efter-deadline-lov: onsdag, torsdag & fredag

Förra veckan, när jag och Fatou ringdes, bjöd jag in mig själv till Leeds för att fira hennes födelsedag. Jag råkade visst stanna där (här? är nämligen fortfarande kvar i Leeds) i flera dagar, för det kan en göra när en har efter-deadline-lov. Vi tittar på vad som fastnat på min kamera:

Vi börjar i onsdags och en morgon som förflöt i sakta mak, jag åt frukost i sängen och påbörjade en ny bok. 

Sedan promenerade jag till stationen genom ett soligt, men kallt York.

Gatorna kantades av rosa körsbärsblom och tulpanerna var fortfarande våta efter morgonens regn. 

Jag hoppade på tåget och rullade förbi rapsgula åkrar. Väl framme i Leeds mötte Fatou upp mig vid stationen, vi köpte mat och åt fruktsallad i sängen innan Fatou behövde springa till ett seminarium. Under tiden som Fatou var på uni bakade jag den chokladigaste chokladkakan någonsin (modifierade det här receptet genom att addera mer choklad och byta vanligt socker mot mörkt farinsocker), med hallon och Oreos på Fatou's begäran. Jag hade glömt bort hur mycket jag tycker om att baka, hur avslappnande det är att mäta blanda smaka, och hur tillfredsställande det är att skapa något med händerna för en gångs skull.

På kvällen var det dags för steg ett i Fatou's födelsedagsfirande: pizza! Vi gick till Pizza Express och åt oss mätta på getostpizza. 

När vi kom hem var det dags för del två: kaka och presenter! Tog bilder, men ljuset var så dåligt och min kamera börjar bli trött (den är trots allt typ 7 år gammal och väldigt flitigt använd) så de blev inte bra alls, men ni får en bild på solnedgången från Fatou's sovrumsfönster istället.

Igår gatecrashade jag Fatou's seminarium! Hon gör en master i Religion & Public Life så jag kände mig lite lost i början, men det fina med sociologi (som ju utgör min akademiska grund) är att det ger en verktygen att liksom angripa i princip vilket ämne/problem som helst, så det gick bra till slut. Efteråt gick vi ner på stan som badade i ett gyllene kvällsljus.

Det var så himla kallt, gyllene kvällsljus till trots, så när vi gick förbi vagnen som säljer varm sweetcorn köpte vi en liten kopp som vi delade på för att värma oss + för att vi var ganska peckish.  

Tio minuter efter att jag knäppt den här bilden öppnade himlen sig och det fullkomligt ÖSTE ner. Har bara sett regn av den magnituden ett fåtal gånger i mitt liv förut, men då under regnperioden i Kambodja och Burma. Folk rusade för att ta skydd och plockade sedan upp sina telefoner för att filma panikregnet. Vi väntade ut regnet på h&m och gick sedan hem för att äta resterna av chokladkakan samt läsa/plugga. 

Idag har jag t.ex. tagit sovmorgon, hängt i parken bredvid Fatou's lägenhet, gått vilse i Leeds, köpt två t-shirtar, ätit godis. Men mest gjort ingenting och det har varit så HIMLA skönt. Att vara ledig = bra för hjärtat hjärnan kroppen livet.

en post-deadline morgon

Igår lämnade jag in en tredjedel av min master. Tolvtusen ord som jag tryckt ur mig på mindre än tre veckor, phew. Stundvis kändes det nästintill hopplöst, men jag gjorde det till slut. Nu har jag bara min dissertation kvar, vi hade vår första dissertation workshop igår och jag gick därifrån helt pirrig av förväntan, är så pepp på att få djupdyka in i hela den processen igen. Men först ska jag ge mig själv lite ledigt och vila hjärnan. 

Hittills, på min första lediga dag, har jag bara hängt i sängen. Druckit kaffe, förlorat mig i Kitchen av Banana Yoshimoto (läste den i ett svep, så bra!), ätit glass, och värmt mig i solen som fyllde sovrummet under morgontimmarna. Tänker spendera resten av veckan just såhär: läsa, äta, glass, och sova. Samt åka till Leeds och baka en tårta till Fatou för att fira att hon fyller år och att hon är min himla hjälte i livet. 

Nu ska jag återvända till min mysiga post-deadline bubbla, hörs snart igen! ♡

det här som är livet

Livet just nu är en ändlös cirkel av upprepning: jag vaknar, äter frukost, yogar, pluggar, äter lunch, pluggar, går på promenad, äter mellanmål, pluggar, äter middag, pluggar, äter kvällsmat, somnar. Om och om och om igen. Det är trivsamt och nödvändigt för att jag ska få rum att tänka, men det får också dagarna att flyta ihop så till den grad att jag ibland inte vet om detta har pågått i två veckor eller två år. Deadline är om 10 dagar, då får jag tid att andas igen.

I söndags, när temperaturen kröp upp till hela 24 grader, tog jag dock en paus från min pluggvärld för att hänga med Josie och Luke. Vi köpte allt som är gott (rökt hummus, surdegsknäcke, baguette, jordgubbar, oliver, kakor, och en himla massa franska ostar) och åt det sedan på en gräsplätt vid floden. Vi satt där hela dagen, slukade sol, samlade fräknar och spanade på hundar. Och avslutade hela kalaset med att köpa glass från en glassbåt, något som gjorde mig barnsligt bubbligt glad. Glassbåtar borde vara en grej överallt. När jag kom hem luktade min hud sött av sol, och jag var helt varm och mjuk inuti. Snart är det sommar hörni, och då kan vi göra sånt här hela tiden. 

IMG_8881min.jpg

Och hjärtat då? Jo, jag är i det stadiet nu att jag liksom glömmer bort att det ligger och blöder innanför bröstkorgen. Men så blir jag påmind och plötsligt spelar det ingen roll om tiden liksom flyttar mig längre och längre bort från oss. Det river och bränner som om det hände igår. Frustrerande små grejer kan få mig ur kurs, kan få mig att hyperventilera över diskbänken och gråten att bulta bakom ögonlocken. I de stunderna försöker jag påminna mig själv om att sorg inte är en linjär process. Bara för att jag kan leva igen, att jag inte längre är i spillror, betyder inte det att hela jag läker i samma takt. Det blir lite lättare att vara snäll mot mig själv då.

Jag har fortfarande runt 1,000 ord att skriva, och sedan det roliga jobbet att korrläsa + dubbelkolla alla 15 miljoner referenser :))) Så det blir tyvärr inte så mycket påsk för mig. Men Fatou kommer hit på söndag och åh, vad jag är pepp!! Har inte träffat henne på en månad och trots att vi facetimear flera gånger i veckan saknar jag henne så himla mycket. Vi ska äta godis och bara vara. Precis vad jag behöver och vill.

