En midsommar på Öland

Hej kompisar! Vi är redan en vecka in i Juli och midsommar känns som evigheter sedan, men då jag numer är världens långsammaste bloggare, så har jag inte hunnit (läs: prioriterat) att blogga om midsommar förrän nu. Suote är på stag do i helgen och jag har min första ordentliga ensamtid på nästan två månader. Har inte sagt ett ord sedan Suote åkte tidigt igår och har skrotat runt utan mål eller mening sedan dess. Så skönt. Kan ni också känna att er hjärna blir socialt överbelastad så till den grad att ni glömmer bort hur en konverserar? Så kände jag hela förra veckan, folk pratade med mig men jag var liksom inte riktigt där. Så ensamtid var definitivt välbehövt för att återställa hjärnan.

Hur som helst, låt oss kika på hur min midsommar såg ut! Jag var som bekant i Sverige och firade. Systemkameran låg bortglömd i bagaget på farmors och farfars gamla Saab hela helgen, men jag tog massa bilder med mobilen istället.

RNI-Films-IMG-7B111E4E-DB00-45E0-BD7E-3666A56F4738min.jpg

Hej, här är midsommarjag med en bukett som skulle bli krans. Vi firade på Öland i år igen, först hade vi tänkt att vara i husvagnen som förra året men Pärs familj hade redan paxat den, så vi fick tälta istället. Funkade minst lika bra, och var ärligt talat nästan mysigare.

Midsommargänget! Johanni, Pär, Suote och så jag då. Efter kransbindadet var det dags för sill och potatis! Vi hade släpat med oss ett ihopfällbart bort och stolar så att vi hade någonstans att sitta, och även om det tog upp i princip hela bagaget och var knökigt att lasta på/av var det så värt det.

Allt jag behöver i en bild: sommar, Suote, Johanni och godis.

Efter maten tog vi gulliga bilder på stranden (se ovan) och spelade kubb i solnedgången.

När kvällen kom så åt vi jordgubbstårta och plöjde igenom två påsar chips. Älskar svenska chips, blir eventuellt lynchad av alla anglofiler där ute, men de svenska är så mycket bättre än de brittiska. Vi hängde med våra tältgrannar till vänster: volvoraggare som vägrade sluta krama Suote (har på riktigt en två minuters film på två killar som turas om att krama Suote om och om igen). Vi hängde med våra tältgrannar till höger: ett gäng syriska killar som hade släpat med sig två enorma vattenpipor, de lånade vår grill och som tack bjöd de oss på grillat lamm. Var lite nervös innan hur stämningen på campingen skulle vara, men alla var verkligen så himla snälla och gulliga.

RNI-Films-IMG-51BD506F-7CA3-4610-925B-FFD00AF5D4B7min.jpg

Morgonen efter vaknade jag vid sju och tog en promenad på stranden innan resten av gänget vaknade. Jag och Johanna gick till bageriet och köpte frallor, och två liter jordgubbar ur bagaget på en Volvo som vi betalade med swish. Blir inte mer svenskt än så, tänker jag. Vi upptäckte också att någon hade stulit vår jordgubbstårta från kvällen innan, lite senare hittade vi fatet och tårtspaden prydligt upplagda vid vägkanten. Rörande ändå att tänka på att någon gått förbi mitt i natten, kanske med armen om en kompis, sett tårtan och tänkt åh vad gott. Ätit upp hela halvan som var kvar (!) och omsorgsfullt lagt tallriken och tårtspaden vid vägkanten innan de fortsatt in i natten.

Lördagen och söndagen förflöt i perfekt takt. Långsamt alltså. Uppnådde perfekt semesterkänsla och tappade helt uppfattning om tid och rum. Vi började båda dagarna på stranden, somnade i solen, åt glass och badade i havet. När vi blev hungriga packade vi ihop oss i bilen och åkte för att äta sen lunch.

På lördagen åt jag räkor med aioli och surdegsbröd.

RNI-Films-IMG-87C15F94-6E2D-4516-8F86-97833C4D2807min.jpg

Och på söndagen åt jag det godaste vi har: stekt strömming och potatismos. Men du äter väl inte kött tänker ni? Jo, efter att ha ätit vegetariskt i över två år, började min hjärna bli lite knäpp på att dela in mat i kategorierna tillåtet/icke tillåtet, och behövde helt enkelt en paus och tillåtelse att få äta det som är gott utan restriktioner. Så de senaste månaderna har jag ätit kött/fisk lite då och då. Inte det mest miljövänliga kanske, men tänker att ens kost inte bara ska vara hållbar för miljön och klimatet, men också för ens mentala hälsa och relation till mat. Och att ta bort alla restriktioner kring mat (även de som inte är kopplade till min vikt eller kropp på något sätt), tillsammans med träningen (flytta fokus från vikt/utseende till vad kroppen kan göra) har verkligen gjort under för mig. Så även om jag hoppas att jag i framtiden ska kunna äta helt vegetariskt utan att bli en knäppis, så får det vara såhär nu.

