livsuppdatering + söndagspromenad i Terrington

Lördag. Trots att solen skiner från en nästintill klarblå himmel har jag spenderat dagen i sängen (så skönt att strunta i hetsen att en måste göra tusen saker bara för att solen skiner och det är lördag) och hängt på internet för första gången på flera veckor. Resultatet? Ett skinande nytt blogginlägg med en liten livsuppdatering.

Den största grejen som har hänt sedan sist är att jag fått nytt jobb!! Hintade ju lite i förra inlägget om att jag antagligen skulle få en ny tjänst, men nu är det alltså spikat och klart, på måndag börjar jag jobba som IDVA! Fortfarande på kvinnojouren i Leeds så byter egentligen bara byggnad + team, men är mycket pepp på att lära mig allt nytt, och på att få erbjuda ett mer långsiktigt stöd än vad jag gjort hittills.

RNI-Films-IMG-CC3969CF-0C16-4BCC-B13C-072727DA53BEmin.jpg

Igår var min sista dag i mitt lilla team och jag passade på att ta en avskedsselfie med det sorgliga citatet som pryder kontorsväggen. Det är världens minsta lilla källarkontor, vi är alltid stressade till döds pga för lite personal i proportion till arbetsbördan, och det är varmt som en himla bastu oavsett årstid. Så många gånger vi skrattat åt det hopplösa i situationen (för det är antlngen det eller ett totalt sammanbrott), och skrattat ännu mer åt det komiska i att till och med det ostiga väggcitatet har trillat isär.

988C0A9B-A6AE-42E8-A11D-CAAD76E43342min.jpg

Förra torsdagen var sista dagen hela jobbteamet var samlat innan jag slutade, så på lunchen åkte vi till Temple Coffee & Donuts och kom tillbaka med en låda himmelrike. Veganska, helt enorma och så. himla. goda. Åt två! Tror dessutom att de extra kolhydraterna gav mig en boost i gymmet senare på kvällen då jag lyfte 20kg i axelpress!! Två veckor tidigare testade jag 17kg och kunde inte lyfta en endaste millimeter, men nu lyckades jag alltså lyfta 20kg 6x6! Slutsatsen är alltså, extravaganta donuts = ypperlig träningsmat.

RNI-Films-IMG-E3D8155D-F3CC-4483-9CFF-96F93FA439D3min.jpg
RNI-Films-IMG-AB931322-3C8E-442A-BB7D-15B497E5FC46min.jpg

Och igår var jag och Suote såhär gulliga när han bjöd mig på middag för att fira mitt nya jobb. Är så himla töntigt jättekär i honom och i vårt lilla liv.

Utöver jobbfiranden tycker jag att vi kollar på ett gäng bilder från förrförra söndagen, när det var 16 grader varmt och vi gick på söndagspromenad i Terrington utanför York.

IMG_0239min.jpg
IMG_0237min.jpg

Kolla bara! Helt vindstilla och mjukt disigt solljus. Och hörni, visst finns det inget grönare gräs än det i UK?

IMG_0244min.jpg
IMG_0243min.jpg

Vi korsade kanske världens smalaste bro.

IMG_0253min.jpg
IMG_0258min.jpg

Hej våren!

IMG_0265min.jpg
IMG_0269min.jpg

Promenerade längs slingriga landsvägar, förbi en liten bondgård där en ponny blåste mjuk luft på våra händer och hönor irrade omkring våra fötter.

IMG_0277min.jpg
IMG_0280min.jpg
IMG_0291min.jpg
IMG_0293min.jpg

Mmm skymningsblått ljus. Så vilsamt för ögonen.

Det får avsluta det här spretiga blogginlägget för nu ska jag och Suote åka och köpa goda ostar, godis och chips som vi ska äta framför Mello ikväll!! Hej!

i januari

Januari kom och gick. Stundvis kändes det som jag stod och stampade på samma ställe i en halv evighet, och andra gånger blinkade jag och en hel vecka försvann. Snodde en lista från Kaneli för att sammanfatta Januari 2019, här i sällskap med några bilder från en söndag då Suote och jag promenerade 1 mil längs med floden här i York.

IMG_0180min.jpg
IMG_0194min.jpg
IMG_0209min.jpg

Tänkt på: Hus! Suote och jag har börjat spara och även om vi inte kommer kunna köpa något på väldigt länge, så scrollar jag mig genom Rightmove och Zoopla varje kväll. Så mysigt att drömma och inreda i fantasin ju. Också tänkt mycket på att jag troligtvis ska få nytt jobb i Mars (fortfarande på kvinnojouren, men inom ett annat team i en annan roll), vilket känns ungefär lika delar nervöst och pepp. Och på att jag måste köpa en ny kamera, efter 9 år och väldigt flitigt användande är sensorn helt slut och bilderna grumliga.

Tittat på: sista säsongen av Breaking Bad, så bra men väldigt intense. Och ett gäng avsnitt Friends de dagarna jag var nerbäddad i soffan med influensa och behövde något lättsmält i feberyran.

Läst: The History of Bees av Maja Lunde.

Planerat: Jag har faktiskt inte planerat något alls den senaste tiden, just nu trivs jag väldigt bra med att bara flyta med.

Haft på mig: Jag har återupptäckt mycket gamla kläder i min garderob och experimenterat med nya kombinationer. Har också köpt nya doc martens för 50% på vinterrean eftersom mina gamla har fallit sönder totalt och börjat läcka in vatten, den här gången blev det bruna i modellen Shriver Hi. Och känt mig väldigt fin i min fusk(!)pälsjacka som jag vick av Suote i julklapp (och som orsakade en våg av DM’s på insta från folk som trodde att det var äkta päls... eh).