Hoppas ni har en fin påsk och äter massa, massa godis ♡

Om livsläget just nu

Hej vänner, hur mår ni? Jag mår bra. Jo, faktiskt. Det är första gången sedan det tog slut som jag kan säga det utan att ljuga, första gången som jag kan säga det och faktiskt känna det. Att jag mår bra. Jag känner mig hel igen. Fortfarande ledsen, såklart, för något sånt här går inte över på ynka 10 veckor. Ibland sköljer det över mig som en flodvåg och det finns inget jag kan göra för att skydda mig, utan bara hoppas på att jag fortfarande står kvar när det är över. Men, trots det, känner jag mig hel. Som en person igen, och inte en substanslös sörja av svart sorg. Jag kommer på mig själv att le när jag går nerför gatorna med solen i ansiktet, jag visslar när jag diskar, och jag kan lyssna på musik igen. Efter att det tog slut kunde jag inte lyssna på någon musik alls utan att brista i tusen bitar. Jag vet inte varför, men jag tror att det är för att musik skapar rum där tankar och känslor kan expandera okontrollerat och i en rasande fart, så en inte ens hinner reagera förrän en gråtandes faller ihop på golvet. Men nu, nu kan jag äntligen fylla mitt huvud med musik igen utan att gå sönder.

Just nu pluggar jag all min vakna tid. Sedan vi hördes sist har jag skrivit en hel himla uppsats. Och inte vilken uppsats som helst utan en som fick mig att vilja riva mitt hår av frustration (här ovan när jag försökte göra en mind map över uppsatsen, gick ej bra) innan jag förstod att jag var tvungen att dyka in i en (för mig) helt outforskad del av politisk filosofi och plocka fram all hjärnkraft jag har för att kunna knyta ihop diskussionen så som jag ville. Men, det gick. Nu har jag bara en uppsats, ett dissertation proposal och en reflective journal (alla med deadline den 24 April) kvar att skriva, och sedan är jag klar med 2/3 av min master. Hur svindlande är inte den tanken? 

När jag inte pluggar försöker jag fånga så mycket sol som jag bara kan. Den senaste veckan har det nämligen varit sol och 14-18 grader varje dag här i York. Så jag äter mina luncher i parken, och går sedan på promenad för att fylla min kropp med känslan av sol mot varm hud och doften av nyklippt gräs. Väderleksrapporten spår 20 grader och strålande sol till helgen, då tänker jag att jag ska ta en liten pluggpaus, hänga på en gräsplätt någonstans och låtsas som att uni inte existerar. Det tror jag blir bra. 

Nu måste jag sätta igång med dagen, har ju trots allt 8,000 ord att skriva. Hoppas livet är snällt mot er och att solen skiner hos er också ♡

peachy

Hallå, alltså va, jag har persikohår!?! Veckan innan jag åkte till Sverige, när jag promenerade genom Leeds för att ta tåget tillbaka till York, blev jag stoppad av en tjej på gatan som undrade om jag ville agera hårmodell för salongen som hon jobbar på i utbyte mot gratis färgning och klippning. Eh ja?! Går ju liksom inte att säga nej till ett sånt erbjudande. Så i torsdags hoppade jag på tåget mot Leeds, helt snurrig med bara fyra timmars sömn i kroppen, men glad för att det var sommarvärme ute.

När jag kom dit frågade de om jag hade några önskemål eller restrictions, och jag sa gör vad ni vill! Fem timmar senare klev jag ur salongen som en himla seriefigur. Känns som att de uppfann en helt ny person, för jag hade aldrig ens kommit på tanken på att ha håret såhär. Älskar det!! Och bra grej ändå att bli en ny person på utsidan såhär lagom till våren då en ändå känner sig som ny på insidan.

Våfflor, skog och ett dygn i Borås

Jag är tillbaka i York! Rasade i säng klockan 4 i torsdagsmorgon efter att ha rest i 12 timmar, och varit vaken i 23 timmar. Det var så fint att hänga i Sverige lite, samla krafter, och ladda upp med Smålandssaker såsom skogsluft och hundgos. Vi kikar lite på det som fångades genom kameran!

Vi börjar i Borås och där min syster Johanna och hennes Pär bjöd på den här våffeldrömmen. De har precis flyttat dit för Johanna har landat ett jobb som fotograf på Nelly (♡!!! är så stolt att jag typ spricker), så på lördagen stuvade hela familjen in sig i bilen och åkte upp för att hälsa på. 

Efter att ha tagit tabberas på våfflorna blev det gos i soffan. Bruno paxade såklart platsen närmast Johanna för de är bästa vänner. Det var så gulligt att se hur glad Bruno blev när han fick träffa Johanna igen, mitt hjärta smälte lite.

Och så lekte han lite med sin favoritleksak diskborsten. Har varit ifrån Bruno i typ 36 timmar när jag skriver detta, och saknar honom redan. Varför är hundar så bra?

Resten av lördagen spenderades åt att strosa i stan, dricka kaffe på Viskan och sedan tillbaka till lägenheten för att äta pizza. Jag stannade över natten för att maxa tiden med Johanna och Pär, och vi slötittade på tv och pratade tills vi alla somnade i en hög i soffan. ♡

Dagen efter mötte jag och Johanna upp Nastasja för fika på stan!!! Alltså, förstår ni hur bra den här kombinationen personer är eller? Bäst. 

Vi satt där i solen och pratade och pratade, och jag bara NJÖT över att få hänga med två av mina bästa personer samtidigt. Så fint att ha dem i samma stad. 

Så tillbaka till Småland igen där jag tog otaliga promenader i skogen med en Bruno som tycker att blåbärsris är typ det roligaste som finns (efter diskborstar och pinnar då). 

På mornarna åt jag frukost länge samtidigt som jag långsamt läste Smålandsposten. Drack minst tusen koppar kaffe ur tunna, klirrande koppar och spanade på fåglarna vid fågelbordet utanför. Som meditation. 

Saker som jag gjorde men inte fastnade på bild: 

➢ åt våfflor och hade pluggfrukost med Jenny. Precis som när vi var tonåringar, fast ändå inte. Det är så fint att liksom hamna i liknande sammanhang som en befann sig i förut, och inse att en är samma person men ändå helt ny. Känns ungefär som att resa tillbaka i tiden, eller till ett parallellt universum.

➢ fikade semla på Roddy's i Ljungby med en bloggläsare. Vi hade det så trevligt att jag helt glömde bort tiden och vi satt där i flera timmar och bara pratade. Det var så fint för 1) visste inte ens att jag hade bloggläsare från Ljungby-trakten, känns liksom inte som att någon bor där, 2) så fint att få hänga med någon som också upplever identitetskrocken mellan universitetslivet och bondelivet, och 3) att kunna bre på med redig Ljungby-småländska utan att det blir konstigt. 

➢ jag hängde i solen på södersidan av huset, åt glass och läste. Det blev så varmt att jag var tvungen att ta av mig både jacka och skjorta, så till slut satt jag där i linne men var ändå för varm. Som en liten mini-sommar.

