slutet av Juli, början av Augusti

Jag har haft en digital detox. Den var varken planerad eller frivillig, utan är enbart ett resultat av att 1) det blev en glitch i mitt telefonkontrakt och mitt 3G slutade fungera, och 2) för att det här landet inte vet vad effektivitet är och därför har det tagit evigheter att fixa internet i lägenheten. Den enda internetuppkopplingen jag haft de senaste veckorna är bussens wifi som orkar ladda högst 5 bilder på instagram, det är liksom inte ens värt att försöka. Jag har slutat att reflexmässigt greppa efter mobilen så fort jag har tråkigt. Istället höjer jag blicken, tar in omgivningen. Stannar i mina tankar längre än tre sekunder. Jag läser böcker igen! Jag som inte läst på hela sommaren slukar nu två böcker på en vecka. Älskar ju internet och det var så himla skönt att komma hem från jobbet i torsdags och äntligen ha wifi i lägenheten, men pausen har gjort min hjärna gott. 

4E5B1391-0227-4087-9A2E-F7320FBAAE7Dmin.jpg

Fredag kväll. Vi äter pizza på puben, råkar slå ett ölglas i tusen bitar. Snett till höger om oss, ett par i övre 60 års åldern, jag blir blödig av hur de nickar huvudet i takt till musiken, hur de mimar med i texterna. Snett till vänster om oss, ett omaka par, han är stupfull och har fortfarande arbetskläderna på sig (byggarbetare? målare?), hon ser ut att ha klivit ut ur legally blonde och är spiknykter. Vi försöker fundera hur och var och när de träffades, och hur de kom att fastna för varandra. 

96315786-694B-4A7B-AA9C-770237E3990Amin.jpg

Vi köper gymkort. Jag som aldrig satt min fot i ett gym någonsin får nej-nu-vänder-vi-och-åker-hem-känslor när vi kliver in genom dörrarna; det är en industrilokal som sedan varit nattklubb och nu ett gym, överallt står maskiner och folk som vet vad fasen de håller på med. Suote bara skrattar åt mina rädda råddjursögon och visar hur jag ska göra. Jag lyfter vikter, tyngre än vad jag trodde att jag var kapabel till, och blir bubblig av endorfiner. Jag går därifrån med darriga muskler och en känsla av att vara oövervinnerlig. Dagen efter vill jag redan åka dit igen, två dagar senare har jag så mycket träningsvärk att jag knappt kommer ur sängen på morgonen. 

AEFCB57B-E92A-4B92-B7D4-220C9A7A0BCEmin.jpg

Värmen som fick svetten att långsamt leta sig ner mellan skulderbladen, som fick oss att klä av oss och duscha kallt så fort vi kom innanför dörren efter jobbet, den har släppt nu. 7 veckor utan regn. Och så, äntligen, under en helg kom samma mängd regn som det vanligtvis kommer under hela Juli. Åskan mullrade konstant i två dygn, halva York var utan ström. På pubarna tändes det ljus, lastbilar med generatorer stod parkerade på kullerstensgatorna, papperskorgarna var fulla av sönderblåsta paraplyer. En vecka senare är den sönderbrända marken grön igen och vi sover med täcke för första gången på hela sommaren.

Det går bra på jobbet. Jag får beröm, blir tilldelad fler arbetsuppgifter. Jag känner hur jag börjar slappna av och lita på att jag vet vad jag gör. När jag kommer hem efter en jobbdag är jag helt slut. Slut av att ha pratat i telefon hela dagen, slut av att ha varit emotionellt stöd i sju timmar, slut av att världen är helt fucked up, slut av att det inte finns någon ände till våldet. Oftast räcker bussturen från Leeds till York för att jag ska kunna nollställa huvudet, men vissa kvällar går det bara inte. Då plockar Suote upp mig, bäddar ner mig i sängen och jag berättar allt som har hänt på jobbet, allt som tynger och skaver, det liksom väller över, ut genom munnen. Det är för mycket för att en person ska orka bära det på egen hand. Efteråt känner jag mig som en urvriden disktrasa, men tacksam över att jag har någon som kan lyssna och stryka mig på kinden när det behövs. 

