men jag vet inte om det beror på att jag har ett allmänt Sverige-längt i kroppen just nu eller om jag faktiskt är redo för att bo i Sverige igen, iaf för ett tag. Ekonomiskt sätt hade det varit så mycket mer reasonable då en får lön, slipper betala skyhöga tuition fees, etc. Dessutom tas genusvetenskap mer på allvar jämfört med i UK. Och så får vi ju inte glömma Brexit… :)))

Men det finns även en del av mig som säger åt mig att stanna här i UK, trots att det är så sjukt svårt att få funding, trots att en måste betala tuition fees, etc. Har funderat på London, eller kanske på att flytta tillbaka till Skottland. Dessutom försöker min supervisor övertala mig att göra en PhD under henne här i York, så vi får se helt enkelt. 

 

Hei! Så bra blogg og kult å lese hva du studerer om. Men jeg lurte på hvorfor ingen du studerer med velger statistikk? Hvorfor har det så negativt rykte?

Tack för fina ord <3 Och oj, den här frågan går att skriva en hel uppsats på, men jag ska försöka sammanfatta debatten lite kort. 

Generellt sätt har feminister ifrågasatt hur vi producerar kunskap, vem som forskar, och hur den här kunskapen sedan används. De har kritiserat vad som kallas för “male-stream knowledge”, dvs kunskap som skapas av män, för män, utefter regler som är uppsatta av män. Det har gjort att kvinnor och alla andra som faller utanför normen (dvs alla som inte är vita, medelklass, heterosexuella, cis-män) inte har haft samma tillgång till kunskap eller produktionen av kunskap. Därför var det (och är fortfarande) superviktigt för feminister att ifrågasätta detta för att andra ska kunna ta plats inom akademin och skapa kunskap för, och kunskap som representerar/lyfter, andra grupper i samhället. 

Den viktigaste grejen att ifrågasätta är tron på “objektivitet” och universella “sanningar” då det aldrig aldrig går att vara helt objektiv och neutral; all forskning utformas och analyseras utefter riktlinjer som är skapade i, och är beroende av, en historisk, social och kulturell kontext. Dessutom kommer all analys alltid involvera någon slags subjektiv tolkning, och därför kan forskare liksom inte distansera sig från sin forskning/analys helt, hur mycket en än försöker — därför finns det inte en “sanning”, utan flera. När en använder statistik görs det med en underliggande tro på en objektiv sanning, att det finns en verklighet out there som vi kan upptäcka. Och när siffrorna som statistisk forskning resulteras i presenteras så blir de liksom untouchable och går inte att ifrågasätta, speciellt när medier sedan rapporterar om dem och nyanserade diskussioner kring resultaten faller bort. Men statistik är inte, och kan aldrig vara, en objektiv representation av “verkligheten”, utan den konstruerar snarare vår bild av verkligheten. 

Därför är jag bland annat väldigt skeptisk till akademisk psykologi där alla teorier testas genom experiment som sedan mäts med statistik. Speciellt när olika grupper testas mot varandra, vilket ofta resulterar i en direkt förstärkning av stereotyper (t.ex. att män har bättre lokalsinne än kvinnor, lol) istället för att ifrågasätta dem. 

Däremot är statistik, precis som Victoria kommenterade, en så himla stor och hjälpsam del av jämställdhetsarbetet utanför akademin: 

Ang. det du skrev om statistikens upphöjda roll så kände jag exakt samma sak när jag pluggade. Sen började jag arbeta kommunalt med jämställdhetsfrågor och där fick jag VERKLIGEN smaka på det med statistik, exakt allt mäts i statistik och det som inte kan mätas- ja det finns helt enkelt inte. Det blev en sådan himla stor krock för mig och jag känner mig tudelad idag hur problemet med jämställdhetsarbete ska mätas eller om det går att mäta överhuvudtaget. Förhoppningsvis kommer det en metod i framtiden som lyckas hantera dessa svårigheter!

Så ja, egentligen borde nog genusvetare vara lite mer öppna för att använda statistik. Men det är en väldigt knivig debatt, som egentligen inte hade varit så mycket av en debatt om konceptet "sanning" var lättare att ifrågasätta och inte hade lika mycket auktoritet i samhället i stort.

 

Men wow, så intressant att få en inblick i den här delen av livet också! Skulle du vilja skriva lite mer om hur du hamnade på ämnet, liksom hur du valde spår av utbildning och sådär? Jag har länge stått i valet att pausa en heltidstjänst för att studera, men det slutar alltid med att jag aldrig känner mig helt hundra och istället är jag kvar på det trygga arbetet. Men jag undrar liksom, behöver det kännas helt hundra?

Min väg till genusvetenskap har definitivt inte varit spikrak utan väldigt slumpmässig. Jag började med att plugga en kandidat psykologi då jag var så himla intresserad/fascinerad av beteende och medvetande och livets stora frågor i allmänhet. När en gör en kandidat i Skottland måste en ta kurser i andra ämnen också de första tre terminerna, så jag läste sociologi vid sidan om av en slump (för det var det enda vi kunde välja pga litet universitet) och älskade det?? Visste liksom inte ens vad sociologi var när jag började där. Det var sociologin som introducerade mig till feminismen, och allt bara klickade? Jag kände mig hemma i sociologin, jag kände mig hemma i feminismen, och speciellt i kombinationen av dem. Så jag bytte till en kandidat i både psykologi och sociologi (vilket jag nu inser är en ypperlig kombination), och efter det sökte jag mig till genusvetenskap för att få fokusera på de områden som jag gillar mest. 

Och till din fråga om det behöver kännas helt hundra: jag vet inte? Jag tror inte att jag är rätt person att svara på det för universitetsstudier har alltid känts som en självklarhet för mig (har liksom romantiserat bilden av en hårt arbetande akademiker så länge jag kan minnas). Men kan inte ni bloggläsare berätta i kommentarsfältet hur ni resonerar kring det här? Kanske har ni några bra tips?