➢ köpte upp vad som kändes som halva ICA och fyllde resväskan med sånt som en saknar som utlandssvensk (kaffe, kexchoklad, marabou och lakrits). 

Det kändes ovanligt vemodigt att lämna Piggaboda och Sverige den här gången. Men när jag promenerade genom York i den ljumma torsdagsnatten så kände jag mig mer hemma här än vad jag gjort innan. Kanske är det så att en måste komma bort lite ibland för att kunna landa i det en har, för att kunna se det med nya ögon. Kanske. Eller så är det de utslagna träden och den blommande magnolian som charmar mig. 

En torsdagsmorgon i Piggaboda

Hej, jag är i Småland! Ja! Idag vaknade jag av min brors larm två rum bort klockan 05.15. Är ju som bekant världssämst på att somna om igen på morgonen, så istället för att sova vidare snörade jag på mig kängorna och klev ut i frosten.

Och tur var väl det för alltså, den här soluppgången får 10/10. Hela världen blev rosa för ett slag.

Efter frukost gick jag och Bruno på promenad i dimman. 

Här är han förresten, BRUNO. 3 månader gammal och mer som en liten björn än en hundvalp. Han har världens mjukaste päls, gillar att tugga på pinnar och att sitta i knät. Helst samtidigt. 

Och att springa i skogen, såklart.

Och det här, det här var precis vad jag behövde just nu. Plats att andas, tänka och bara vara. Skogen skogen skogen åh, som jag tycker om dig. ♡

Resten av dagen har jag spenderat på trappan där jag lapat i mig sol, druckit kaffe, hängt med Bruno och låtsas som att uni inte existerar. Bra liv! 

Söndagstankar

Det är söndag, jag sitter här med dagens andra kaffe och tänkte passa på att kika in och säga hej innan jag drar igång plugget för dagen. Min kropp ömmar, träningsvärk från intensiv yoga och de vanliga krämporna som kommer med mensen, men känns lugn efter att ha lyckats sova en hel natt igenom. Den här helgen har jag begravt mig i plugg, jag har tolvtusen ord att skriva de närmsta fem veckorna och just nu lägger jag grunden genom otaliga timmars research och läsning.

Om jag ska vara ärlig känner jag mig ganska utmattad just nu (vilket inte är så konstigt med tanke på hur krävande det här året har varit hittills), men jag jobbar på i stadig takt för att försöka få undan så mycket plugg som möjligt för att få lite andrum när jag åker till Sverige på tisdag. Jag stannar i nio dagar och tänker fylla dagarna med långa promenader i skogen, tid med familjen, och massa hundvalpsgos. Tänker att det är bästa sättet att landa lite och samla kraft för resten av terminen. Och äta minst en semla (har liksom inte fyllt min semmelkvot för i år). Någon som vet om det fortfarande går att köpa semlor på konditorierna? Annars får jag väl baka. 

Hoppas ni mår bra och att livet är snällt mot er. ♡

Torsdag till onsdag genom telefonen

Såhär kan en vecka i livet se ut genom telefonen:

Förra torsdagen gick jag på långpromenad och blev helt till mig när jag såg dessa kamelior som redan blommade för fullt. Stod och bara gapade framför busken. 

I fredags var jag ju på afternoon tea med Nastia, Josie och Bronwen för att fira av Nastia's tid här i York. Vi gick till Betty's och omg det var så fancy??! Det satt liksom en pianist och spelade mitt i rummet, och i början kom jag på mig själv med att sitta och viska istället för att prata (säkert för att jag kände mig ganska malplacerad i skinnjacka och boots, oops). Men allt var så himla himla gott, och mitt sällskap var väldigt gulligt.

4.jpg

I lördags försökte jag glömma allt det som gör ont och gömde mig från omvärlden i biblioteket. Fick dock världens pluggflow och pluggade i 10 timmar?? Första gången på evigheter. När lördagen blev söndag mötte jag upp Josie och vi promenerade genom stan ut mot Clifton där Nastia bor, för vi var bjudna på glass! Vi stannade var tionde meter och fotograferade våren. 

Jag menar, kolla bara. Resten av dagen spenderades hos Nastia där vi åt glass, testade VR-spel och skrattade tills vi grät, innan vi gick hemåt igen i den ljumma kvällsluften. 

I måndags vaknade jag med trött kropp och hjärna efter en orolig natt. Sminkade bort det trötta och kände mig ganska okej ändå. 

I tisdags hade jag min sista lektion för den här terminen?!? Förstår ej hur det har gått till, känns som att tiden runnit genom mina fingrar. Nu är det bara 4 uppsatser + dissertation kvar, och sedan är jag klar med min master. Får svindel när jag tänker på det. Tog iaf den här bilden i tisdagskväll när jag fördrev tiden fram till att jag skulle ta tåget till Leeds och Fatou. Fåglarna kvittrade högt och jag kände mig lättare än jag gjort på länge.

Och igår hängde jag hos Fatou i Leeds, vi pluggade, njöt av solen, kollade på Fantastic Beasts and Where to Find Them (för att vi ska kunna lyssna på fler avsnitt av Witch, Please) och åt nachos. Allt det som vi gör bäst, alltså. Fatou är verkligen min klippa i livet, vet på riktigt inte vad jag hade gjort utan henne. Och om ni undrar varför vi alltid äter nachos är det för 1) det är sjukt gott och 2) jag har ingen ugn i min lägenhet så vi passar på att utnyttja ugnen till max när jag är där.

Idag är jag tillbaka i York igen, jag planerar FRAMTIDEN och LIVET och struntar i att plugga, hej!

HUR DU ÖVERLEVER I DEN AKADEMISKA VÄRLDEN

Den akademiska världen är för det mesta en mjuk liten bubbla och en tillflyktsord, men den kan också vara så himla hård och kall—speciellt i dagens politiska klimat där det är allt svårare att få funding, där pressen på att få bra betyg och att publicera på löpande band får allt fler att gå in i väggen. Därför behöver en överlevnadsstrategier för stunder då det känns svårt, när en vill hoppa av uni och gömma sig för resten av världen. Det här är mina:

Bild genom: Shit Academics Say

Bild genom: Shit Academics Say

Lita på din magkänsla

De senaste åren har jag insett att min teoretiska kompass ständigt leder mig ut på okänd mark, till gränsen för vad som kan räknas som sociologi, för vad som kan räknas som ‘akademiskt’ till och med. Av någon anledning måste jag ständigt rättfärdiga mina tankegångar; jag töjer på gränser och bryter regler (både på gott och ont... en gång fick jag t.ex. ett lågt C på en psykologi-uppsats för att jag helt enkelt took it too far, fastän det var en, enligt min lärare, “exceptionally well-written essay”, hehe).