IMG_9316min.jpg

Jag beställer röstkort och får det i posten två dagar senare. Jag skriver feministiskt initiativ så tydligt jag kan på alla tre, sluter varsamt kuvertet och postar det dagen efter. Hoppas att det inte kommer bort i posten. Hoppas att det inte ska gå helt åt helvete (dvs till höger och SD) i September. Får fortfarande overklighetskänslor när jag tänker på att jag har ett liv här i UK. Att jag bor och lever och jobbar här, att jag har jobb, lägenhet, vänner och en sambo. På att jag hela tiden skjuter upp datumet för när jag ska flytta tillbaka till Sverige. Ibland undrar om jag någonsin kommer flytta härifrån. Det känns okej att inte veta. 

Sommar i Piggaboda

Nedan följer en bildbomb på resten av Sverigevistelsen, massa skog och hund. Mest hund. Det blir lätt så när Bruno är den gladaste, klängigaste, mysigaste personen jag vet. Och liksom, kolla ögonen, en smälter ju för mindre.

IMG_8402min.jpg
IMG_8467min.jpg
IMG_8471min.jpg
IMG_8472min.jpg
IMG_8862min.jpg
IMG_8886min.jpg
IMG_8395min.jpg
IMG_8878min.jpg
IMG_8884min.jpg
IMG_8893min.jpg
IMG_9075min.jpg
IMG_9079min.jpg
IMG_9087min.jpg
IMG_9098min.jpg
IMG_9141min.jpg
IMG_9049min.jpg
IMG_9051min.jpg
IMG_9034min.jpg
IMG_9039min.jpg
IMG_9026min.jpg
IMG_9286min.jpg
IMG_9215min.jpg
IMG_9289min.jpg
IMG_9297min.jpg

Marken krasar och frasar under våra fötter, vi oroar oss för skogsbränder. En kväll luktar det bränt och vi går runt i byn för att försäkra oss om att skogen inte brinner, nästa dag läser vi i tidningen om en skogsbrand 3 kilometer bort, det var därför solnedgången var så intensivt rosa igår, tänker jag. Vi andas ut över att släckningsarbetet går bra och känner oss tacksamma över brandflyget som cirkulerar över skogarna.

Vi äter smulpaj och dricker termoskaffe under tallarna vid sjön. Termometern som hänger från bryggan visar 21 grader, vi simmar och simmar och simmar, gör kanonkulan från flytbryggan minst femton gånger. Får russinfingrar. 

Jag är först upp varje morgon, precis som det har varit sedan jag som barn självmant klev upp klockan 6 för att kolla på telletubbies medan pappa skramlade i köket efter att ha kommit hem från nattjobb. Jag går ut i den tidiga morgonskogen som är bättre än all terapi, meditation, andningsövningar och självhjälpsböcker tillsammans. Storlommen hörs över trädtopparna, dimman rullar in över sjön och allt grönt glittrar i morgonsolen. När jag kommer tillbaka till gården igen är jag som ny. 

Midsommar på Öland

Det är ett tag sedan vi hördes nu, men vem sitter egentligen framför datorn när det är strålande sol och 30 grader utomhus? Inte jag iaf. Speciellt inte då förra sommaren regnade bort och jag spenderade vareviga dag på universitetsbiblioteket. Nu spenderar jag all min lediga tid utomhus istället, min hud är gyllenbrun och min överläpp kantas av fräknar. Jag känner mig lätt inombords. 

Men lite skärmtid har det ändå blivit så nu ska bloggen pyntas med midsommarbilder! Jag var ju i Sverige över midsommar för att träffa familjen + ladda upp med lösgodis och ordentligt kaffe. Det var en så välbehövlig vecka, innan vi åkte höll jag på att förgås av Sverigelängt, men nu klarar jag mig ett tag till. Vi (= jag och Suote, min syster Johanna och hennes Pär, och min bror Simon) åkte till Öland där Pärs familj har en husvagn och firade äkta Svenne-midsommar. Det var så fint. 

IMG_8509min.jpg
IMG_8520min.jpg
IMG_8511min.jpg

Vi kommer fram till Öland tidigt på fredagen. Vi spelar volleyboll och misslyckas totalt eftersom bollen inte håller rak kurs i den starka vinden. Efter några timmar går jag och Johanni för att plocka blommor till kransarna. Det är något väldigt speciellt i att få spendera tid med sin syster på det sättet efter att inte ha setts på 6 månader; bara vi två som metodiskt plockar blommor och pratar om livet. Är alltid så exalterad och stissig att det känns som att jag ska gå sönder innan jag träffar henne för att jag saknat hennes så mycket, men Johannas oändliga lugn lägger sig snart över situationen och istället är det som att kliva in i en varm kram. Pepp och gapskrattig, och trygg i hela kroppen. 