RNI-Films-IMG-64681507-D086-4B92-8E91-FC1ED87A8978min.jpg
RNI-Films-IMG-1C2DA365-C595-4C66-99C4-38DCD44FB8CEmin.jpg

Efter vår lunch på söndagen hängde vi lite på en gullig strand, drack kaffe och åt glass.

RNI-Films-IMG-7FCA8888-4011-43F1-9787-47C7945D8EB2min.jpg

En kula körsbär och en kula kaffe, tack. Båda väldigt goda om ni undrar.

De som inte åt glass kastade mackor istället.

RNI-Films-IMG-E094FC03-92A7-4CE2-B4C2-CE750B662A29min.jpg

Efter en paus i solen åkte vi vidare norrut och såg det här gulliga.

Och var tvungna att stanna mitt i vägen för att fotografera detta fantastiska blåa innan det var dags att åka hem till Piggaboda igen. Tack Öland för ännu en fin midsommar, vi ses nästa år igen.

Sommar i Piggaboda

Nedan följer en bildbomb på resten av Sverigevistelsen, massa skog och hund. Mest hund. Det blir lätt så när Bruno är den gladaste, klängigaste, mysigaste personen jag vet. Och liksom, kolla ögonen, en smälter ju för mindre.

IMG_8402min.jpg
IMG_8467min.jpg
IMG_8471min.jpg
IMG_8472min.jpg
IMG_8862min.jpg
IMG_8886min.jpg
IMG_8395min.jpg
IMG_8878min.jpg
IMG_8884min.jpg
IMG_8893min.jpg
IMG_9075min.jpg
IMG_9079min.jpg
IMG_9087min.jpg
IMG_9098min.jpg
IMG_9141min.jpg
IMG_9049min.jpg
IMG_9051min.jpg
IMG_9034min.jpg
IMG_9039min.jpg
IMG_9026min.jpg
IMG_9286min.jpg
IMG_9215min.jpg
IMG_9289min.jpg
IMG_9297min.jpg

Marken krasar och frasar under våra fötter, vi oroar oss för skogsbränder. En kväll luktar det bränt och vi går runt i byn för att försäkra oss om att skogen inte brinner, nästa dag läser vi i tidningen om en skogsbrand 3 kilometer bort, det var därför solnedgången var så intensivt rosa igår, tänker jag. Vi andas ut över att släckningsarbetet går bra och känner oss tacksamma över brandflyget som cirkulerar över skogarna.

Vi äter smulpaj och dricker termoskaffe under tallarna vid sjön. Termometern som hänger från bryggan visar 21 grader, vi simmar och simmar och simmar, gör kanonkulan från flytbryggan minst femton gånger. Får russinfingrar. 

Jag är först upp varje morgon, precis som det har varit sedan jag som barn självmant klev upp klockan 6 för att kolla på telletubbies medan pappa skramlade i köket efter att ha kommit hem från nattjobb. Jag går ut i den tidiga morgonskogen som är bättre än all terapi, meditation, andningsövningar och självhjälpsböcker tillsammans. Storlommen hörs över trädtopparna, dimman rullar in över sjön och allt grönt glittrar i morgonsolen. När jag kommer tillbaka till gården igen är jag som ny. 

Midsommar på Öland

Det är ett tag sedan vi hördes nu, men vem sitter egentligen framför datorn när det är strålande sol och 30 grader utomhus? Inte jag iaf. Speciellt inte då förra sommaren regnade bort och jag spenderade vareviga dag på universitetsbiblioteket. Nu spenderar jag all min lediga tid utomhus istället, min hud är gyllenbrun och min överläpp kantas av fräknar. Jag känner mig lätt inombords. 

Men lite skärmtid har det ändå blivit så nu ska bloggen pyntas med midsommarbilder! Jag var ju i Sverige över midsommar för att träffa familjen + ladda upp med lösgodis och ordentligt kaffe. Det var en så välbehövlig vecka, innan vi åkte höll jag på att förgås av Sverigelängt, men nu klarar jag mig ett tag till. Vi (= jag och Suote, min syster Johanna och hennes Pär, och min bror Simon) åkte till Öland där Pärs familj har en husvagn och firade äkta Svenne-midsommar. Det var så fint. 