Lyckligtvis gjorde jag min kandidat på ett universitet (QMU <3) där lärarna uppmuntrade oss att bryta regler, som stöttade oss i våra egna tankegångar, som uppmanade oss att göra saker på vårt sätt, att utveckla en egen röst. Jag är helt övertygad om att det är tack vare dem som jag (för det mesta) vågar tro på mig själv och mina egna idéer. En måste hela tiden utmana sig själv och sina egna tankegångar, såklart, det är så en växer och utvecklas både som person och som akademiker—men att aldrig få medhåll tar också väldigt mycket energi och kan kännas väldigt frustrerande. Så det jag försöker säga är att om du befinner dig i ett sammanhang där du hela tiden går mot strömmen: stick with it. Lita på din magkänsla och din inre röst. För in the end, att utmana kunskap och strukturerna som ligger bakom kunskapsproduktion, är just vad feministisk forskning handlar om. 

 

Research/Learning Journal

För journal/skriv dagbok över vad du lär dig, nya idéer, intressanta saker som du läst, lista academic otters, dina tankar kring var du är just nu och var du är på väg. Det är en plats där du kan reflektera över det egna lärandet, hur du tänker, hur du kommer fram till idéer, hur du knyter ihop lösa trådar, och bara skriva ner random tankar om din forskning/det du lär dig. Det kommer förtydliga dina idéer, du övar upp din skrivförmåga, och gör det lättare att färdigställa ditt projekt/dina uppsatser. Dessutom är det en bra ursäkt för att köpa ny anteckningsbok. :) 

 

Don’t be a lone scholar

Den akademiska världen kan vara så jäkla tävlingsinriktad och fylld av vassa armbågar, och därför behöver du ett skyddsnät av bra personer som got your back när du behöver det. Jag har ett fint litet gäng med bra personer här i York som jag litar på och som stöttar mig när jag behöver det. Och Fatou, såklart, är alltid den som jag ringer om jag behöver prata av mig, om livet i allmänhet, men det akademiska i synnerhet. Vi var ju partners in crime under vår kandidat och spenderade fyra år med att växa tillsammans. Vi är väldigt lika på många sätt (bra när en behöver prata av sig frustration) men också väldigt olika (bra när en behöver någon som utmanar ens idéer), och känner varandra utan och innan. Vi har även en facebook-grupp bestående av ett gäng bra personer, där vi länkar bra grejer, diskuterar artiklar, och peppar varandra, och det är verkligen guld värt.

Så ha ett gäng med människor omkring dig som du kan bolla idéer med, som du kan ringa när en idé ligger och gnager, eller om du har läst något som du inte riktigt förstår och som du behöver prata igenom högt. Personer som du litar på och som vågar utmana det du säger, och som kan komma med nya infallsvinklar. 

 

Bygg ett personligt bibliotek

Jag har en mapp på mitt digitala skrivbord där jag samlar artiklar, böcker, dikter, bilder, etc. som inspirerar mig. Som påminner mig om varför jag gör det här, varför jag utsätter mig för pluggstress, varför jag lever på studielån samtidigt som min CSN-skuld bara växer sig större och större. När jag känner mig nere och vilsen i den akademiska världen, så klickar jag mig in i mitt lilla bibliotek och samlar kraft.

 

Du är ingen maskin

Såhär, din hjärna fungerar inte om du inte tar hand om resten av din kropp. Självklart kan en tycka, men jag vet av egen erfarenhet att det är så himla lätt att börja tumma på sitt fysiska mående för att en "inte hinner". Men min universitetstid har lärt mig att det är tusen miljoner gånger enklare att vara on top of things när en har en stadig utgångspunkt, så se till att din kropp får ordentligt med mat, tillräckligt med sömn, och att du andas frisk luft minst en gång om dagen.


Ta en paus

Stäng igen datorn. Gå ut och gå, umgås med dina vänner, spring tills dina ben viker sig, laga en ny maträtt, titta på film, skapa något med händerna, yoga, städa lägenheten, vad som helst. Jag får alltid mina bästa idéer när jag har tråkigt eller gör något annat än att sitta framför datorn, det är när jag tänker på annat som allt faller på plats. Så när ditt huvud snurrar och dina tankar går i cirklar, ta en paus och låt idéerna komma till dig istället. Ge dig själv rum att tänka (och inte tänka), och kom ihåg att det finns en värld utanför universitetet också.

 

Vad är era överlevnadsstrategier? Har ni några tips för hur en orkar? 

FREDAGSPRAT

Igår klättrade temperaturen ända upp till 14 grader och himlen var koboltblå utan en tillstymmelse till moln. Jag drog på mig skinnjackan och begav mig ut, fotograferade blommor (kamelia, plommon, tusensköna, påsklilja), promenerade långsamt längs med floden, och lapade sol på stadsmuren. Ett tag var det så varm att till och med jackan fick åka av. Tack England för en tidig vår, jag behöver verkligen det här. Känns som att varje solminut gör det 1000 gånger lättare att andas. Resten av eftermiddagen pluggade jag med alla fönster på vid gavel och lät lägenheten fyllas av stadsbrus, fågelsång och luft som doftade av vår (varm asfalt, jord, nyklippt gräs). Tänk va, att vi överlevde en till vinter. 

Idag är himlen återigen draperad i ett tjockt molntäcke, men det känns helt okej ändå för idag ska jag på min första riktiga afternoon tea sedan jag flyttade till UK!! Vi ska säga hejdå till Nastia som flyttar hem till Finland nu när hennes 6 månader som visiting researcher här i York är över. Kommer sakna henne massor, men bra grej ändå att ha en anledning till att besöka Finland.

Och apropå resor, de senaste dagarna har jag längtat bort upp iväg. Jag vill ha okända gator under mina fötter, omges av ett språk jag inte förstår, uppleva nya dofter smaker känslor. Efter att ha kämpat mot en förlamande längtan av att bygga en skyddande mur av varma täcken och försvinna från världen den senaste månaden, välkomnar jag den här hungern efter nya intryck med öppna armar och hoppas att det inte dröjer alltför länge innan jag får mätta den. 

Nu måste jag ta tag i dagen, ska nämligen försöka klämma in lite plugg innan det är dags att dricka te. Hoppas ni har en fin fredag ♡

♀ INTERNATIONAL WOMEN'S DAY ♀

Idag är det 8 Mars, den Internationella Kvinnodagen. Jag klär jag mig i svart och deltar i den Internationella Kvinnostrejken

Idag tänker jag också på min feministiska historia, på min relation med feminismen. På hur jag, i föreläsningssalen under mitt första år i Edinburgh, lyssnade på mina lärare med ett hjärta som slog allt snabbare, med en iver rivande under huden. Min emotionella respons till feminismen kom blixtsnabbt, orden och förståelsen kom senare. Jag minns hur allt föll på plats, jag minns känslan av att äntligen få ta plats som person, av att vara orubblig; inget eller ingen någonsin skulle få chansen att trycka ner eller stoppa oss igen.