Kolla den här midsommardrömmen. Jag kände doften av kamomill i flera dagar efteråt, den måste fastnat där inne i näsan. 

IMG_8526min.jpg
IMG_8540min.jpg

Vi binder kransar och svirar om till festkläder. Jag kallar denna bildserie: Johanna & Prosecco i tre delar. 

IMG_8556min.jpg

Det var första gången Johanna och Pär träffade Suote och KOLLA SÅ GULLIGA. Smälter. 

E154EAC5-41C9-4363-AC67-6519F9B1C5B7min.jpg
IMG_8574min.jpg

Vi äter tills vi inte får ner en endaste liten tugga till.

IMG_8582min.jpg

Har ni sett något vackrare? Inte jag. 

IMG_8586min.jpg
IMG_8600min.jpg

Vi doppade fötterna i havet och sanden var varm mellan tårna.

IMG_8612min.jpg

Vi spelar flera omgångar fia med knuff, vilar, äter tårta och godis tills vi får ont i tänderna. Svenskt lösgodis alltså, slår det tråkiga godiset här i UK med hästlängder. 

IMG_8632min.jpg
IMG_8639min.jpg
photo cred:  Johanna

photo cred: Johanna

Vi promenerar längs med stranden i solnedgången, fryser lite i den kyliga vinden, och natten blir aldrig mörk.

IMG_8678min.jpg
IMG_8682min.jpg

Johanna och jag vaknar tidigt, vi följer stigen längs med havet i den redan gassande solen och pratar tills vi hesa. 

IMG_8690min.jpg

Frukost i solen. Jag har inte smörjt in mig med solkräm än och bränner näsan röd. 

IMG_8704mi.jpg
IMG_8712min.jpg
IMG_8714min.jpg
IMG_8715min.jpg

Vi badar i havet, spelar fotboll på stranden och får sand överallt. Vi städar husvagnen och äter middag på en fiskerestraurang vid en stenstrand. Kastar macka tills vi får ont i armarna, kramar stenarna som känns mjuka och varma i handen. 

IMG_8716min.jpg

Fyller på energidepåerna med glass. Lakrits och rabarber för mig, tack. 

IMG_8731min.jpg
IMG_8738min.jpg
IMG_8755min.jpg

Vi åker vidare till Trollskogen där vi omges av träd som säkert är flera hundra år gamla. Vi ställer naturfrågor till varandra, precis så som pappa gjorde när vi var barn, och tävlar i vem som kan namnge flest träd. Vill aldrig åka därifrån, men våra föräldrar och en klängig hund väntar på oss, så vi lämnar Öland och kommer hem lagom till andra halvlek. Fast jag och Johanna äter chips i köket istället för chips > fotboll. 

Juni juni juni

Hej mina små duvhökar! Hur är vi redan i andra halvan av Juni?? Förstår inte hur tid fungerar. Anyhow, just precis nu sitter jag på Luton och väntar på flyget som ska ta mig till Köpenhamn och sedan vidare till Småland för midsommarfir!!! Eftersom jag har lite tid över tycker jag vi kikar på vad som fastnat på minneskortet nu i Juni, ja! 

IMG_8038min.jpg

Flyttade ju till York för någon vecka sedan och det här är min nya favoritgranne! Hen gillar att hänga på bordet som brukade tillhöra en pub, men som nu är totalt övervuxen av all möjlig grönska. Vi brukar hälsa och prata genom sovrumsfönstret. 

Första söndagen i varje månad genom sommaren hålls en gatufestival på Fossgate i York, det är så mysigt och alla är så glada. Vi var där, lyssnade på vänner som spelade musik, och åt jordgubbar med glass + maräng. Såg dessutom många bra hundar. 

IMG_8082min.jpg
IMG_8103min.jpg

En varm, solig helgdag utforskade vi vårt nya område. 

Jag var hoppsig och glad, och utmanade Suote i vem som kunde hoppklacka högst. 

Han kom lite högre om vi säger så. Så går det om en envis nog att tävla mot någon som varit brittisk mästare i längdhopp lol. 

IMG_8185min.jpg
IMG_8187min.jpg

Vi hittade en stig som vi följde genom lummig terräng. 

IMG_8145min.jpg
IMG_8147min.jpg

Och hamnade till slut i en bokskog? Så mysigt att ha nära till naturen igen efter att ha varit omgiven av höghus och motorvägar i Leeds de senaste 9 månaderna. 

