Det lilla aprillivet

Förra veckan tänkte jag att "nu kommer våren". Det var inte särskilt varmt och träden hade inte slagit ut än, men det kändes så i luften. Och det gjorde den. Nu luktar det varm asfalt, träden pryds av små, sköra löv och igår såg jag min första fjäril. En liten blåvinge. Min farmor brukade säga att den första fjärilen en ser på våren skvallrar om hur resten av året blir; en ljus fjäril och ett ljust år väntar, en mörk fjäril betyder ett mörkt år. Jag tänker att en liten kornblå fjäril som lyser klart i solen måste vara ett bra tecken. En litar ju på farmödrar. 

Jag har nya arbetsuppgifter på jobbet vilket innebär att jag numer endast pratar med och erbjuder stöd till kvinnor som klassas som "high risk". Det betyder att jag konfronteras med det värsta våldet och kvinnorna som får utstå det, och helvete vad tungt det är ibland. Jag brukar dock kunna nollställa hjärnan efter jobbet med en promenad och en bra podd, men vissa dagar kan jag inte sluta tänka på hur jävla vrickad världen är. Det liksom lägger sig som en tyngd kring bröstkorgen och smyger sig in i mina drömmar om nätterna. Då drar jag in det tunga artilleriet: brödbak, serier (plöjer just nu Community, knäppt men kul) och kvällsyoga. Den senaste veckorna har det varit extra viktigt och då blir det inte mycket energi eller tid över till att blogga eller ens hänga på internet, men jag hoppas att våren ska ge mig mer energi och att jag ska orka blogga mer regelbundet igen. Saknar ju att hänga här. 

Hursomhelst, här kommer en liten blandning av vad som hänt i April. Har i vanlig ordning inte rört min canon, men iPhonens kamera funkar ju minst lika bra för vardagsdokumentation. 

F61EBC66-A0C3-47B9-997E-CA7D2F153103min.jpg
9987A895-BE9C-4053-8E9A-D73920A1270F.JPG

En ledig torsdag satt jag på ett fik och skrev på ett research proposal, åt brownie och drack en flat white. Kände mig som en student igen och saknade det lite, men sedan mindes jag hur stressad jag var under min master och drog en lättnadens suck över att det var över. Älskar ju att plugga, vill göra en PhD och leva akademikerlivet, men inte så. Vill aldrig mer stressa runt så som jag gjorde under min master då hjärtklappning och stressmardrömmar var vardag. 

IMG_4617min.jpg

Jag har haft röda läppar nästan varje dag på sistone, tycker det är så fint tillsammans med min utväxt + blonderade hår. 

F25FC2D3-5889-4132-9D39-D7845FCBA0CFmin.jpg
FEE5C347-8A15-491B-8BCF-D22C9B2D46C7min.jpg

När helgen kommer åker jag till York. Ska nämligen flytta dit efter att vårt kontrakt går ut här i Leeds så jag går på lägenhetsvisningar om helgerna. Dessutom bor världens gulligaste person där och honom vill en ju hänga med. Förra helgen åkte jag och Suote på lördagsutflykt till Redcar utanför Middlesbrough och promenerade längs med stranden. Havsluft gör allt minst 1000 gånger bättre. 

Den här personen också. Kolla gulliga ändå.

1AACFD57-7521-4D33-B4FD-A6D9ADDCF339min.jpg
309F92D4-D604-4414-8524-369DA9AF38A6min.jpg

Efter att vi promenerat upp och nerför stranden, kastat macka och plockat runda stenar, åkte vi till Saltburn-by-the-sea och promenerade längst med piren. Såhär såg det ut till höger. 

5902EED8-26BA-4360-BC61-6429DD17FA21min.jpg
53FF1D82-6824-42A9-B35A-3A6818ED0922min.jpg

Och till vänster hände det här magiska. Älskar UK om våren och sommaren, när himlen är perfekt disig och ger allt ett mjukt skimmer.

7B03277D-FDD6-4892-AF50-558A0B9B04CCmin.jpg

Igår var det sommar. Lyllos mig som bara jobbade halvdag och kunde njuta av temperaturen som kröp högre och högre tills det blev tjugosju himla grader. Lyllos mig som också har en gullig kollega som jobbar extra på bageri och tar med sig godsaker (dvs chickpea and spinach pastry) därifrån. Satt där och lyssnade på tre avsnitt av Under Huden och P3-dokumentären om mordet på Lisa Holm, tittade på hundar, vickade tårna i gräset och lapade i mig solen i flera timmar. Kände mig som en ny person efteråt. 