IMG_8509min.jpg
IMG_8520min.jpg
IMG_8511min.jpg

Vi kommer fram till Öland tidigt på fredagen. Vi spelar volleyboll och misslyckas totalt eftersom bollen inte håller rak kurs i den starka vinden. Efter några timmar går jag och Johanni för att plocka blommor till kransarna. Det är något väldigt speciellt i att få spendera tid med sin syster på det sättet efter att inte ha setts på 6 månader; bara vi två som metodiskt plockar blommor och pratar om livet. Är alltid så exalterad och stissig att det känns som att jag ska gå sönder innan jag träffar henne för att jag saknat hennes så mycket, men Johannas oändliga lugn lägger sig snart över situationen och istället är det som att kliva in i en varm kram. Pepp och gapskrattig, och trygg i hela kroppen. 

Kolla den här midsommardrömmen. Jag kände doften av kamomill i flera dagar efteråt, den måste fastnat där inne i näsan. 

IMG_8526min.jpg
IMG_8540min.jpg

Vi binder kransar och svirar om till festkläder. Jag kallar denna bildserie: Johanna & Prosecco i tre delar. 

IMG_8556min.jpg

Det var första gången Johanna och Pär träffade Suote och KOLLA SÅ GULLIGA. Smälter. 

E154EAC5-41C9-4363-AC67-6519F9B1C5B7min.jpg
IMG_8574min.jpg

Vi äter tills vi inte får ner en endaste liten tugga till.

IMG_8582min.jpg

Har ni sett något vackrare? Inte jag. 

IMG_8586min.jpg
IMG_8600min.jpg

Vi doppade fötterna i havet och sanden var varm mellan tårna.

IMG_8612min.jpg

Vi spelar flera omgångar fia med knuff, vilar, äter tårta och godis tills vi får ont i tänderna. Svenskt lösgodis alltså, slår det tråkiga godiset här i UK med hästlängder. 

IMG_8632min.jpg
IMG_8639min.jpg
photo cred:  Johanna

photo cred: Johanna

Vi promenerar längs med stranden i solnedgången, fryser lite i den kyliga vinden, och natten blir aldrig mörk.

IMG_8678min.jpg
IMG_8682min.jpg

Johanna och jag vaknar tidigt, vi följer stigen längs med havet i den redan gassande solen och pratar tills vi hesa. 

IMG_8690min.jpg

Frukost i solen. Jag har inte smörjt in mig med solkräm än och bränner näsan röd. 

IMG_8704mi.jpg
IMG_8712min.jpg
IMG_8714min.jpg
IMG_8715min.jpg

Vi badar i havet, spelar fotboll på stranden och får sand överallt. Vi städar husvagnen och äter middag på en fiskerestraurang vid en stenstrand. Kastar macka tills vi får ont i armarna, kramar stenarna som känns mjuka och varma i handen. 

IMG_8716min.jpg

Fyller på energidepåerna med glass. Lakrits och rabarber för mig, tack. 

IMG_8731min.jpg
IMG_8738min.jpg
IMG_8755min.jpg

Vi åker vidare till Trollskogen där vi omges av träd som säkert är flera hundra år gamla. Vi ställer naturfrågor till varandra, precis så som pappa gjorde när vi var barn, och tävlar i vem som kan namnge flest träd. Vill aldrig åka därifrån, men våra föräldrar och en klängig hund väntar på oss, så vi lämnar Öland och kommer hem lagom till andra halvlek. Fast jag och Johanna äter chips i köket istället för chips > fotboll. 

Vykort från Barcelona & Berlin

QMUE7613min.jpg
MBUOE3989min.jpg
NOEY5118min.jpg
UVLN5743min.jpg
SBLN5772min.jpg
IVXP6223min.jpg

Vi lämnar ett iskallt London som badar i rosa morgonljus, håller hårt i armstödet när vi flyger över pyrenéerna och turbulensen skakar planet, landar sedan i ett soldisigt Barcelona. Jag är fortfarande lite feberskakig, halsmandlarna svullna och det river när jag sväljer, men vad gör det när en är på semester och får se solen för första gången på flera månader? Inget alls. Vi äter glass och promenerar sakta genom staden, jag tar in de nya gatorna och Suote visar mig sina favoritplatser från tidigare besök. Vi bor mitt i El Born där det finns mysiga caféer i varje hörn och gränderna slingrar sig fram i labyrinter, vi villar bort oss minst en gång om dagen. Om kvällarna äter vi mängder av tapas och paella på restauranger där det spelas jazzmusik i bakgrunden och espresson smakar lent. 