IMG_8323min.jpg

Apropå natur, i söndags åkte vi ut till Bempton Cliffs för att andas havsluft och kolla på puffins!!!

IMG_8217min.jpg

Tappa-andan-vackert. Och lite lite jobbigt med höjdrädslan som kittlar under fötterna. 

IMG_8236min.jpg

Vi promenerade längs med klippkanten, genom högt svajande gräs. 

IMG_8260min.jpg

Och fikade på en klippa när magarna började kurra.

IMG_8279min.jpg
IMG_8288min.jpg

Där nere sitter de, alla små puffins!! Så gulliga och lite klumpiga. Och japp, det är stunder som dessa en önskar att en hade ett zoomobjektiv istället för ett fast 30mm. 

IMG_8297min.jpg
IMG_8318min.jpg

Somnade i bilen när vi åkte hem, helt matt i huvudet av all frisk luft och vind i öronen. Så välbehövligt att få bli omfamnad av natur då och då för att orka sitta på ett kontor under veckorna. Om ni har vägarna förbi York och har tid över för en dagsutflykt - åk hit!! Det tar ungefär 1 h med bil, är överväldigande vackert och gulligt med alla fåglar. 

En fredagslista

Hörni! Tack för alla peppiga kommentarer på mitt förra inlägg angående mina tankar kring att blogga, det var så fint att få läsa. Och ni har rätt, det lilla i livet är minst lika betydelsefullt och viktigt som det stora, måste bara påminna mig själv om det lite oftare. Jag börjar här, med en fredagslista à la Nastasja, på saker som gör mig glad just nu: 

IMG_6206.JPG
analoga bilder från barcelona-besöket i mars. 

analoga bilder från barcelona-besöket i mars. 

  • när vänner går på intervjuer för jobb och PhD-platser och skickar sms i caps med tusen utropstecken för att det gick så bra. 
  • den söta doften av fläderblom.
  • att förklara skillnaden mellan svenskans “glad” och “lycklig” för den gulliga personen som jag är så väldigt kär i.
  • att känna sig trygg nog att ta plats och riktigt bre ut sig, skratta högt och prata fort. 
  • att det bara är 12 dagar kvar tills jag har Småländsk mark under fötterna igen. 
  • messengertråden där jag planerar midsommar med min syster. Längtar!!!!!
  • min nya klänning med det knäppaste tigermönstret som jag inte kunde sluta tänka på och var därför helt enkelt tvungen att köpa. Ska äta glass iklädd den i helgen.
  • att konfronteras med svåra situationer på jobbet och fixa det. Känns som jag har vuxit flera centimeter bara den här veckan.  
  • de extra söta dadlarna som flyttat in i vår kyl nu under Ramadan, och Fatou som hela tiden insisterar på att jag ska ta fler.
  • att jag flyttar in i lägenheten i York, blir sambo med Suote, på riktigt nu i helgen. Blir sockerdrickspirrig i hela kroppen av bara tanken. 

p.s. hej till alla som hittat hit genom gulliga Sandra, hoppas ni ska trivas! <3

stunder i maj

Jag skypar med Nastasja och vi pratar om bloggar. Och även fast bloggvärlden ibland gör mig trött och stressad, så kommer jag på mig själv med att sakna den också. Jag saknar att ha nära till fotot och skrivandet. Saknar att dokumentera vardagen och spara den här. Så jag trycker på plus-ikonen och påbörjar ett nytt inlägg. Flera gånger. Men det rinner alltid ut i sanden. Jag tror det är för att jag dagligen konfronteras med livets alla stora, svåra grejer på jobbet, och då känns bloggen inte lika viktig? Men jag påminner mig själv om att den är viktig för mig, för trots att den förlorar tyngd i kontrast med all skit som pågår där ute i världen så tillför den ändå något till mitt lilla liv. Så jag försöker igen, trycker på plusset i hörnet och berättar om Maj 2018.

3BB9AD20-950D-44C6-B480-EBE658C72FDCmin.jpg

Halvvägs in i Maj fyller jag 27 och blir firad en hel helg. På fredagen äter vi pasta på en italiensk restaurang som ligger i en källare och där det är snudd på omöjligt att få bord. Pastan är helt gudomlig (och svampen!! svampen är det godaste jag ätit, perfekt salt och smörig) och servitören skrattar när vi ber om extra mycket parmesan. På lördagen blir jag överraskad med en dag på ett spa utanför York. Vi bastar och bubblar, får ansiktsbehandling och fotmassage. När kvällen kommer ser vi på Eurovision och jag känner mig mjuk i hela kroppen. Söndagen inleds med ett berg av pannkakor på Brew & Brownie, precis som förra året, och när måndagen och min faktiska födelsedag kommer känns det redan som att jag har fyllt år, flera gånger om. 