Idag är det fredag igen och jag ska till York igen. Ikväll ska jag äta middag på en uteservering i solen och imorgon har jag två lägenhetsvisningar. Håll tummarna för att vi hittar något bra! Puss och hoppas vi hörs snart igen. ♡

Cellprov och choklad

1B2D5D63-BE87-43FB-9326-4EF5459D3E0Fmin.jpg
5233C59C-CE2D-45AE-9379-E3B9545B916Cmin.jpg
IMG_3179min.jpg
6314C56C-AD07-40F8-AE32-575A27E5BCDFmin.jpg
6B4525C7-E6D5-4611-BE52-4B1B1B8E19DAmin.jpg
EF92B9EB-3F14-4E29-8C3E-DA64E1C24D8Cmin.jpg

Jag gjorde cellprov på självaste alla hjärtans dag i år och förrförra veckan fick jag svar; medelsvåra cellförändringar. Och UK som vanligtvis har världens längsta köer till diverse specialkliniker gjorde ett "urgent referral" för en colposcopy på ett av sjukhusen här i Leeds. Det är ju svårt att inte tänka katastroftankar i det läget, och även om jag var ganska duktig på att hålla mig lugn och inte tänka på det under dagarna, så gjorde sig oron påmind under nätterna genom de sedvanliga stressdrömmarna. I fredags var det dags. Den gulliga personen ovan var extra gullig och följde med, höll mig hårt i handen i väntrummet och fick mig att skratta så jag grät precis innan jag gick in för att få min livmoderhals projicerad på en storbildsskärm. Allt gick bra, tack och lov. Gynekologen hittade inget som behövdes omedelbar behandling och var väldigt reassuring och lugnande. Och alltså, jag som alltid varit fascinerad av kroppen (mvh ungen som spenderade timmar med att bläddra i anatomiböcker och som klippte sig i fingret så att det började blöda bara för att få "se hur det ser ut inuti") glömde direkt bort allt obehag när jag insåg att jag kunde se vad han grejade med på skärmen. Nu behöver jag bara vänta på resultatet av vävnadsproven, förhoppningsvis är jag all clear. 

Efteråt gick jag och Suote för att fira! Det regnade horisontellt och vindarna var ilande isiga, så vi flydde kylan in på närmsta fik. Caffè Nero blev det den här gången, inte världens roligaste kanske men omg deras chokladcheesecake var helt fantastisk?? Perfekt krämig och ordentligt chokladig. Bra jobbat. Vi fortsatte firet med en äkta treat yo self-dag på stan. Donna och Tom hade varit stolta. På kvällen fick jag världsont i halsen och feber så jag spenderade hela helgen i horisontellt läge (sov 27 av 48 timmar), ätandes + drickandes min vikt i frukt och choklad. Nu mår jag i princip helt bra! Och tur är väl det för imorgon åker jag på semester!! Har ni några tips på grejer en måste-måste göra i Berlin eller Barcelona? Hit me up! Och hörni, en sak till innan jag tar semester: gå på era cellprov, kids! Det är faktiskt jätteviktigt. 

Februaristunder och tankar om intrycks-konsumtion

Jag rörde inte min kamera på hela februari. Insåg det häromdagen när jag städade mitt rum och såg att den vilade under ett tunt lager av damm. Lusten att fotografera finns där, men inte på samma sätt som innan. Jag längtar efter att fotografera analogt, efter att få låta det ta tid. Jag tror att det hänger ihop med att jag blivit mer sparsam med intrycken jag konsumerar; jag slöscrollar inte längre instagram och jag läser bara de bloggar som jag verkligen vill läsa, jag tristesslyssnar inte på musik utan låter istället poddar eller noga utvalda spellistor fylla mina öron när jag promenerar till och från jobbet varje dag, läser hellre böcker än hänger på twitter, har helt slutat kolla facebook (loggar bara in för att säga "hej jag lever" till mina föräldrar). Älskar ju internet, men tror att det gör hjärnan gott att få pausa lite mellan varven, att få plats att bearbeta det som jag tar in istället för att dränka den i intryck. Låter kanske självklart egentligen, men det är så lätt att glömma bort och så mycket lättare att tristresscrolla instagram än att sitta med sig själv och sina egna tankar. Hur som helst, i slutet av Mars åker jag och Suote till Barcelona och Berlin! Längtar efter att se nytt och det ska bli så fint att spendera tid tillsammans. Då ska jag ta med mig pappas gamla Nikon EM, den som han köpte när han åkte till Cypern på FN-tjänst, och använda upp rullarna med film som skramlat i toppen av kylskåpsdörren det senaste halvåret (året?). Tror det är precis vad jag och min kreativitet behöver.

Jag fotograferade dock en hel del med mobilen i Februari, vi kikar! 

IMG_2299min.jpg

En söndagsmorgon då jag gick till Tesco och köpte allt jag var sugen på. Croissant med brie, grekisk yoghurt, körsbär och varsin mandelcroissant att dela på. Och så kokt ägg och kaffe, såklart. Kan ju knappt räknas som helgfrukost utan ägg och kaffe. Vi åt det i sängen medan den disiga morgonsolen letade sig in genom det öppna fönstret och koltrasten sjöng i trädet utanför.

IMG_2246min.jpg

Köpte gulliga munkar till han den där jag är kär i, för munkar är det bästa han vet. 