En eftermiddag beger vi oss till stranden. Det luktar salt och mitt hår trasslar sig i vinden. Vi sätter oss i lä bakom ett gäng stenar och blundar mot solen. Våra vintertrötta kroppar tar stora klunkar av den efterlängtade solen och vi sitter där tysta, lyssnar på hur vågorna slår in mot stranden och på Amerikanska turister som pratar högt om sina resor. Tills en råtta dyker upp mellan stenarna, tar sikte mot oss och jagar upp oss därifrån.

Den tredje dagen öser regnet ner, enligt väderappen ska det komma 5,3 cm regn och vi blir dyngsura trots paraply. Vi tar skydd på ett café med immiga rutor och värmer oss med varm choklad innan vi beger oss ut igen. Efter fyra timmar av regntrots bestämmer vi oss för att kapitulera, huttrande låser vi upp dörren till lägenheten och rasar i säng. När vi vaknar smattrar regnet fortfarande mot balkongdörren, vi är alldeles vimmelkantiga av sömn och värme så jag springer ner till butiken på hörnet, köper allt som är gott och dukar upp till picknick i sängen. Njuter av att kunna stanna i stunden, av att inte ha någonstans att skynda till.

p.s. tack till dig som tipsade om att äta tapas på Mirilla! Bästa matupplevelsen på hela resan. Puss!

IJAZ8611min.jpg
PVWQ2620min.jpg
XJUV7809min.jpg
144EC6DE-3F6A-465A-914C-B783DE3CEED5min.jpg
QBGG2687min.jpg
ESQK5349min.jpg
GJZB4200min.jpg
FIJX7005min.jpg

Planet som ska ta oss från Barcelona till Berlin är försenat och klockan har hunnit bli 21.30 innan vi checkar in på hotellet. Efter att ha airbnb:at alla resor de senaste åren (och bott på svettiga hostel innan dess) så känns hotellets krispiga lakan som en obeskrivlig lyx. Vi inviger dem såklart med varsin kebab från ett gatukök på andra sidan gatan som jag beställer på ringrostig tyska. 

Berlin's vindar är isande kalla i jämförelse med Barcelona's ljumma, men när solen väl tränger genom molntäcket värmer den ordentligt. Vi checkar av alla obligatoriska turistattraktioner, äter lunch på ett veganskt fik och promenerar sedan genom grafittitäckta gator mot Tempelhof. Där lägger vi oss på slänten och njuter av dagens sista solstrålar. 

Sista morgonen och vi pratar om resan, om våra favoritplatser och stunder under veckan som gått. Allt det där har varit bra, men det här är ändå min favoritstund på hela dagen, säger han. När vi ligger här bredvid varandra och bara är. Det är första gången som vi spenderar mer än tre dygn på raken tillsammans och det känns tryggt att inte kunna få nog av hans sällskap. Tryggt att vi börjar och slutar varje dag med ett gapskratt. Vi äter livets brunch på ett mysigt fik, baristan är från UK och vi bondar över Suote's distinkta northern accent. Innan vi går därifrån skriver han snabbt ner sina favoritplatser i Berlin på baksidan av vårt kvitto. Vi bestämmer oss för att följa hans råd och beger oss till Hamburger Banhof där vi kikar på konst medan snön vräker ner utanför. Resten sparar vi till nästa Berlinbesök. 

vi böjde tiden: en helg i Edinburgh

IMG_7549min.jpg

Sista lördagen i Januari vaknade jag till den här utsikten! EDINBURGH. ARTHUR'S SEAT. Ni som hängt med ett tag här på bloggen vet att jag och Fatou brukade dela lägenhet med två Irländska tjejer: Sinéad och Chantel! Vi fyra var som en liten familj. Gjorde allt tillsammans (utflyktergrillkvällarvardagsmys och förevigade familjen med julkort) och älskade varenda sekund av det (här har jag skrivit mer om vår vänskap). Av olika anledningar hoppade Sinéad och Chantel av sina utbildningar på Queen Margaret University (där vi alla pluggade) och flyttade tillbaka till Irland. Därför har vi inte varit samlade alla fyra på FYRA ÅR. Nu bor Sinéad i Edinburgh igen och jag vet inte hur det gick till men vi lyckades återförenas för en helg. Jag bokstavligt talat skrek av skratt när Sinéad öppnade ytterdörren till lägenheten. Så himla surrealistiskt att se henne stå där i dörröppningen. Ännu mer surrealistiskt blev det när jag klev in i vardagsrummet och Chantel och Fatou satt där ihopkurade i soffan. Vi stannade uppe och pratade inpå småtimmarna, tills våra röster blev helt raspiga. När jag vaknade dagen efter kändes det som en dröm, det måste det gjort för Sinéad också för när jag mötte henne i köket sa hon "you're real, it really happened! you're here". 