IMG_7843min.jpg
IMG_7719min.jpg
IMG_7749min.jpg

Den plötsliga sommarvärmen lamslår UK. Luften är tung och klibbig, den annars så isande vinden känns ljummen mot mina bara ben. När det regnar är dropparna stora som 5p mynt och varma. Vi spenderar all vår tid utomhus, äter glass flera gånger om dagen och min kropp har helt förträngt minnet av vinter.  

A609C142-FB6E-4AE0-BF0B-90E10215B7DDmin.jpg

Vi får nyckeln till lägenheten. Det känns ovant att kliva in i den, ovant men pirrigt, som ett par nya skor som en inte riktigt gått in än. Vi åker till IKEA, går sakta genom avdelningarna för att inte missa någonting. Väjer för bråkande par och skrattar åt alla barn som gett upp helt och ålar sig fram på golvet, provar madrasser och drömmer om en lägenhet där vi har mer plats för nödvändigt onödiga grejer som schäslonger och spexiga hyllor. Första natten i nya lägenheten är varm och vi har fönstret öppet, utanför kan vi höra fåglarna kvittra natten igenom och när morgonen kommer är lägenheten full av ljus. 

Jag har lägenheten in Leeds fram till mitten av Juni, så jag spenderar veckorna i Leeds och helgerna i York. Precis som förut, men nu åker jag hem till oss istället för hem till honom. 

13F5DCB6-4AB8-4F17-B5C5-3B14849852A6min.jpg

Vi skruvar ihop vår garderob, den som vi köpte på IKEA veckan innan, och kartongerna tar för ett slag över lägenheten. När vi kommit halvvägs pausar vi från garderobsbygget och äter smulpaj på golvet, och jag tänker att exakt nu så önskar jag att någon kunde ta en bild på oss. Jag vill kapsla in den här stunden, spara och plocka fram senare för att minnas exakt hur mycket allt kändes. Hur bra allt kändes. 

99192E1A-118A-4AE3-BAD0-101460FE7BA8min.jpg

Vi köper nya köksknivar som är så vassa att det är en ren fröjd att skära med dem. Det säger jag också till Suote när jag skär lök till potatissalladen och bara sekunder senare skär jag såklart nästan av mig toppen på tummen; ett djupt jack som löper över fingertoppen och ner genom halva nageln. På ren reflex knyter jag min andra hand runt tummen, trycker hårt och håller tummen under rinnande kallt vatten, medan blodet tränger igenom min knutna näve. Det susar i öronen och jag känner hur benen börjar vika sig. Suote säger gång på gång att vi måste åka till akuten, men sittandes på golvet med ryggen mot köksskåpen lyckas jag stoppa blodet och efter att ha undersökt såret bestämmer jag mig för att det nog inte behöver sys, bara tejpas riktigt hårt. 

688149CC-DBFB-4F46-94A7-E5ADD753C1CFmin.jpg

Jag är glad. Lycklig. Hela tiden. Får livet vara såhär bra? Jag vet inte. Ibland kan jag känna mig lite stressad över att den här känslan ska ta slut, att jag en dag ska vakna och ångesten och stressen ska ha tagit sin sedvanliga plats i maggropen. Men sen kommer jag ihåg att leva nu, inte sen, i det som är och inte i ett kanske, och unnar mig själv att känna såhär. Speciellt efter förra årets skitvår som slukade allt ljus. Tack livet för Maj 2018. 

Första helgen i Maj

Det är första helgen i Maj och luften är tung av värme. Vi tittar på lägenheter, frågar om council tax och hyra, om agency fees och deposit. Känner in rummen, försöker föreställa oss ett liv där. Vi väger för och emot, lyssnar på magkänslan och bestämmer oss. Den tredje lägenheten, den som ligger ovanför ett litet café som serverar en full english för £4.50, den kommer bli vårt hem. Förra våren kände vi inte varandra och snart bor vi ihop, snart delar vi säng matbord garderob diskho dörrmatta liv. Det är svindlande att tänka på att en swipe med tummen åt andra hållet och vi hade aldrig träffats. Han pratar ofta om det och kramar min hand extra hårt som för att försäkra sig om att jag faktiskt går där bredvid honom. 