Nu, nästan fem år senare, river fortfarande ilskan och ivern under huden, men min relation till feminismen har blivit alltmer komplex och svårare att sätta ord på (kanske är jag på väg att bli en världsfrånvänd akademiker? isåfall: sakta genast in och gör en u-sväng), samtidigt som den aldrig känts mer integral till vem jag är; den är en vital del av min person och jag vet inte vem jag hade varit utan den. Jag vill inte vara utan den. Att vara feminist och att lära sig om feministiskt teori, gör livet svårt. Feminismen tvingar en att ifrågasätta allt som en tog/tar för givet, att reflektera över hur en väljer att leva sitt liv (och antagligen inse att en måste fatta beslut om förändring), att konfronteras av sina privilegier (och bristen på dem), och att inta rollen som den som alltid förstör stämningen, en feminist killjoy.

Men, feminismen gör det också lättare att andas, lättare att älska, lättare att ta plats. Den gör ilskan och hopplösheten till något produktivt, till verktyg i kampen för förändring, och den ger ork att fortsätta när det är tungt. Feminismen har fått mig att inse att mina känslor är viktiga, att jag har rätt till att må bra, och att, som Audre Lorde så träffsäkert sa, "caring for myself is not self-indulgence, it is self-preservation, and that is an act of political warfare". Och viktigast av allt (speciellt för en priviligerad vit, cis-kvinna som jag) har feminismen lärt mig hur viktigt det är att lyssna på andras erfarenheter, att låta andra ta plats framför mig, och den ger mig kraft hålla mina medmänniskor bakom ryggen. 

Så, för att sprida feministiska frön i vinden, här är ett axplock av kvinnor som tillsammans format mitt feministiska liv:

Bästa Gudrun Schyman pratar politik och feminism. ♡

Judith Butler som vände uppochner på hela min värld med sina böcker Gender Trouble och Bodies That Matter. När jag känner mig vilsen i livet och i den akademiska världen brukar jag läsa något av Butler för att komma på rätt köl igen, det känns precis som att hitta hem.

Sara Ahmed är min nyaste obsession, älskar precis allt hon gör/skriver/är. Har tipsat om hennes blogg innan, om du kan tycker jag också att du ska läsa Living a Feminist Life och Cultural Politics of Emotion

Instagram har varit en av mina största källor till inspiration och kunskap, här är en lista på konton som ni alla genast borde följa:

@karinskonstgrepp som aldrig slutar förvåna och inspirera med sin genialitet. 
@kobranhuggertill, så himla mycket power i ett enda konto, jag sitter alltid och nickar instämmande när jag läser hennes träffsäkra captions.
@muslimskkvinna med berättelser från muslimska kvinnors vardag. Extra viktigt i dagens politiska klimat.
@kvinnohat ett stafettkonto som har varit inaktivt på sistone, men som har lärt mig så himla mycket genom åren.
@supersnippan för pepp och power. 
@makthavarna är en separatistisk plattform för personer som rasifieras (vilket betyder att vita bara får läsa och lära) som har lärt mig så himla mycket. 

Och om någon börjar tjata om varför inte män har en egen dag, tryck upp den här i ansiktet på dem:

Har ni några feministiska favoriter? Vad/vem/vilka har varit viktiga för er feminism? Tipsa!! ♡ 

ETT HEJ & EN UPPDATERING

Helgen med Otto var sorglig men fin. Vi pratade ut om allt, kramades hårt hårt, och grät mer än vad jag trodde var fysiskt möjligt. Det var fint att se att han fortfarande är samma person, att vi fortfarande kan skratta ihop, och att vi inte känner någon som helst illvilja mot varandra. Jag är fortfarande väldigt ledsen och heartbroken, såklart, men det är en annan sorts sorg, lugnare liksom. Och det känns äntligen som att jag har stadig mark under fötterna igen efter att ha befunnit mig i fritt fall i en månad. Jag är stolt över oss och över hur vi hanterade helgen, för om det var tvunget att ta slut var det här den bästa sortens slut.

Resten av veckan har jag begravt mig i plugg, maratonfikat med fina vänner, yogat, känt lättnad över att februari äntligen är över, blundat mot solen, och fotograferat blommor på väg till uni. Och just det, sorry för att min blogg har tagits över av mobilbilder, men livet känns så himla flyktigt just nu att det är den enda dokumentationsform som funkar. Men snart hoppas jag att jag ska bli kompis med min stora kamera igen. 

 

Hoppas ni mår bra och att solen skiner hos er. ♡ 

 

p.s. tack för all pepp och fina ord, det är så obeskrivligt fint att ha en liten hejaklack i ryggen. puss! 

LIVET JUST NU

Livet just nu:

➣ Igår drog stormen Doris in över UK. Stundvis var det svårt att ens gå upprätt och promenaden mellan uni och hem som vanligtvis tar 20 minuter, tog nästan 35. Men annars fylls trädgårdarna av krokusar och ännu fler snödroppar. Solen värmer mer för varje dag och varje gång den kikar fram blundar jag mot ljuset som en katt. 

➣Jag har varit i ett sånt pluggflow på sistone. Kroppen liksom kliar efter att få sätta sig på golvet, efter att breda ut sig över hela vardagsrummet, och då måste den få göra det. Det är papper överallt, jag hoppar mellan olika ark utan att sätta punkt, skriver listor, lösryckta meningar, ritar mind maps - en till synes kaotisk tillvaro, men inuti är min riktning spikrak och fokusen nålvass. Där har jag hamnat flera dagar den här veckan, och låtit resten av världen försvinna; den bästa sortens vardagseskapism. 

➣ Min familj åker och hämtar vår nya familjemedlem idag!! Han heter Bruno och är det sötaste som någonsin har gått på den här planeten. Jag menar, kolla bara. Jag går sönder. Jag har bokat biljetter till Småland i slutet av mars för att hänga med honom (och andas skogsluft, lyssna på tystnaden, låta lugnet flytta in i bröstkorgen, träffa min familj, äta svenskt godis, och allt det där). Längtar så. ♡

➣ Och så till det som har skavt i bakgrunden hela veckan: Otto kommer hit i helgen. Vi ska prata om allt, face to face, han ska hämta sina grejer och lämna mina. Det ska bli skönt att prata ut, att faktiskt få ett riktigt slut, istället för det konstiga vakuumet som ett telefonsamtal lämnar efter sig. Men jag är också livrädd för att krascha totalt. För att jag ska känna alla känslor som jag försökt att bearbeta den senaste månaden, för att jag ska kastas tillbaka till ruta ett. Men, jag vet också att om det händer, om jag faller, så väntar mina vänner där. Det känns väldigt tryggt.

Nu ska jag möta upp Josie för lunch! Hoppas ni får en fin helg, så hörs vi på andra sidan. ☀

Q&A: frågor om mitt plugg och statistik.

Så himla roligt att ni gillade inlägget om vad jag gör i skolan! <3 Ni ställde ett gäng frågor i kommentarsfältet som nu får svar, ja! Här ackompanjerat av några analoga körsbärsblommor pga akut vårlängtan.