D4C8E024-872F-4EB4-AB0B-C9EE809A941Fmin.jpg
DBF5782B-4D73-420C-AE61-99D253A5F26Dmin.jpg

Dagarna blir märkbart längre och det är fortfarande ljust ute när jag slutar jobbet vid 17!! Vilket betyder att jag fått se en hel del spektakulära solnedgångar när jag går hem. Minns att det luktade vår när jag tog den undre bilden. 

IMG_2438min.jpg

Jag bakar bröd varje lördagsmorgon. Kanske det mysigaste i mitt liv just nu, jag mår så bra av att se brödet växa fram långsamt, att det inte går att skynda. Jag bakar inte längre efter recept, utan jag går helt på känsla, och vet ni? Det blir tusen gånger bättre. Bröden blir luftigare och segare, med en ordentlig skorpa, och det smakar så mycket mer. Älskar att lära mig nya grejer! Speciellt om det resulterar i nybakt surdegsbröd varje lördagsmorgon, hehe. Nästa steg är att göra snitsiga mönster på bröden àl a Anita šumer.

Brödet på bilden blev förresten till samtidigt som en man blev knivhuggen 50m från min dörr... Stod och bakade i godan ro när köket plötsligt fylldes av blåljus och sirener. Kikar ut och ser fyra polisbussar, två ambulanser och tre polisbilar på min gata, hur de kör iväg en man i ilfart i ambulans (han klarade sig som tur var) och hur en annan man blir arresterad och bortförd i en polisbuss. Inte så överraskande kanske eftersom området vi bor i tydligen är känt för sitt knivvåld lol.

87F168B0-2A69-4556-93AD-6013D1BA6F5Cmin.jpg
FD34641F-9981-4ABB-9316-ECF4CD93668Amin.jpg

Jag spenderar majoriteten av mina helger i York. Så skönt att få komma ifrån ruset i Leeds lite och ännu bättre blir det om en får hänga i solen med den skrattigaste personen jag vet. Förra helgen var han dock ledsen pga Arsenal förlorade mot Man City. Är själv totalt ointresserad av sport medan han är som ett vandrande sport-encyclopedia (kan t ex fråga vem som vann guld i OS i valfri sport under valfritt år och han svarar blixtsnabbt och alltid rätt), så jag försöker vara supportive och intresserad även om jag inte riktigt fattar grejen.

IMG_2731min.jpg

En onsdagskväll blev jag plötsligt paniksugen på en page, så jag letade fram en sax och klippte av ett gäng centimeter hår framför badrumsspegeln. Blev nöjd! Och så skönt att slippa de slitna topparna som kändes mer som sockervadd än hår.

D22163D8-B469-44C8-8383-9CF93D51A22Dmin.jpg
5D0510A2-BCA4-4471-86A6-78AB6ECFD1B2 2min.jpg

Trots att det känts som vår de senaste veckorna letade snökaoset sig även hit till Leeds. Det är så gulligt hur panikslaget UK blir så fort det börjar snöa. I onsdags var jag den enda som lyckades ta mig till jobbet (vi var bara tre personer på hela LWA, jag på hjälplinjen, en på det 24h skyddade boendet och en på huvudkontoret i stan), och igår var det inte mycket bättre. Gatorna är tomma, affärerna är tomma och allt känns väldigt post-apokalyptiskt. Allt pga 10cm snö. Och jag känner mig som en viking som är helt oberörd. 

Det var allt jag hade att berätta för den här gången. Nu ska jag fortsätta med fredagskvällen, Fatou och jag ska laga ramen till middag och kolla på ett gäng avsnitt av Community! Hoppas ni mår bra och att livet känns snällt. ♡

Om mitt jobb på kvinnojouren

CNV00012min.jpg
CNV00011min.jpg

lite analoga körsbärsblom pga längtar sönder mig till våren

Ni är ett gäng gulliga och vill veta mer om mitt jobb, så vi kör ett "det här jobbar jag med"-inlägg! Jag jobbar just nu på Leeds Women’s Aid, kvinnojouren här i Leeds alltså. Jag är en “Relief Worker” vilket betyder att jag gör samma jobb som alla andra men utan fasta timmar eller arbetsplats, jag hoppar helt enkelt in där jag behövs. Leeds Women's Aid arbetar för att kvinnor och barn ska leva ett liv utan våld, och fokuserar då främst på våld i nära relationer. Ofta från en partner, men också från föräldrar, syskon eller barn. Vi kan erbjuda:

  • skyddade boenden för kvinnor och barn som behöver fly från sina hem, ofta till en helt ny stad, för att undkomma våldet.
  • stödgrupper för kvinnor som lever i, eller har levt i, våldsamma relationer. Målet för dessa är att de ska få större förståelse för våld i nära relationer, hur maktstrukturer i relationer både upprätthåller och möjliggör våldet, hur detta påverkar kvinnorna och deras barn. Kvinnorna får prata om hälsosamma relationer och hur en går vidare efter att ha levt i en våldsam relation. 
  • ett “community DV team” som besöker kvinnorna i deras hem eller på säkra, neutrala platser som läkarmottagningar eller skola. De hjälper till med både praktiska grejer (som att söka bidrag, att separera på ett säkert sätt, eller vidta säkerhetsåtgärder som att byta lås eller installera panikalarm) och emotionellt stöd.  
  • ett “IDVA team” (IDVA är förkortning för Independent Domestic Violence Advisor) som jobbar med säkerheten kring kvinnor som lever under hög risk från våld. De erbjuder stöd genom den juridiska processen, och arbetar tillsammans med polis och andra aktörer för att förhindra att kvinnorna kommer till skada. 
  • och en hjälplinje som är öppen 24/7 dit en kan vända sig för råd och stöd.