IMG_7553min.jpg
IMG_7555min.jpg

Efter frukost och presentutdelning (vi fick matchande mystofflor av Chantel!!) begav vi oss ut i Edinburgh.

IMG_7557min.jpg

Så jävla fint att få gå nerför de här gatorna tillsammans med min Skottlandsfamilj igen. Det kändes som att vi bodde där tillsammans igen, som att vi böjt tiden och var i 2013 och 2018 samtidigt. 

IMG_7559min.jpg

Så typiskt Skottland att gå på gatorna, all wrapped up i kappa och halsduk och gudvetvad och helt plötsligt se någon obrytt promenera runt i t-shirt. Förstår inte hur de gör det, har Skottarna något hemligt värmesystem i sina kroppar eller vad är det frågan om?

DB75E869-728A-40C2-90D0-2BAC4B338539 2min.jpg

FAMILJEN.

IMG_7565min.jpg

Så gulliga mitt hjärta smälter.

IMG_7577min.jpg
IMG_7581min.jpg

Vi promenerade ner mot Grassmarket, kikade lite i Armstrongs & Son innan vi gick till marknaden som håller till där på lördagar. 

489D3690-1AB8-4FBD-81AF-9F93AFA5537E 2min.jpg

Vi blev helt plötsligt panikhungriga (kan bero på att maten luktade helt gudomligt gott) och var tvungna att köpa varsin portion sötpotatispommes med chilli och yoghurtsås. 

IMG_7585min.jpg

Exakt såhär njutigt var det. 

IMG_7590min.jpg

Vi var såklart tvungna att runda av sötpotatisen med fika på the Elephant House. Morotskaka och dubbel espresso till mig, tack! 

IMG_7591min.jpg

Ut i stormvindarna igen. 

IMG_7594min.jpg
IMG_7598min.jpg
IMG_7600min.jpg
IMG_7610min.jpg

Upp till slottsbacken som badade i ett gyllene eftermiddagsljus. 

IMG_7602min.jpg
IMG_7612min.jpg
IMG_7592min.jpg

Edinburgh. Hemma. Varför flyttade jag ens härifrån? 

IMG_7617min.jpg
IMG_7621min.jpg

När vi funderade på vad vi skulle bege oss härnäst uppdagades det att Sinéad och Chantel aldrig varit i Dean Village, trots att de bodde i Edinburgh i två år!!?? Det går ju inte för sig, så vi styrde helt enkelt stegen dit. Promenerade nerför de trånga kullerstensgatorna i skymningen, ååh:ade åt husen och följde floden in till centrum igen. 

58F95541-F58D-4156-A944-041A0C73BCEA 2min.jpg

När det var dags för middag gick vi såklart till 10 to 10 In Dehli. Vi åt här minst två gånger i månaden när vi bodde i Edinburgh pga en portion Dhaal med naan kostar £3.95 och det är bästa sortens comfort food efter en dag i stormen som är Edinburgh. Efteråt gick vi och såg Three Billboards Outside Ebbing, Missouri på the Filmhouse. Gillade den massor, även om de kunde skippat de jobbigt stereotypa tjejerna som dök upp här och där vars enda funktion var att göra narr av dem. Väl tillbaka i lägenheten stannade såklart uppe halva natten och pratade igen, det blir lätt så när en försöker ta igen fyra år på mindre än 48 timmar. 

IMG_1670 2min.jpg

På söndagen var det dags för det vi gör bäst: brunch. Vi gick till the Wee Boulangerie som ligger mittemot vår gamla gata och köpte baguetter, mandelcroissanter och brioche. Vi svängde också inom Lidl och köpte flera olika sorters ostar, frukt och juice. Och dukade upp till en brunch värdig en söndagsmorgon på Montague Street

57AF7E88-E3FC-4E36-9AAC-49AF91BB936Amin.jpg

Kolla gosiga!!!

IMG_7622min.jpg

Flera timmar senare, när brödet var uppätet till minsta smulan, begav vi oss ut för dagens utflykt: Arthur's Seat. Såklart.

IMG_7635min.jpg
IMG_7636min.jpg

De här gulliga kämpade i den hala leran.

IMG_7638min.jpg
IMG_7642min.jpg
IMG_7644min.jpg

Sinéad såg ut som en liten hemul där hon promenerade på bergskanten.

00F75449-B67E-40CD-A4F3-1F1A66741088 2min.jpg

Det var så jäkla blåsigt och jag älskade det. Skrattade högt av glädje varje gång vinden slet till. Perfekt, perfekt Skottlandsväder. 