CNV00010.jpg

Vänta läser du 90 hp per år, alltså 50% mer än i Sverige? Var det så där när du pluggade innan också eller bara din utbildning? Blir alla utbildningar isf kortare tidsmässigt? Haha så liten grej i inlägget men stor skillnad ju!

Japp, det blir 50% mer än i Sverige. Knäppt egentligen, men skönt ändå att min master bara är ett år snarare än två. I Skottland läste jag dock 60hp/år precis som i Sverige och min kandidat där var på 4 år, ett år längre än i Sverige alltså, så din studietid beror helt på var i UK du studerar.

 

Hur tänker du efter det här året? För visst läser du en ettårig MA? Vill du fortsätta studera och typ göra en PhD?

Ja!! Jag vill stanna inom academia pga bästa jag vet och fortsätta med en PhD. Antingen i genusvetenskap eller i sociologi med inriktning på genusvetenskap.

Jag har dock inte bestämt mig var jag vill göra min PhD än. På sistone har jag varit väldigt sugen på att göra den i Sverige, men jag vet inte om det beror på att jag har ett allmänt Sverige-längt i kroppen just nu eller om jag faktiskt är redo för att bo i Sverige igen, iaf för ett tag. Ekonomiskt sätt hade det varit så mycket mer reasonable då en får lön, slipper betala skyhöga tuition fees, etc. Dessutom tas genusvetenskap mer på allvar jämfört med i UK. Och så får vi ju inte glömma Brexit… :)))

Men det finns även en del av mig som säger åt mig att stanna här i UK, trots att det är så sjukt svårt att få funding, trots att en måste betala tuition fees, etc. Har funderat på London, eller kanske på att flytta tillbaka till Skottland. Dessutom försöker min supervisor övertala mig att göra en PhD under henne här i York, så vi får se helt enkelt. 

 

Hei! Så bra blogg og kult å lese hva du studerer om. Men jeg lurte på hvorfor ingen du studerer med velger statistikk? Hvorfor har det så negativt rykte?

Tack för fina ord <3 Och oj, den här frågan går att skriva en hel uppsats på, men jag ska försöka sammanfatta debatten lite kort. 

Generellt sätt har feminister ifrågasatt hur vi producerar kunskap, vem som forskar, och hur den här kunskapen sedan används. De har kritiserat vad som kallas för “male-stream knowledge”, dvs kunskap som skapas av män, för män, utefter regler som är uppsatta av män. Det har gjort att kvinnor och alla andra som faller utanför normen (dvs alla som inte är vita, medelklass, heterosexuella, cis-män) inte har haft samma tillgång till kunskap eller produktionen av kunskap. Därför var det (och är fortfarande) superviktigt för feminister att ifrågasätta detta för att andra ska kunna ta plats inom akademin och skapa kunskap för, och kunskap som representerar/lyfter, andra grupper i samhället. 

Den viktigaste grejen att ifrågasätta är tron på “objektivitet” och universella “sanningar” då det aldrig aldrig går att vara helt objektiv och neutral; all forskning utformas och analyseras utefter riktlinjer som är skapade i, och är beroende av, en historisk, social och kulturell kontext. Dessutom kommer all analys alltid involvera någon slags subjektiv tolkning, och därför kan forskare liksom inte distansera sig från sin forskning/analys helt, hur mycket en än försöker — därför finns det inte en “sanning”, utan flera. När en använder statistik görs det med en underliggande tro på en objektiv sanning, att det finns en verklighet out there som vi kan upptäcka. Och när siffrorna som statistisk forskning resulteras i presenteras så blir de liksom untouchable och går inte att ifrågasätta, speciellt när medier sedan rapporterar om dem och nyanserade diskussioner kring resultaten faller bort. Men statistik är inte, och kan aldrig vara, en objektiv representation av “verkligheten”, utan den konstruerar snarare vår bild av verkligheten. 

Därför är jag bland annat väldigt skeptisk till akademisk psykologi där alla teorier testas genom experiment som sedan mäts med statistik. Speciellt när olika grupper testas mot varandra, vilket ofta resulterar i en direkt förstärkning av stereotyper (t.ex. att män har bättre lokalsinne än kvinnor, lol) istället för att ifrågasätta dem. 

Däremot är statistik, precis som Victoria kommenterade, en så himla stor och hjälpsam del av jämställdhetsarbetet utanför akademin: 

Ang. det du skrev om statistikens upphöjda roll så kände jag exakt samma sak när jag pluggade. Sen började jag arbeta kommunalt med jämställdhetsfrågor och där fick jag VERKLIGEN smaka på det med statistik, exakt allt mäts i statistik och det som inte kan mätas- ja det finns helt enkelt inte. Det blev en sådan himla stor krock för mig och jag känner mig tudelad idag hur problemet med jämställdhetsarbete ska mätas eller om det går att mäta överhuvudtaget. Förhoppningsvis kommer det en metod i framtiden som lyckas hantera dessa svårigheter!

Så ja, egentligen borde nog genusvetare vara lite mer öppna för att använda statistik. Men det är en väldigt knivig debatt, som egentligen inte hade varit så mycket av en debatt om konceptet "sanning" var lättare att ifrågasätta och inte hade lika mycket auktoritet i samhället i stort.

 

Men wow, så intressant att få en inblick i den här delen av livet också! Skulle du vilja skriva lite mer om hur du hamnade på ämnet, liksom hur du valde spår av utbildning och sådär? Jag har länge stått i valet att pausa en heltidstjänst för att studera, men det slutar alltid med att jag aldrig känner mig helt hundra och istället är jag kvar på det trygga arbetet. Men jag undrar liksom, behöver det kännas helt hundra?

Min väg till genusvetenskap har definitivt inte varit spikrak utan väldigt slumpmässig. Jag började med att plugga en kandidat psykologi då jag var så himla intresserad/fascinerad av beteende och medvetande och livets stora frågor i allmänhet. När en gör en kandidat i Skottland måste en ta kurser i andra ämnen också de första tre terminerna, så jag läste sociologi vid sidan om av en slump (för det var det enda vi kunde välja pga litet universitet) och älskade det?? Visste liksom inte ens vad sociologi var när jag började där. Det var sociologin som introducerade mig till feminismen, och allt bara klickade? Jag kände mig hemma i sociologin, jag kände mig hemma i feminismen, och speciellt i kombinationen av dem. Så jag bytte till en kandidat i både psykologi och sociologi (vilket jag nu inser är en ypperlig kombination), och efter det sökte jag mig till genusvetenskap för att få fokusera på de områden som jag gillar mest. 

Och till din fråga om det behöver kännas helt hundra: jag vet inte? Jag tror inte att jag är rätt person att svara på det för universitetsstudier har alltid känts som en självklarhet för mig (har liksom romantiserat bilden av en hårt arbetande akademiker så länge jag kan minnas). Men kan inte ni bloggläsare berätta i kommentarsfältet hur ni resonerar kring det här? Kanske har ni några bra tips? 