Just nu jobbar jag på hjälplinjen eftersom de är i desperat behov av avlastning då de i princip går på knäna för att det är så mycket att göra, dessutom har de lyckats säkra funding för att anställa mer personal så då passar de på att ringa in mig så ofta de kan. Mitt arbete på hjälplinjen går i princip ut på att jag ska ge råd och stöd till kvinnor som lever i våldsamma relationer eller anhöriga som är oroliga för någon i deras närhet. Ibland så ringer även lärare, läkare, soc. eller andra som vill ha råd kring kvinnor de jobbar med. Om kvinnorna vill ha stöd och hjälp bedömer jag om det är något vi kan erbjuda, annars så ger jag dem information om vem/vilka de kan kontakta för att få den hjälp de behöver (t.ex. advokatbyråer, terapi och sånt.). Om det behövs lägger jag också upp en “safety plan” med kvinnorna, hur de ska hålla sig säkra från våld och vad de ska göra i en nödsituation. Men min främsta arbetsuppgift är egentligen att ge emotionellt stöd över telefonen, att lyssna och ge kvinnorna den informationen de behöver för att kunna fatta beslut kring sin situation.

Det svåraste, men också det som gör mitt jobb på hjälplinjen utmanande = roligt, är att jag aldrig vet vad som väntar på andra sidan luren när jag svarar. Ibland är det bara ett samtal som behöver kopplas vidare till någon annan, ibland är det donationer, ofta en social worker som vill ha råd. En gång ringde en man och frågade efter sin flickvän som var “försvunnen”, han var arg på polisen som vägrar hjälpa honom och ber honom att hålla sig undan (lol! han la såklart på direkt när jag förklarat att jag inte kunde ge honom någon info). Och såklart, majoriteten av samtalen vi får är från kvinnor som behöver hjälp. Kvinnor som är arga, kvinnor som är ledsna, en kvinna som fick en panikattack och började hyperventilera för att hon trodde att hennes man kom hem när vi pratade, en kvinna som hotade med att ta livet av sig själv och sitt barn, en kvinna som hulkgrät i tre minuter innan hon fick ur sig en sammanhängande mening. Hela spektrumet. De bästa samtalen är de där kvinnorna går från att vara splittrade, desperata och ledsna, till att låta lättade och förstådda, kanske till och med hoppfulla. De som vill ha mitt namn inte för att de ska “complain to my manager” utan för att de vill veta vem personen bakom rösten är. De samtalen bär jag med mig, de samtalen nollställer allt det jobbiga som kommer med jobbet.

Från början av November till mitten av Januari jobbade jag heltid på ett av de skyddade boendena för att ordinarie personal var sjukskriven. Nu hoppar jag in och jobbar lite då och då när jag behövs. Där ser mina uppgifter lite annorlunda ut. Tillsammans med kvinnorna lägger vi upp en plan för hur de på bästa sätt kan ta sig vidare efter det som hänt, både vad hon kan göra själv och vad jag som support worker ska hjälpa henne med. Jag bidrar mest med stöd kring praktiska grejer som att söka bidrag eller uppehållstillstånd, registrera dem i olika housing associations så att de kan hitta eget boende, om de är “high risk” så informerar jag något som heter MARAC som är ett möte mellan olika aktörer (polis, socialen, sjukhus, etc.) där de delar information om olika kvinnor för att kunna erbjuda ett mer effektivt stöd och skydd, registrerar dem för terapi och språkkurser, och bidrar med emotionellt stöd - såklart. Det är givande att kunna ge ett mer långvarigt stöd och se hur kvinnorna lär sig stå på egna ben igen. Så himla fin känsla att vinka av dem när de flyttar från det skyddade boende till sin egna bostad. 

När jag pluggade var det här något jag aldrig trodde att jag skulle kunna jobba med, att jag helt enkelt inte var cut out för att jobba med människor, men jag trivs så himla bra. Och även om det är tungt att liksom varje dag bli påmind om skiten som händer i det himla patriarkatet vi lever i, att skräckhistorierna som cirkulerar faktiskt är någons verklighet, så känns det fint (och viktigt!) att få jobba for att erbjuda någon slags trygghet mitt i allt elände. Och så jäkla skönt att bara få jobba med och kring kvinnor hela dagarna; en arbetsplats helt utan män och med ett gäng kickass kvinnor istället! Lyx! 

ett tisdagsmorgonhej

69954FDC-90B4-456D-AEE7-0234916D380Fmin.jpg
6B3DD182-C25C-4B90-B831-120EE381D962min.jpg
68D131A8-7AA9-409F-ACDE-C8E8F5FBA562min.jpg