IMG_7672min.jpg
IMG_7689min.jpg
IMG_7690min.jpg

Sin mös också i vinden. 

IMG_7692min.jpg
63B09162-DC8D-4153-9C4A-F42A8DDEDEB2 2min.jpg
B21D7A2C-66C8-41B5-A16E-EB5278C9EDD4 2min.jpg

Mina favoriter!

IMG_7698min.jpg

Den här staden, också en favorit.

1FAB1A6A-3DCC-4307-8813-6D0C8FFFBB77 2min.jpg

Vi avslutade helgen med £5 pizza på Pizza Posto och ett gäng tårar när vi kramades hejdå i Sinéad's hall. Vi lovade varandra om och om igen att det inte ska dröja fyra år tills nästa gång vi är samlade. 

En dagsutflykt till Whitby

I tisdags var det dags för del 3 av Fatou's födelsedagsfirande! Jag hade planerat en dagsutflykt till okänd destination, det enda hon visste var att vi skulle sitta på bussen klockan 08.31. Kände mig så himla mischievous, älskar att planera överraskningar. Det var inte förrän jag var tvungen att säga namnet på platsen när jag köpte bussbiljetter som hon fick reda på vart vi skulle, så fort vi satt oss ner googlade hon och exalterat utbrast "we're going to the sea?!" Vet ingen som gillar havet så mycket som Fatou.

En gullig buss-burrito.

Vi åkte förbi gröna, böljande kullar och genom North York Moors med betande får.

2,5h senare var vi framme i Whitby!! En liten kuststad i Norra Yorkshire där t.ex. Bram Stoker hämtade inspiration till Dracula.

 Gulliga gator kantade av färglada fasader. 

Vi började med att gå upp mot Whitby Abbey och fick utsikt över hela staden och havet. 

Vi bestämde ganska snabbt att vi inte kände för att betala £8 i inträde, så vi nöjde oss med att ta kort på det utanför istället. Skönt att resa med någon som har samma prioriteringar som en själv.

Vi promenerade runt hela Whitby när tidvattnet fortfarande var lågt för att kunna hänga på stranden. Såhär ser Whitby ut från andra sidan! 

Så himla fint litet ställe.

havet havet havet 

Vi utforskade klipporna längs med stranden och hittade ett frieri inristat på klippväggen. Hoppas Kate sa ja och att de lever lyckliga i alla sina dagar.

Det var så kallt att det kändes som att fingrarna skulle trilla av, men vi var glada ändå. Vi gick upp på piren och Fatou skrämde slag på mig och alla turister när hon klättrade på muren och låtsades tappa fotfästet (precis som hon gjorde i Anstruther för 4 år sedan, can't take her anywhere, some things never change, osv.).

IMG_3820min.jpg

Och kolla dessa gulliga som satt och burrade upp sig i vinden.

Sedan var det dags för lunch! Vi lyckades hitta ett café som inte var överbelamrat med turistande pensionärer (vilket inte var det lättaste) och slog oss ner. Jag åt en pita platter med soltorkade tomater, mozzarella och hummus + ett berg av sallad som jag fick efter att jag bad dem att byta ut köttet mot något annat. 

Sedan skingrade sig molnen och SOLEN och FÄRGERNA kom fram. Som en helt ny stad ju.

Vi blev akut fika-sugna och åt varsin morotskaka på ett mysigt litet fik där de spelade Rolling Stones och var sådär super polite som bara britter kan vara. 

Efter fikan gick vi till havet och piren igen för att på riktigt ladda upp med havsluft och sol.

Är så fascinerad av hela grejen med tidvatten? Hur mycket jag än läser om det så kan jag liksom inte greppa att det faktiskt funkar, det ger mig samma svindlande, kittlande känsla som en klar stjärnhimmel gör. 

Vi satte oss i lä bakom muren, längst ut på piren, lyssnade på fiskmåsarna som skränade högt ovanför och blundade mot solen.

Ett par timmar senare badade Whitby i ett gyllene kvällsljus och det var dags för oss att hoppa på sista bussen tillbaka till York. 

Hejdå havet.

35MM: BW FRAMES FROM MACEDONIA

Although I'm living a very nomadic life atm I've started to get itchy feet again. I need another random, beautiful adventure exploring foreign countries and unknown cities with Otto. So today I've decided to decorate the blog with some black and white 35mm magic from our travels in Macedonia. I shot the majority of this roll in Ohrid, so a lot of churches + lake views + hot boyfriend coming up:

The first frame is, however, from an evening walk in Sofia, Bulgaria. Such a beautiful and vibrant city, need to go back there someday.

