Att prioritera sitt välmående (& hemlängtan) framför jobb

ladda ned (2).jpeg
ladda ned (1).jpeg
img_6608_50d012cf9606ee0ba24ad67d.gif
hemma_50c3350ee087c36ed883fd36.jpg
img_5128min_50c5fe1fddf2b30f6f00045e.jpg
ladda ned (4).jpeg
ladda ned (5).jpeg
ladda nedmin.jpg

I söndags gjorde jag något som avviker från hela min karaktär. Jag bokade biljetter hem till Småland över jul även om jag fortfarande inte vet om jag kommer bli tillfrågad att jobba.

Jag är just nu timanställd och blir inringd när jag behövs. Hittills har jag jobbat 3-5 dagar i veckan, så det finns massor av jobb och troligtvis kommer det finnas ännu mer över jul. Något i mig säger att jag borde prioritera jobbet över allt annat. Precis som jag gjort med plugget de senaste fem åren. Det går före mat, sömn, vila, hemlängtan, ja, livet. Alltid först. Något i mig säger att jag borde finnas tillgänglig ALLTID för att göra ett bra jobb, mvh plikttrogen in i benmärgen. Men så är det ju inte. De senaste årens hetsplugg har lärt mig att jag jobbar tusen gånger bättre om jag mår bra, och för att må bra så måste jag vara en person utanför jobbet också. Men även om jag vet allt det här så är det svårt att känna det, och extra svårt blir det när jobb innebär essentiella livsgrejer som pengar till mat och hyra.

Men efter att ha vänt och vridit på varenda pund, velat fram och tillbaka i flera månader, och slutligen blivit tillrättavisad, samt påhejad av fina, vettiga, viktiga personer bokade jag biljetterna. På söndagsmorgonen, när en av dessa personer var mitt uppe i en rant om hur jag borde åka hem för att pengar inte är allt, då gjorde jag bara det utan att tänka och avbröt honom med ett förvånat “I booked them. I actually booked them. I’m going home.

Om en månad befinner jag mig Småland. Där ska jag fuldansa i köket med min syster, mysa in hela ansiktet i en mjuk Bruno-päls, promenera långsamt genom skogen med mina föräldrar medan pappa berättar om varenda träd vi går förbi (inte träslag alltså, utan individuella träd som om de vore personer, precis så som det ska vara), titta på hur vintergatan tindrar över åkrarna i den klara vinternatten, bli väckt av en mjukt spinnande katt (eller ett högljutt jamande om Dolly är i farten), lukta häst, peta till korna en extra morot, äta julgodis tills hela mitt innanmäte består av seg kola, och bara drälla runt i mjuka kläder. 

Det kommer bli första julen på fem år som jag inte behöver plugga. Tänk att kunna njuta av julmys utan att ha dåligt samvete över uteblivet plugg. Fy fasen vad fint.