FRIDAY LINKS

De två senaste dagarna har gått så himla långsamt. Varje minut har känts som en timme ungefär. Jag har sovit dåligt, gråtit ner i frukostgröten, inte kunnat koncentrera mig på någonting, och bara räknat ner tiden till ikväll då jag åker till Fatou i Leeds och slipper vara ensam. Breakup brain + pms = sämsta kombinationen någonsin. Hursomhelst, jag har iaf hunnit varva internet tre gånger i ett försök att fördriva tiden (och promenerat i ett vårigt York, se nedan), så idag pyntar vi bloggen med lite fredagslänkar! Ja! 

I've had a couple of rough days (breakup brain + pms is a horrible combination), in an attempt to pass time and to distract my brain from thinking about everything I shouldn't think about, I scrolled through what feels like the entire internet. Anyhow, here are some Friday links for those who need distraction from life, and everyone else too, of course. 

Frozen Nana Snickers. 

Linnea bor i livets land (Skottland såklart), skriver så himla bra, och tipsar ofta om helt fantastiska recept på hennes fina blogg. Dessa snacks är heaven och prick alla borde testa!

Linnea lives in Scotland (♡♡♡) and always posts the most amazing recipes on her blog. These snacks are heaven! 

 

Tom Hardy reading bedtime stories. 

Okej, så jag har en thing för Tom Hardy, så när Fatou skickade den här till mig blev min onsdagskväll genast lite bättre.

So I've got a thing for Tom Hardy (don't we all??), and when Fatou sent me this with the text "you might think I'm weird but this is the best thing ever" it instantly made my Wednesday evening a little bit better.

 

Feministkilljoys

Jag är säkert sist på bollen, men jag upptäckte nyligen att min husgud Sara Ahmed har en blogg vid namn feministkilljoys (alltså, hur har jag kunnat missa detta??) där hon delar med sig av sin briljans. Här är två favoriter: Selfcare as Warfare och White Men. Ska köpa hennes nya bok Living a Feminist Life så fort nästa CSN landar på kontot, det får bli en present från mig till mig för att fira mina betyg.

I'm probably the last one to discover this, but Sara Ahmed has a blog!?!? So the past week I've been reading her brilliant essays before going to bed. My favourite ones so far are Selfcare as Warfare and White Men.

 

War in Translation: Giving Voice to the Women of Syria

En av texterna som vi ska läsa inför måndagens seminarium i Interdisciplinary Methods in Women's Studies då vi ska prata om språk och översättning i forskning. Den träffade mig rakt i magen och beskrev på pricken hur det är att existera mittemellan två språk.

One of the readings for Monday's seminar in Interdisciplinary Methods in Women's Studies. The topic is translation and language in research, and it's a powerful description of the embodiment of translation, of existence between two languages. Well worth a read!

 

Ikväll åker jag som sagt till Leeds och stannar där över helgen, Fatou och jag ska äta nachos, baka något med choklad, och kolla på Inception för tusende gången (japp, kan ha något att göra med en viss Tom Hardy). Hur bra som helst. Hoppas ni får en fin helg ♡

 

SOL UTE OCH SOL INNE

En liten livsuppdatering såhär på en onsdag mitt i februari. Jag överlevde alla hjärtans igår och hade till och med en fin dag*. Jag fick tillbaka betyg för två av tre kurser från förra terminen och blev helt chockad över hur bra det gick (kanske grät lite också, men jag skyller det på PMS och skört emotionellt tillstånd i allmänhet). Jag pluggade samtidigt som solskenet klättrade över väggarna, och när jag gick till uni för ett seminarium kvittrade fåglarna högt ovanför. Efter lektionen promenerade jag och Nastia in till centrum och mötte upp Josie för sen lunch/middag/afternoon tea? Vi åt iaf hummus och tabbouleh med lite annat gott, och sedan varsin tårtbit med smak av pistasch och kardemumma för att fira Nastia's födelsedag och livet i allmänhet. Vi pratade och pratade och pratade och råkade visst sitta kvar 1.5h efter stängning tills den stackars killen som serverade oss var tvungen att be oss gå. Innan vi kramades hejdå gav Nastia oss varsitt alla hjärtans dag-kort med ett fint meddelande inuti, för i Finland firas tydligen vänner istället för lovers?? Genialt ju. När jag kom hem skypade jag med min syster som visade mig alla djur hon följer på instagram och uppdaterade mig om livet just nu. Och alltså, vänner, systrar, sol, och tårta, finns ju inget bättre. ♡

Idag ska jag på ett till seminarium, förhoppningsvis plugga massor, och kanske gå till Morrisons för alla hjärtans rean på choklad. Ja, så får det bli. 

 

*Men snälla, rara tekniska personer, kan ni inte uppfinna en app som filtrerar bort all romance i ens flöden så att det blir lite lättare för krossade hjärtan? Tack på förhand.

En MA i Women's Studies

När jag hade min lilla "nystart" på bloggen i början av året så nämnde jag att jag ville prata mer om det akademiska, om det som jag spenderar merparten av min vakna tid åt, men så kom det krossade hjärtat i vägen. Men nu, när jag är någorlunda tillbaka på banan igen, och för att set the scene för framtida inlägg, så tycker jag att vi kör en liten sammanfattning av vad jag egentligen pluggar.

En liten disclaimer: eftersom jag lär mig allt på engelska så har jag helt enkelt fått googla fram den svenska översättningen på många termer, så om det låter konstigt är det för att google inte är 100% pålitligt.

Anyhow, just nu läser jag en MA i Women’s Studies, genusvetenskap alltså, med en grund i sociologi. Här i England ser det akademiska året lite annorlunda ut då det är tre terminer per år istället för två, varje termin sträcker sig över 10 veckor (men då vi av någon anledning börjar i vecka 2, så har vi bara 9 veckor av lektioner), och sedan har vi runt 4 veckor “lov” då vi skriver uppsatser. Det är en ettårig utbildning, jag läser 60 credits (30hp) varje termin, och den sista terminen ägnas helt åt min thesis. Jag läser tre kurser per termin, varje kurs är på 20 credits (10hp).

Under höstterminen läste jag kurserna:

Difference, Diversity and Change: den här kursen var lite som en crash course i genusvetenskap. Varje vecka behandlade vi ett nytt ämne (t.ex. religion, kvinnan som det feministiska subjektet, migration, kroppen) från feministiska vinklar. Pratade om feministiskt teori från ett historiskt perspektiv och hur vi går vidare härifrån, både som aktivister och som akademiker.  

Qualitative Methods: i den här kursen gick vi igenom ett gäng olika metoder, t.ex. intervjuer, biographical narratives, arkivforskning, etnografi, etc. Väldigt intressant att få en inblick i och prova på så många olika metoder. Jag blev dock lite av det svarta fåret i klassen då jag hela tiden ville koppla metoderna till vetenskapsteori och epistemologi (för hallå, det går ju inte att separera?), men många av lärarna som höll i kursen var inte lika pepp och deras reaktion kan sammanfattas i bilden nedan.