Jag tar tåget tillbaka till Leeds. Harehills gator är fulla av liv. Överallt står ytterdörrar på vid gavel och luften vibrerar av musik. Våra grannar har, precis som många andra, släpat ut sin grill på trottoaren och familjen flockas runt den. Det luktar kött och kol, och barnen jagar varandra på snabba ben genom den tjocka, vita röken som stilla breder ut sig i kvarteret. På andra sidan gatan bryter ett slagsmål ut, två män i shorts med bleknade tatueringar spridda över rödbrända överkroppar. De utbyter ett par slag innan de går åt varsitt håll, jag är lättad över att jag inte behöver ringa polisen den här gången. Men trots att vi numer bor mitt i knivvåld och skottlossningar, vilar det ändå något sentimentalt över Harehills i den brinnande kvällssolen, i kontrasten mellan blommande körsbärsträd och krossade glasrutor. 

Söndag och efterlängtad ensamtid. Jag slukar On Beauty’s 445 sidor på 36 timmar, äter ett halv kilo jordgubbar och får utslag på halsen, rullar runt bland maskrosorna i Roundhay Park och samlar gräsfläckar på jeansen. Njuter av mitt eget sällskap. När jag kommer hem luktar min hud sol och jag har nya fräknar på överläppen. 

Måndagen är en bank holiday och Fatou och jag har vår första lediga dag tillsammans på flera veckor. Vi beger oss till Rounday Park i våra svalaste kläder. Mitt på gräsplätten med utsikt över sjön grillar vi vegetarisk korv och äter glass. Huden bränner trots enträget smörjande av spf och solen klättrar högt på himlen, väderappen på mobilen visar 28 grader. Vi pratar om livet, om framtiden, om allt som händer inuti, om sånt vi inte hinner prata om när vi bara ses lite snabbt efter jobbet. Vi tittar på familjerna runtomkring. Till höger om oss spelar tre pojkar fotboll tillsammans med sin mamma, till vänster ett barnkalas med tårta, festhattar och ballonger hängandes i träden. De sjunger Happy Birthday högt och klart medan barnen otåligt väntar på att få äta tårtan. 

När vi går tillbaka passerar vi en kvinna som predikar så högt om skärselden att hon överröstar högtalaren hennes mikrofon är kopplad till. På andra sidan gatan visslar en grupp med män när vi går förbi. Vi sicksackar mellan gäng av tonårskillar spridda längs med Harehills Lane, de med hård uppsyn och skygga blickar. Fatou ler mot mig, jag vet att hennes leende är en referens till en tidigare konversation vi haft där vi konstaterat att vi troligtvis aldrig kommer bo på en plats som Harehills igen, jag besvarar hennes leende och tänker på hur tacksam jag är över att få ha en vän som Fatou. 

Ät det här till frukost

Idag är det söndag och då tycker jag att ni ska äta vad jag åt förra helgen: baked egg bagels! Superlätt och så gott att jag och mitt sällskap suckade högt varje gång vi tog en tugga. 

IMG_4913min.jpg

Du behöver ägg, avokado, bagel, och lite goa kryddor som trivs med avokado och ägg (typ salt, peppar, chilli och kanske lite koriander). 

Börja med att sätta på ugnen på grill-läget så att den hinner bli varm tills användning. Dela bageln i halvor, stek ovansidan i en ugnssäker stekpanna med lite olja i tills den blir gyllenbrun. Mosa sedan avokado på toppen och krydda. Lägg tillbaka bageln i stekpannan (med avokadon uppåt) och knäck ett ägg i hålet, stek på medelvärme tills undersidan av ägget blir knaprigt och gott. Sätt sedan in stekpannan i ugnen och baka i typ 5 min. KLART. Ät och var lycklig över den perfekta kombinationen rinnig gula + varmt bröd + avokado. 

p.s. äts bäst i sängen med en gullig person vid din sida. 

Det lilla aprillivet

Förra veckan tänkte jag att "nu kommer våren". Det var inte särskilt varmt och träden hade inte slagit ut än, men det kändes så i luften. Och det gjorde den. Nu luktar det varm asfalt, träden pryds av små, sköra löv och igår såg jag min första fjäril. En liten blåvinge. Min farmor brukade säga att den första fjärilen en ser på våren skvallrar om hur resten av året blir; en ljus fjäril och ett ljust år väntar, en mörk fjäril betyder ett mörkt år. Jag tänker att en liten kornblå fjäril som lyser klart i solen måste vara ett bra tecken. En litar ju på farmödrar. 