Our first day in Ohrid, when a big thunderstorm rolled in over the lake. 

♡♡♡

From a day when we were sightseeing in the glaring sun, walked along the castle walls, and took refuge from the heat in chilly churches. I also climbed shit loads of steep stairs + ladders and started crying because of my fear of heights; I really hate the idea that I'm missing out because I'm scared, especially when I'm out travelling, so therefore I always force myself to continue to the highest point even if I can feel the panic rising in my throat. Luckily I really enjoy grand views, so it's all worth it in the end anyway.

That day when we spent hours and hours in a lounge chair by the lake. Occasionally cooled down in the clear water, fell asleep in the sun, and read hundreds of pages in well thumbed books.

imm020_N20-1.jpg

And some fragments of an evening when the sunset was unreal and we were people watching on the pier. 

 

 

More posts from Macedonia: 
Postcard from Skopje, Macedonia
Our first day in Ohrid: thunder, churches, and Turkish coffee
What we did in Mavrovo, Sofia, and Bitola
35mm: Macedonia

35mm: Macedonia

I FINALLY developed some 35mm photos from our two weeks in Macedonia!

CNV00023.jpg

Three frames from Skopje. 

When we stayed in Leunovo and drove around the Mavrovo Lake, saw the sunken church of St Nicholas, had lunch in a tiny village called Jance, and every meal was a picnic on the balcony. 

Matka Canyon and a hot boyfriend with some irresistible bokeh in the background. 

A handful of photos from that day when I drove us through Macedonia and into the Bulgarian sunset. 

And one from Sofia with a cute little tram and streets wet from the heavy rain. 

What we did in Mavrovo, Sofia and Bitola.

Here's what happened between Skopje and Ohrid! Brace yourselves for the longest blogpost in the history of this blog: 

After leaving Skopje we arrived in Leunovo, a tiny village in Mavrovo National Park, just as the sun set behind the mountains. We had turkish coffee with our airbnb host, and then we went fishing with his cousin and his family in the purple dusk. They didn't speak a word of english, but we had such a great time together anyway. No fish though! 

The next day we explored the little villages that skirt the lake, in one of them we found this church that left us breathless. Until we realised that the paintings on the walls were actually wallpaper and not actual paintings. :((

We drove along windy roads through the mountains, past little farms and saw more goats and donkeys and cows that we could count. We stopped by the river and dipped our feet and hands in the perfectly clear, ice cold water to cool off in the pressing heat. 

IMG_5489min.jpg

And stopped for lunch in Jance, the most picturesque village I’ve ever seen. Located on a hill so steep that the car struggled to take us up the road (we parked it halfway and walked up instead), with only 50 inhabitants but a hotel, churches and a mosque. We ate lunch while the call to prayer filled the air and couldn’t stop looking at the incredible view. Such a magical little place. 

We explored some more (more mountains, goats, scary roads, espressos etc.) and ended the day with pasta and pesto picnic on our balcony while watching the sunset. Life, you're too good sometimes. 

The next day we set out for Sofia in Bulgaria! A while ago I told my friend and classmate Vessi about our holiday in Macedonia and she excitingly suggested that we should take a detour to Sofia to visit her in her hometown! Feeling spontaneous, Otto and I checked that it was okay to take the rental car out of the country and booked a cheap airbnb. But before leaving Macedonia we stopped at Matka Canyon for lunch and some scenic landscapes. 

Since comprehensible road signs isn't a thing in Macedonia we got lost. So, so lost, and drove around the countryside and random little towns that weren't on the map for 1.5h before we managed to locate ourselves. After we'd crossed the border in the mountains, we took a breath of relief as we knew it'd be pretty straight forward after that and stopped for sandwiches in the most beautiful of landscapes () before we continued driving. Also, pro-tip: never ever drive in Sofia. Especially not in a rental car. And especially not when you've already been driving for 8 hours and it's dark and you have no clue of where you're going. Because all the streets are one-way and the other drivers have no patience for even a second of hesitance, and you will have to dodge cars and people and bikes coming from all directions. It was stressful to say the least, but everyone involved (including the car) survived. 

Our first day in Sofia we woke up to the news of Brexit. We had breakfast and sat out to explore the streets of Sofia, but it was hard to enjoy the excitement of a new place when it feels like you’ve just been backstabbed by your best friend. Brexit was the only thing we could talk about, but feeling lost for words we often fell silent and stared into the distance. It kept us up at night and the photos of a celebrating Nigel Farage made my stomach turn. The UK is my home, where I’ve planted my roots, and where I planned on living my life. This turned everything upside down and we were angry, sad and disappointed. At last we had to put a ban on reading any news about Brexit, the UK or Scotland (although the prospect of a new independence referendum is the only glimmer of hope in this freaking mess), because it put us in a gloomy mood = no good when you’re on holiday.  