Okej, så dålig humor, let's move on.

Quantitative Methods and Data Analysis: statistik alltså. Läste en hel del statistik i psykologi-delen av min undergraduate, men den här kursen var inriktad på statistik inom political science så det var mycket som var helt nytt för mig. Då genusvetenskap och statistik har en minst sagt ansträngd relation så var det bara jag + en till från min klass som valde den här kursen. Egentligen har jag inte så mycket till övers för statistik och blir så himla frustrerad när folk refererar till statistik som “sanning”, eller säger att statistik “bevisar” något. Lol. Men därför känner jag också att jag måste fortsätta utmana mig själv och mina åsikter så att jag inte stänger av helt och fastnar i samma tankespår. Dessutom är det en så himla stor fördel att veta vad som faktiskt händer bakom siffrorna som presenteras i forskningsrapporter för att kunna bedöma/analysera vad de egentligen står för.

Vårterminen är ju nästan över?? Vi går liksom in i vecka 6 idag?? Förstår inte hur detta är möjligt. Just nu läser jag iaf kurserna:

Work, Politics & Culture: i den här kursen ägnar vi 3 veckor åt varje moment. Vi är just nu halvvägs igenom Politics-delen där vi behandlar vad som händer med feminismen när den äntrar den digitala världen. Inför dagens lektion har vi läst och analyserat Donna Haraway's A Cyborg Manifesto, och ska diskutera de ontologiska och epistemologiska problem som uppstår till följd av utvecklingen av digital teknologi. Under Work-delen så pratade vi om hur kapitalismen och patriarkatet hänger ihop, hur feminister har teoretiserat kvinnors relation till arbete, och hur nyliberalismen har påverkat kvinnors arbetsförhållanden. Under Culture-delen ska vi kort och gott kolla på hur kvinnor påverkas av och påverkar produktionen av kultur i samhället.

Feminism & Sexuality: det här är min favoritkurs hittills!! Vi kollar på hur feministiska teorier behandlar sexualitet genom olika infallsvinklar, förra veckan kollade vi på heterosexualitet (och jag fick en chans att vara lite extra bitter på narrativet kring livslång kärlek...), och den här veckan pratar vi om maskulinitet och män i relation till sexualitet. Tidigare har vi tex pratat om hur kroppen är konstruerad i förhållande till normativa idéer om sexualitet, och debatter kring hur/om sexualitet påverkas av arv och miljö. 

Interdisciplinary Methods in Women's Studies: den här kursen förbereder oss för vår dissertation och vi går igenom grunderna i feministisk forskning, t.ex. hur vi utmanar koncept som 'objektivitet' och 'sanning' i forskning, etik, och hur vi lyfter röster från de grupper/individer som faller utanför normen. Jag har spenderat merparten av de senaste veckorna med att spåna på min dissertation och saker och ting börjar äntligen falla på plats efter en period av förvirring och tanke-kaos. Jag kommer berätta mer om det när jag har en 100% klar idé, men lite kort så vill jag forska kring femininitet och det feminina subjektet, utan att se femininitet som en negation till maskulinitet, och behandla femininitet som begrepp/koncept på ett mer komplext sätt än vad tidigare forskning gjort. Typ. Idén befinner sig fortfarande i frö-stadiet, men med lite kärlek kommer den förhoppningsvis börja gro och slå rot. 

 

Let me know om det är något ni undrar över eller om det är något som är oklart. Hoppas ni har en fin måndag. ♡

ONSDAG 8 FEBRUARI

den senaste veckan genom telefonen.

Bra just nu:

  • jag känner mig utvilad efter att ha lyckats sova en hel natt utan att vakna kallsvettig av mardrömmar! Första natten på nästan två veckor.
  • min hjärna fungerar igen! Det visade sig att ett krossat hjärta är döden döden för koncentrationsförmågan men igår pluggade jag effektivt i flera timmar utan avbrott! Håll tummarna för att det håller i sig.
  • att varje litet tegelhus numer kantas av snödroppar.
  • fluffiga tröjor som känns som en skyddande kram mot allt det jobbiga.
  • att solen går upp innan klockan åtta och inte går ner förrän klockan fem. 
  • samtal som går från hej till epistemologiska problem på mindre än tre meningar.
  • overnight oats med quinoa. 
  • podden Witch, Please där två "lady-scholars" analyserar Harry Potter från ett feministiskt perspektiv. Vill vara med i deras gäng.
  • vänner. Alltid.

Hoppas ni har en fin onsdag och att solen skiner hos er. ♡

LIVSTECKEN

Hörrni, tack för all kärlek ni skickat till mig här på bloggen, på instagram och mailen. Det värmer så oerhört. <3 Har varit helt överväldigad över all omtanke jag fått från vänner, familj, bekanta, och främlingar. Jag har känt mig så himla omtyckt och omhändertagen, trots allt det hemska jobbiga. 

Jag har: avföljt honom på alla sociala medier, tittat på två säsonger av Parks and Recreation, lyssnat på podcaster, läst ut The Secret History på ingen tid alls, börjat varje morgon med yoga, fikat med fina vänner (har t.ex. upptäckt att jag bor 5 min ifrån ett mysigt fik som serverar små kanelbullar för 30p!), målat läpparna röda varje dag, spenderat en hel helg hos Fatou i Leeds, och begravt mig i research inför min nästa dissertation. Allt det där som hjälper när varje dag är ännu ett hinder en måste ta sig över. 

Vissa dagar är okej, till och med bra, andra är svarta avgrunder. Och för helvete, Trump och Theresa May och världens politiska tillstånd i allmänhet gör ju verkligen inte det bättre. Jag går runt med en molande oro och tyngd i kroppen. Flera gånger har jag blivit överväldigad av attackgråt som bara måste ut när jag minst anar det, vilket har lett till att jag gråtit på stan, på fik, i biblioteket, och bland grönsakerna i mataffären - tack världen för vattenfast mascara. Men varje genomförd dag känns som en liten seger, och jag vet att det blir bättre. 

Och vet ni? I söndags värmde solen äntligen och fåglarna kvittrade hoppfullt. Snart är det vår. Snart. 

 

Translation:

I'm alive. Sad and shaky, but alive. My friends and family are superheroes who pick me up over and over and over again, and I'm overwhelmed by all their love and kindness. I've watched two seasons of Parks and Recreation, read The Secret History, ranted with friends over coffee, buried myself in research for my MA dissertation (handed in my topic this week?!), worn red lips every day, started doing yoga to slow down my racing heart, spent a weekend in Leeds with Fatou, and cried lots. Breakups are the most horrible thing ever, and this one is especially hard. But last Sunday I felt the warmth of the sun for the first time in ages and the birds were chirping in the trees. Soon spring will be here, and then life will be a lot easier.