Det är tisdag morgon och jag kikar in här med min andra kopp kaffe för dagen. Jag försöker sänka ribban för att skicka iväg ett blogginlägg och ett hej på en tisdagsmorgon är väl så prestationslöst det bara kan bli? Jag har precis ätit frukost i sängen (overnight oats med hallon och päron) och ska strax köra ett pass yoga innan jag knatar iväg till jobbet. Yogan var viktig när jag pluggade för att jag inte skulle gå sönder av stress, nu behövs den för att jag ska kunna rensa tankarna och släppa allt jag bär hem från jobbet. De senaste veckorna har jag jobbat heltid på hjälplinjen för kvinnojouren och hjälp vad tungt det var i början. Att jobba på det skyddade boendet var också tungt, men på ett helt annat sätt. Att vara first point of contact gör det hela mer akut och hjälpen jag kan ge över telefonen känns ofta otillräcklig. De första veckorna kom jag hem helt utmattad på energi och orkade inte göra något annat än att äta och bädda ner mig i sängen. Nu har jag landat lite i min roll, förstått att jag inte kan lösa all världens problem (även om jag så gärna vill) och att hjälpen jag ger faktiskt gör just det - hjälper. 

Annars rullar vardagen på fint här i Leeds. Jag jobbar måndag-fredag som en vanlig (icke-studerande) människa och mår bra av det. Det känns ovant, men väldigt välbehövligt, att på första gången på fem år ha ordentliga helger. Två hela dagar i veckan då jag inte kan göra något jobb alls. Så lyxigt att kunna titta på fyra avsnitt av Narcos på raken, lägga en timme på att göra egna tortillas och varva internet nerbäddad i sängen. Eller det jag gjorde i helgen: åka iväg på en mini-weekend till Middlesbrough, se viktiga landmärken i en favoritpersons uppväxt, äta sig mätt på cheesecake och halka ner för ett berg i solnedgången (bildbevis ovan). Och helgen som kommer då? Då ska jag baka semlor pga håller på att gå under av semmelsuget som alla instagramsemlor framkallar. I år ska jag slå på stort och göra mandelmassa från scratch, och kanske köra ner lite surdeg i bullarna? Syrligt och sött är ju en vinnande kombination, visst? 

min Graduation Weekend

Hej kompisar! Nu var det längesedan vi hördes igen. Precis som Sara har jag tänkt mycket på tid de senaste veckorna, på vad jag vill lägga min tid på. Just nu vill jag ta hand om Jennifer som lever utanför internet, och inte leva för internet. Jag vill fotografera för att känslan i magen säger nu nu nu, skriva för att det känns som om jag ska gå under om jag inte sätter ord på det som händer i och runt mig. Inte för att jag borde eller för att hålla den här platsen vid liv. Prioritera bättre, helt enkelt. Jag behöver det och jag mår bra av det. Och jag tror att den här platsen mår bra av det också. Anyhow, låt oss titta på vad jag gjorde förra helgen, då jag fotograferade för att jag ville spara varenda sekund i minnet för alltid. Min graduation weekend!

IMG_7304min.jpg

På fredagen vaknade jag i ett litet hus i York som vi hyrde genom airbnb, med de mjukaste sängarna en kan föreställa sig. Kvällen innan anlände mamma, pappa och bror till York, vi åt billig surdegspizza på en pub och jag introducerade dem för min gulligaste person. Den här morgonen åt vi frukost långsamt, drack flera koppar té och pratade länge innan vi begav oss ut på York's slingriga gator. 

9E3017B1-CD68-457B-87F7-91503B9C6806min.jpg

Kolla! Gulligare turister får en leta efter. 

IMG_7307min.jpg
51540482-15B4-4485-B55A-DC3B29B65F78min.jpg
2C809DD7-FC38-4A6F-B1F1-226F9B41C74Dmin.jpg
IMG_7323min.jpg

Jag visade mina bästa ställen i York, vi drack kaffe och åt sötsaker på mitt favoritcafé, åt fish n chips som sig bör, och somnade tidigt för dagen efter skulle taxin hämta oss redan 07.30. 

A32BCE9D-ED65-46DF-B06A-7F873BAA95A8min.jpg

För då var det dags för mig att nervöst gå över en scen, skaka hand med the Chancellor för Uni of York och få det här pappret värt £6,800!!! Hehe. Var helt skakig av overklighetskänslor och grät lite pga glad och rörd.

IMG_7397min.jpg
IMG_7405min.jpg
IMG_7407min.jpg

Efteråt var det obligatorisk foto-session med mitt academic girl gang och hattarna som inte ville sitta kvar på huvudet. 

IMG_7421min.jpg

Och en bild med hela familjen. Min syster kunde tyvärr inte komma så Fatou, som ju är som en syster vid det här laget, tog hennes biljett istället. Så gulligt och fint att ha henne där.