Jag har nya arbetsuppgifter på jobbet vilket innebär att jag numer endast pratar med och erbjuder stöd till kvinnor som klassas som "high risk". Det betyder att jag konfronteras med det värsta våldet och kvinnorna som får utstå det, och helvete vad tungt det är ibland. Jag brukar dock kunna nollställa hjärnan efter jobbet med en promenad och en bra podd, men vissa dagar kan jag inte sluta tänka på hur jävla vrickad världen är. Det liksom lägger sig som en tyngd kring bröstkorgen och smyger sig in i mina drömmar om nätterna. Då drar jag in det tunga artilleriet: brödbak, serier (plöjer just nu Community, knäppt men kul) och kvällsyoga. Den senaste veckorna har det varit extra viktigt och då blir det inte mycket energi eller tid över till att blogga eller ens hänga på internet, men jag hoppas att våren ska ge mig mer energi och att jag ska orka blogga mer regelbundet igen. Saknar ju att hänga här. 

Hursomhelst, här kommer en liten blandning av vad som hänt i April. Har i vanlig ordning inte rört min canon, men iPhonens kamera funkar ju minst lika bra för vardagsdokumentation. 

F61EBC66-A0C3-47B9-997E-CA7D2F153103min.jpg
9987A895-BE9C-4053-8E9A-D73920A1270F.JPG

En ledig torsdag satt jag på ett fik och skrev på ett research proposal, åt brownie och drack en flat white. Kände mig som en student igen och saknade det lite, men sedan mindes jag hur stressad jag var under min master och drog en lättnadens suck över att det var över. Älskar ju att plugga, vill göra en PhD och leva akademikerlivet, men inte så. Vill aldrig mer stressa runt så som jag gjorde under min master då hjärtklappning och stressmardrömmar var vardag. 

IMG_4617min.jpg

Jag har haft röda läppar nästan varje dag på sistone, tycker det är så fint tillsammans med min utväxt + blonderade hår. 

F25FC2D3-5889-4132-9D39-D7845FCBA0CFmin.jpg
FEE5C347-8A15-491B-8BCF-D22C9B2D46C7min.jpg

När helgen kommer åker jag till York. Ska nämligen flytta dit efter att vårt kontrakt går ut här i Leeds så jag går på lägenhetsvisningar om helgerna. Dessutom bor världens gulligaste person där och honom vill en ju hänga med. Förra helgen åkte jag och Suote på lördagsutflykt till Redcar utanför Middlesbrough och promenerade längs med stranden. Havsluft gör allt minst 1000 gånger bättre. 

Den här personen också. Kolla gulliga ändå.

1AACFD57-7521-4D33-B4FD-A6D9ADDCF339min.jpg
309F92D4-D604-4414-8524-369DA9AF38A6min.jpg

Efter att vi promenerat upp och nerför stranden, kastat macka och plockat runda stenar, åkte vi till Saltburn-by-the-sea och promenerade längst med piren. Såhär såg det ut till höger. 

5902EED8-26BA-4360-BC61-6429DD17FA21min.jpg
53FF1D82-6824-42A9-B35A-3A6818ED0922min.jpg

Och till vänster hände det här magiska. Älskar UK om våren och sommaren, när himlen är perfekt disig och ger allt ett mjukt skimmer.

7B03277D-FDD6-4892-AF50-558A0B9B04CCmin.jpg

Igår var det sommar. Lyllos mig som bara jobbade halvdag och kunde njuta av temperaturen som kröp högre och högre tills det blev tjugosju himla grader. Lyllos mig som också har en gullig kollega som jobbar extra på bageri och tar med sig godsaker (dvs chickpea and spinach pastry) därifrån. Satt där och lyssnade på tre avsnitt av Under Huden och P3-dokumentären om mordet på Lisa Holm, tittade på hundar, vickade tårna i gräset och lapade i mig solen i flera timmar. Kände mig som en ny person efteråt. 