The post-brexit depression is the reason why our four days in Sofia only make up a handful of photos and videos on my memory card. But apart from talking about how much of a mess the UK is right now we also: got caught in the rain and took shelter under a tree while we watched the people of Sofia hurry by. We met up with Vessi who took us to a restaurant and introduced us to Bulgarian cuisine, she navigated us through the vibrating night and we hung out with her friends in a hidden bar. We had picnic on a bench while the thunder roared over our heads, we spent hours in the National Gallery getting lost in Bulgarian art, we had breakfast with the windows wide open while the sounds of the city (singing birds, rustling trams, people speaking fast in Bulgarian) filled the room, and read books spread out on the grass in the sweltering sun. 

Then we hit the road again! Here illustrated by a sandwich stop by the road = classic roadtrip moment. 

Through the mountains (we had to stop for a little turtle that was crossing the road!! so cute). 

And along the wineries in the south. 

Before ending up in a village in Pelister National park, next to the city Bitola, where we stayed the night before continuing to Ohrid in the morning. We woke up to this incredible view. Visiting this village was it was like travelling back in time, the fields were cropped by hand, the sheep were herded up the mountains in the morning, and the horses ran loose with a bell around their neck. It brought me back to growing up in the countryside, how it felt when I was a child, when my grandparents still were alive - and somehow, I found a piece of my childhood in the middle of nowhere in Macedonia. Who would’ve thought. 

Our first day in Ohrid: thunder, churches and turkish coffee.

Hello! I'm so sorry I'm a perpetually bad blogger, but screens are so boring during summer?! And especially when you're on holiday. Anyway, last Monday, after driving around the whole of Macedonia (+ to Sofia in Bulgaria!), we landed in Ohrid, a little city that is perched between the mountains by Lake Ohrid. We've been savouring the history and culture of this place, swimming in the lake, collecting freckles in the sun, going for morning runs along the still water, eating more watermelon than I thought possible (it costs 25p/kg here!! never been happier), reading and playing chess. This is what our first day looked like:   

I woke up around 5 and watched the sunrise from our balcony, the city was completely still and quiet and the air was so easy to breathe. Then I crawled back into our warm bed and slept for a couple of more hours. 

I had breakfast on the balcony with this guy! We've been eating all our meals out on here for the past week and it's been the best thing ever = I must have a balcony in my future home. 

Our weather apps told us that it was going to thunder the whole day, but since we couldn't see any signs of storm we were sceptic. 

We sat out to explore the streets of Ohrid. It's such a beautiful, lush little place. I stopped every 3 meters and forced Otto to look at cool/weird/pretty trees and flowers and cats. :)

But then the sky started to darken and we could hear thunder in the distance. So decided to check it out and made our way to the lake shore. 

We walked along the boardwalk.

IMG_5687min.jpg

Until we ended up at the church of St. John at Kaneo (i.e. the church that is in every photo and postcard of Ohrid) where we found a spot on a cliff to watch the storm roll in over the lake. It was the most beautiful, majestic thing I've ever seen. Nature <333

When the storm started picking up we headed back into the city for shelter. 

We stopped for pizza lunch at a restaurant just next to church of St. Sofia. According to legend Ohrid once had 365 churches, one for every day of the year, and even if there aren't that many now you see churches everywhere you turn. 

After lunch we walked along the lake, picked up some food for dinner and headed back home.

We got home just in time as the storm hit the city, and we spent the afternoon playing chess on the balcony to the sound of the rain. 

But after a while we had to move inside because the rain got so heavy that it started to rain in on us. 

Although I had to run back out all the time just to look at THIS. You couldn't make out the silhouette of the mountains for all the rain and I had a little double rainbow moment on the balcony.

Otto beat me in chess. Twice. And since I'm the worst loser you can imagine I was super grumpy afterwards :)) But Otto made us turkish coffee so then naturally I stopped moping around. 

As the sunset painted the sky red orange purple and pink we had watermelon salad with feta cheese and olives for dinner, and that was our first day in Ohrid. Today is our last day, and the weather app says that it's going to be another thunderstorm!! Hope so. 

p.s. I was too lazy to carry around my heavy DSLR this summer so all the photos from the past month are taken with my little point and shoot camera. I thought it'd compromise the photo quality a lot, but I'm so surprised by how good the camera is keeping up??