Över hundra bilder senare åt vi gratismat på Centre for Women's Studies med resten av klassen, lyssnade på lärarna som höll tal och introducerade våra gäster för varandra. Även om det kändes helt overkligt att ta emot min degree på scenen var det inget emot hur surrealistiskt det kändes att stå i vårt klassrum, äta lunchbuffé (eller more like fylla magen med veganska brownies, hehe) och titta på alla klassisar i sina gowns och hattar. Om och om igen hörde jag folk säga "I can't believe we actually made it". 

När vi var mätta och folk hade kramats hejdå, promenerade jag och mitt sällskap in till centrum, tillbaka till vårt airbnb. Vi var så trötta att vi knappt kunde hålla ögonen öppna där vi satt i soffan med varsin kopp té, så vi tog en tupplur och laddade om för kvällens planer. Vi mötte upp S på Oshibi, min absoluta favoritrestaurang i York, och åt oss mätta på koreansk mat. Jag tog bibimbap med friterad tofu och det var som vanligt så sjukt jäkla gott. Vi gick vidare till en pub där mina föräldrar blev tipsy på öl, jag skrattade tills jag fick kramp i magen, och vi pratade i flera timmar. Var lycklig i precis varenda cell i hela kroppen när jag rasade i säng på natten. Kunde inte haft en bättre dag.

IMG_7460min.jpg

På söndagen vaknade vi till snöfall!!! Jag studsade runt i vardagsrummet av excitement.

IMG_7467min.jpg

Men den här gulliga som hatar snö såg mest ut som en ledsen hundvalp, haha. 

IMG_7470min.jpg

Snön var så tung och blöt och kall att vi var tvungna att ta skydd på ett fik nästan direkt efter att vi begett oss ut. Inte mig emot, mkt mysigt att dricka kaffe och äta brownies medan snön faller tungt utanför. 

IMG_7502min-1.jpg
IMG_7509min.jpg
IMG_7510min.jpg

Efter fikan gick vi till the Minster som är en perfekt turistaktivitet när det är för blött att vara ute. När vi var klara där gick hem, duschade varmt för att tina upp våra frusna kroppar och åt sedan för att äta middag. Jag har en compulsion att beställa det knäppaste som finns på menyn så jag åt risotto med mögelost och blåbär!! Oväntat gott. Vi avslutade helgen med att gå till ännu en pub och lyssna på livemusik. Okej, det är en lögn, jag avslutade helgen med ett långt, hett bad som luktade avocado tack vare en badbomb som var del av en graduation-present från S (gullig!). Sov som en stock efter det, en mjuk, varm stock.

0D875CA6-511B-404F-8F48-194A0CF55576min.jpg
2A91637E-0A86-4F58-BF08-1222A5E83874min.jpg

På måndagen packade vi ihop oss, åt lunch på Pig & Pastry och drack en sista kopp kaffe på Perky Peacock innan det var dags att kramas hejdå på stationen. Fy vad jobbigt det är att säga hejdå när en inte vet när en kommer att träffas nästa gång. Stod och väntade i isvindarna på perrongen, stirrandes in genom tågfönstret i typ 10 minuter för att kunna vinka hejdå när tåget till slut rullade iväg. Men trots att det innebär att jag måste vara ifrån min familj i ytterligare ett gäng år fick jag ett jag-vill-inte-lämna-York-infall och kollade upp när deadlinen för funding för PhD-platser var. Klockan 17.00 den 24 Januari (det här var alltså på kvällen den 22 Januari), vilket gav mig ungefär 36 timmar att maila min (potentiella) supervisor, skriva ett helt research proposal och fylla i ansökningsformuläret för funding. Alltså, typ ingen tid alls. Speciellt inte när en behöver jobba och sova och äta också. Men på något sätt lyckades jag få ihop och skicka iväg en ansökan. Igår fick jag ett svar från min supervisor som läst igenom mitt research proposal, hon berömde mig förvånat för att jag lyckades få ihop något vettigt på så kort tid och svarade att hon jättegärna vill vara min supervisor till projektet. Jag har typ noll förväntningar på att jag ska få funding (då det är nästintill omöjligt), men jag är glad att jag försökte iaf. Håll tummarna! 

leriga åkrar och skymningssol

Hej kompisar! Nu bryts äntligen radiotystnaden här på bloggen. Det tog ett tag att fixa internet i det nya huset, men NU, nu är vi up and running igen. Hur mår ni? Jag mår bra. Dunderförkyld med hosta och lite feber precis som prick alla jag omger mig med (är förvånad över att mitt immunförsvar lyckades stå emot så här länge när jag dagligen är i kontakt med snoriga barn på jobbet), men jag mår bra. Längst där inne. 

Nya huset är förresten SÅ mysigt. Jag har vindsrummet med snedtak och knarrande trappa, vi har en källare som platsar i valfri skräckfilm (vilket jag såklart utnyttjar till fullo och skrämmer Fatou så fort jag får chansen), och inga gnagare så långt ögat kan nå. Här kommer vi trivas, det känner jag på mig. 

Nog pratat om hus och förkylningar, nu ska vi kika på ett gäng bilder från tvåtusenartons första söndag.