Idag är det fredag igen och jag ska till York igen. Ikväll ska jag äta middag på en uteservering i solen och imorgon har jag två lägenhetsvisningar. Håll tummarna för att vi hittar något bra! Puss och hoppas vi hörs snart igen. ♡

Vykort från Barcelona & Berlin

QMUE7613min.jpg
MBUOE3989min.jpg
NOEY5118min.jpg
UVLN5743min.jpg
SBLN5772min.jpg
IVXP6223min.jpg

Vi lämnar ett iskallt London som badar i rosa morgonljus, håller hårt i armstödet när vi flyger över pyrenéerna och turbulensen skakar planet, landar sedan i ett soldisigt Barcelona. Jag är fortfarande lite feberskakig, halsmandlarna svullna och det river när jag sväljer, men vad gör det när en är på semester och får se solen för första gången på flera månader? Inget alls. Vi äter glass och promenerar sakta genom staden, jag tar in de nya gatorna och Suote visar mig sina favoritplatser från tidigare besök. Vi bor mitt i El Born där det finns mysiga caféer i varje hörn och gränderna slingrar sig fram i labyrinter, vi villar bort oss minst en gång om dagen. Om kvällarna äter vi mängder av tapas och paella på restauranger där det spelas jazzmusik i bakgrunden och espresson smakar lent. 

En eftermiddag beger vi oss till stranden. Det luktar salt och mitt hår trasslar sig i vinden. Vi sätter oss i lä bakom ett gäng stenar och blundar mot solen. Våra vintertrötta kroppar tar stora klunkar av den efterlängtade solen och vi sitter där tysta, lyssnar på hur vågorna slår in mot stranden och på Amerikanska turister som pratar högt om sina resor. Tills en råtta dyker upp mellan stenarna, tar sikte mot oss och jagar upp oss därifrån.

Den tredje dagen öser regnet ner, enligt väderappen ska det komma 5,3 cm regn och vi blir dyngsura trots paraply. Vi tar skydd på ett café med immiga rutor och värmer oss med varm choklad innan vi beger oss ut igen. Efter fyra timmar av regntrots bestämmer vi oss för att kapitulera, huttrande låser vi upp dörren till lägenheten och rasar i säng. När vi vaknar smattrar regnet fortfarande mot balkongdörren, vi är alldeles vimmelkantiga av sömn och värme så jag springer ner till butiken på hörnet, köper allt som är gott och dukar upp till picknick i sängen. Njuter av att kunna stanna i stunden, av att inte ha någonstans att skynda till.

p.s. tack till dig som tipsade om att äta tapas på Mirilla! Bästa matupplevelsen på hela resan. Puss!

IJAZ8611min.jpg
PVWQ2620min.jpg
XJUV7809min.jpg
144EC6DE-3F6A-465A-914C-B783DE3CEED5min.jpg
QBGG2687min.jpg
ESQK5349min.jpg
GJZB4200min.jpg
FIJX7005min.jpg

Planet som ska ta oss från Barcelona till Berlin är försenat och klockan har hunnit bli 21.30 innan vi checkar in på hotellet. Efter att ha airbnb:at alla resor de senaste åren (och bott på svettiga hostel innan dess) så känns hotellets krispiga lakan som en obeskrivlig lyx. Vi inviger dem såklart med varsin kebab från ett gatukök på andra sidan gatan som jag beställer på ringrostig tyska. 

Berlin's vindar är isande kalla i jämförelse med Barcelona's ljumma, men när solen väl tränger genom molntäcket värmer den ordentligt. Vi checkar av alla obligatoriska turistattraktioner, äter lunch på ett veganskt fik och promenerar sedan genom grafittitäckta gator mot Tempelhof. Där lägger vi oss på slänten och njuter av dagens sista solstrålar. 

Sista morgonen och vi pratar om resan, om våra favoritplatser och stunder under veckan som gått. Allt det där har varit bra, men det här är ändå min favoritstund på hela dagen, säger han. När vi ligger här bredvid varandra och bara är. Det är första gången som vi spenderar mer än tre dygn på raken tillsammans och det känns tryggt att inte kunna få nog av hans sällskap. Tryggt att vi börjar och slutar varje dag med ett gapskratt. Vi äter livets brunch på ett mysigt fik, baristan är från UK och vi bondar över Suote's distinkta northern accent. Innan vi går därifrån skriver han snabbt ner sina favoritplatser i Berlin på baksidan av vårt kvitto. Vi bestämmer oss för att följa hans råd och beger oss till Hamburger Banhof där vi kikar på konst medan snön vräker ner utanför. Resten sparar vi till nästa Berlinbesök.