9AC418A1-7165-427F-B7C6-4ABC067E01D6min.jpg

Den första söndagen på tvåtusenarton vaknade jag under ett varmt täcke i York av att Januarisolen letade sig in genom de tunga gardinerna. Efter att ha dragit mig i under det varma täcket i en timme eller två sprang jag barfota ner till köket och slängde ihop den bästa söndagsfrukosten there is: veg. fry up. Perfekt för den sömniga, vrålhungriga personen som ju en tenderar att vara på söndagar.

FC0D95D2-8067-4A86-A43E-D3AB3357F28Bmin.jpg
FED94D10-19F3-4C0F-8903-38D544CDBBE0min.jpg

Efter frukost ville i vi ut i solen, det liksom ryckte i hela kroppen efter att gå ut. Det blir väl så när det ösregnat flera dagar i sträck under veckan. Eftersom vi var söndagssega kändes en promenad på stadsmurarna som det bästa alternativet, men när vi upptäckte att de av någon anledning var stängda bestämde vi oss för att hoppa in i bilen och köra till på-landet utanför York. Vi körde på måfå och hamnade i Howardian Hills som badade i gyllene vintersol. 

IMG_7207web.jpg
IMG_7183web.jpg

Grönt är skönt för mina lantis-ögon som saknar skogen. 

CFD7FE4C-323C-4541-8DEE-096E9955B83Emin.jpg

Och kolla solen!!! Så mysig att titta på.

IMG_7248bwweb.jpg

Den här glada är också ganska mysig för ögonen, hehe. 

IMG_7236web.jpg
IMG_7258web.jpg

Vi promenerade upp och ner för kullarna, klättrade över taggtråd och halkade runt på frosten. Träden brann i skymningssolen och jag kunde inte sluta le, naturen ily. 

IMG_7261web.jpg
IMG_7264web.jpg

När solen försvann bakom horisonten och fötterna blivit till is hoppade vi in i bilen igen och körde tillbaka till York för att äta pasta och kolla på Black Mirror. Bra första söndag!

året tvåtusensjutton

Hörrni, var inte 2017 extra långt? Det känns som att jag levt minst tre år under loppet av ett. Jag demolerades totalt där i början av året, men långsamt byggde jag upp mig själv och känner mig nu starkare än någonsin. Är så stolt över att jag lyckades plocka ihop min person igen, och att jag blev hel nog att våga känna igen. 

ladda ned (1).jpeg
ladda ned.jpeg

Januari, Februari och Mars är ärligt talat en dimma. Jag minns knappt vad jag gjorde eller vad som hände, bara att jag var så oerhört ledsen och vilsen och gjorde allt för att hålla ihop livet trots att jag knappt orkade ta mig ur sängen på morgonen. 

ladda ned (4).jpeg
ladda ned (8).jpeg
IMG_9753.JPG

April och Maj kändes som att vakna igen efter en lång dvala, att yrvaket blinka mot den starka vårsolen och långsamt sträcka ut varenda muskel i kroppen. 

ladda ned (5).jpeg
IMG_4893min.jpg
IMG_4899min.jpg

Juni och Juli var hektiska men mysiga, jag minns att jag var glad nästan jämt. Jag hann med två Sverigebesök, skrev på min dissertation, skaffade tinder, hånglade i kvällssolen och åt glass vid floden i York.

ladda ned (10).jpeg
ladda ned (11).jpeg
IMG_4214min.jpg

Under Augusti spenderade jag fler timmar på universitetsbiblioteket än hemma. Klockan 8.30 varje morgon gick jag genom dörrarna, uppför trapporna till fjärde våningen och satte mig vid bordet i hörnet för att skriva. Där fanns alltid samma hopplock av personer: bakom mig snett till vänster satt killen med högar av böcker i teoretisk algebra; framför mig satt tjejen med glittriga skor som somnade på sina böcker och vaknade med ett ryck varje gång någon gick förbi; till vänster höll läraren med tjocka bågar och en ihopfällbar cykel till. Mornarna på fjärde våningen kändes lite som kvarsittningen i the Breakfast Club. 

FullSizeRender 2.jpg
IMG_5442min.jpg
FullSizeRender 3min.jpg

I September lämnade jag äntligen in min dissertation, flyttade in hos Fatou i Leeds, sökte och fick jobb på Leeds Women’s Aid. Jag var totalt urvattnad på resurser, energi och person. Har aldrig varit så trött förut. Oktober ägnades åt brödbak, sovmornar och filmkvällar. Min hjärna hade samma konsistens som överkokta snabbmakaroner och ofta var jag orolig att den aldrig skulle återfå sina konturer.

92539ABD-689F-4475-BB2C-3674997C2A53min.jpg
7A34B5CA-9FC6-423A-98B1-D9E9A10B790Dmin.jpg

I November började jag jobba, det var intensivt men jag lärde mig nytt varje dag. Jag fick tillbaka mina betyg och firade min distinction med hångel och middag på en Japansk restaurang. Kände mig trygg.

4762C324-28BF-4AC7-9A04-173FBC569D48min.jpg
27897371-9AC0-4B9D-A2C1-D55EA5C39BA3min.jpg
ED6CECFB-6B09-4330-BBA0-61168CFE6D97min.jpg

De första veckorna i December letade Fatou och jag febrilt efter en ny plats att kalla hem och efter ett gäng katastrofvisningar hittade vi till slut ett litet hus på andra sidan stan. Jag firade jul i Småland, kom tillbaka till ett snöigt UK och flyttkaoset, och nu är jag i York där jag ska fira in det nya året med en gullig person som 2017 gav mig.

Jag vet inte vad 2018 kommer bjuda på. Det är så ovant att inte ha ett utsatt slutdatum på det jag gör, så som jag haft de senaste 5 åren av plugg. Vi har vårt hus till den 14 Juni, så tills dess bor jag i Leeds, men sedan vet jag inte vad som händer. 

Jag ska söka PhD-platser i Sverige. Jag vill resa. Bo in mig ordentligt i huset och skapa mig ett hem. Ta mig tid att fotografera och skriva mer. Jag hoppas också att jag kommer få hångla med den gulliga personen ovan ett bra tag till. Eller så blir 2018 något helt annat, för om det var något jag lärde mig av 2017 är det att en inte kan planera livet. Livet händer och vi med det, och det är helt okej. Tänk va, att ett kontrollfreak som jag äntligen kan känna mig trygg i ovissheten, det blir väl så när allt går åt helvete och sedan blir bra ändå. 

Gott nytt år, kompisar! Hoppas natten blir allt ni hoppats på. Och om den inte blir det så är det också okej, för vad gör en tråkig nyårsafton om hundra år, det är ju egentligen bara en dag som alla andra. Puss och ta hand om er!

Smålandsjulen

IMG_6839min.jpg
C6059C89-161D-4626-B0DF-1FE89DA0CF48min.jpg
IMG_6904min.jpg
IMG_0333min.jpg
IMG_6941.gif
IMG_6847min.jpg
IMG_6970min.jpg
IMG_7015min.jpg
IMG_0407min.jpg
IMG_7034min.jpg
IMG_7044min.jpg
IMG_7057min.jpg
IMG_7079min.jpg
IMG_7087min.jpg
IMG_7100min.jpg

Julen i Småland var allt jag önskade. Sovmornar med en klängig hund som tar upp halva sängen, knastrande brasor, lukten av gran som fyller hela huset, en tyst skog, katter med fluffig vinterpäls. Det var så underbart fint att få träffa familjen igen, speciellt min himla stjärna till syster. Vi dansade till spansk musik, spelade LP-skivor, grillade pinnbröd och skumtomtar vid sjön i skymningen, jag briljerade i hockeyspel och åt min egen vikt i choklad. Tiden gick alldeles för fort, så som den alltid gör. Önskar jag kunde stannat minst en vecka till. Men Leeds välkomnade mig med snö och idag går flyttlasset till vårt nya hem, så lite fint är det ändå att vara tillbaka. Hoppas ni har haft en fin, stress-fri jul ni också. Puss!

jobbkaos, ett nytt hem och helgmys

80BBE838-8427-410D-9DD6-49BD2E74F46Cmin.jpg
F460C7E7-AEB5-4BD5-8803-402AA47706B2min.jpg
4C36F817-9A2D-4818-B9FF-17DF14129C52min.jpg
C3097EA8-320A-40C7-8824-3F36248D1034min.jpg
B597A609-BB9B-42CA-8C66-6B998031CA42min.jpg

Oh my lordy lord, vilken bergochdalbana förra veckan var. Det var totalt kaos på jobbet måndag och tisdag, jag var tvungen att tillkalla polis och göra polisanmälan och gud vet vad. Jag var dessutom ensam personal på boendet så jag fick sköta allt själv, puh. Är dock sjukt bra på att hålla huvudet kallt i krissituationer och var inte ens ett uns stressad i stunden, men när jag väl kom hem sköljde allt över mig och jag spenderade kvällarna i horisontellt läge och försökte bearbeta allt. 

Men så kom fredagen och jag studsade hem på lätta fötter, för efter jobbet hämtade jag nämligen nycklarna till mitt och Fatou’s nya hus!!! Det ska bli så himla himla fint att få bo in oss i ett hus som är HELT och där vi slipper dela boyta med diverse gnagare, med ett riktigt kök och en toalett som spolar ordentligt. Vi flyttar när jag kommer tillbaka till UK efter jul. Längtar. 

Veckan avslutades på topp med en gullig i York. Vi åt koreanskt, drack glögg, tittade på Die Hard och åt chokladtomtar i sängen. Åt söndagsbrunch med söndagsstökigt hår, turistade i the Minster och promenerade långsamt längs de glimmande gatorna. Och så som jag ser ut på IKEA Family-bilden, mitt i ett gapskratt, ser jag ut 99% av tiden jag hänger med han dendära. Ganska gulligt ändå.

Och hörrni, nu är det bara 4 dagar kvar och sedan sitter jag på ett plan till Småland och JULMYSET. Fan vad fint.