Lyssnat på: Kendrick Lamar, Joey Purp, Duckwrth, Cardi B, och Leikeli47. Och min bästa podcast My Favorite Murder, såklart.

Ätit: Mycket pizza och pasta, bolognese på quornfärs, nybakt bröd med smält smör och ost, varma mackor, och chips! Blir SÅ HUNGRIG av styrketräningen och kylan så det är väldigt viktigt att mata kroppen ordentligt.

Längtat efter: dagsljus. Är så trött på vintermörkret nu.

hej bloggen, jag lever

Hej herregud vad längesedan det var vi hördes nu!! Jag har ingen bättre anledning än att jag helt enkelt inte har haft lust eller tid, så är det ibland. November + December bara försvann i en härlig dimma av utekvällar, julmys och binge watching av Breaking Bad. Sedan åkte jag till Småland i två veckor för att fira jul med min gulliga familj, på Julafton anslöt sig Suote och det var så jävla fint att ha honom där. Vi firade jul så som vi alltid gör: lugnt och mysigt på julafton, och sedan slår vi på stort med kalkonmiddag på juldagen. Vi åt tills vi inte kunde få ner en endaste tugga till, hade armbrytning på finduken, knödde ihop 6 pers + 1 hund i en bil för att åka och mata vår tyska grannes katter, och dansade inpå småtimmarna. I mellandagarna kollade vi på hockey, hälsade på mina morföräldrar i Grästorp, åt vår vikt i choklad, andades skogsluft och gosade med djurfamiljen.  

RNI-Films-IMG-8D3C1773-CF9E-4EFB-8120-F441C46812FEmin.jpg
RNI-Films-IMG-172A5B0A-BD34-4430-A013-1A778CEAB955min.jpg
RNI-Films-IMG-2CBB22B1-6255-4EC8-9734-FB0B5638B8B0min.jpg

Ser ju på det här lilla ansiktet hur han riktigt törstar efter uppmärksamhet.

Två bästisar.

IMG_4493min.jpg

Julaftonsansiktet.

RNI-Films-IMG-1EBA34A9-48A7-4F58-A327-B9D140E8106Fmin.jpg
RNI-Films-IMG-DDC247E4-9C28-48F5-A2CD-B72EED23DEE9min.jpg
IMG_4958min.jpg

Obligatorisk framför-julgranen-bild.

RNI-Films-IMG-73DFC5A1-6002-4E70-83CB-1B22AFCBEA6Bmin.jpg

Och obligatorisk strypkrama-Pär-och-Johanna-bild.

RNI-Films-IMG-37614D0C-6FC9-45DE-94E1-78408FF7641Emin.jpg
RNI-Films-IMG-2228C455-24F5-40FE-BEB9-9CE84E5804CBmin.jpg
RNI-Films-IMG-07B073CA-2314-45AB-B3E9-2E93D837F0DEmin.jpg
RNI-Films-IMG-680547DD-0E0F-4F95-9E16-2C8A806D8246min.jpg

Vi firade in det nya året i städernas stad Edinburgh. Älskade att få vara där igen och att få visa Suote mina favoritställen. Tog ca noll bilder på hela nyårsnatten, var för upptagen av att kolla på fyrverkerier, dansa, och prata. Var iaf iklädd en silverklänning värdig en ABBA-medlem och två kilo eyeliner. Dagen efter promenerade vi igenom Old Town och åt burgare med sötpotatispommes när benen blev för trötta.

RNI-Films-IMG-C4FFA88D-B2EB-4A4D-AC26-2E62BE02C297.JPG
RNI-Films-IMG-14BA11B9-3542-4A33-99B3-BFEA4D913B47.JPG

Nu är jag tillbaka i York och vardagsrutinen igen, ganska skönt det också.

2018 gick så fort, tycker ni inte? Jag gjorde så mycket nytt och så mycket fint. Jag skaffade min första tatuering, började styrketräna (sista passet på 2018 benpressade jag 300 himla kilo, hur stark??!), fick fast anställning på ett jobb jag älskar och tackade nej till en doktorandplats i York för att det inte kändes rätt. Firade midsommar i Sverige för första gången på flera år, flyttade ihop med Suote och åkte till Grekland på min första solsemester någonsin. Jag var glad, på riktigt. Och så mycket snällare mot mig själv. Jag har: vilat, sagt ifrån, ägnat mindre tid och energi åt relationer som bara dränerar mig på liv, lyssnat på kroppens behov i en helt annan utsträckning än tidigare och haft så jävla kul. Hoppas att jag kan bära med mig det in i 2019.

Slutet av Oktober/början av November

Kompisar! Jag jobbar min tredje fredagsnatt i rad på det skyddade boendet. Det ekar tyst i byggnaden och hjälplinjen har bara ringt en endaste gång, så tänkte passa på att kika in här och säga hej. Har förresten kollat på the Haunting of Hill House i veckan, så förväntar mig nästan att jag ska se spöken/andar/siluetter på övervakningskamerorna när jag tittar upp på skärmarna. Ser ej fram emot att behöva gå ner i källaren för att gå på toa senare, heh. 

Livet de senaste veckorna har mest bestått av jobb jobb jobb. Men några glimtar icke-jobb kan jag dela med mig av ändå.

IMG-0896min.jpg

Jag går till bussen längs med floden i morgonsolen, luften är hög och löven som skiftar i höstens alla färger frasar under mina fötter. 07:30 tåget från Scarborough rullar över Scarborough Bridge,  det påminner om introt till skymningssagor. Fåglarna är i rörelse nu, de flyger lågt över vattnet i pilformation, och änderna samlas tjattrande vid foten av bron. På floden tränar de rodd, en kvinna i gul fiskehatt cyklar bredvid och ropar instruktioner, väser högt till gässen mellan tänderna så att de ska flytta på sig när hon kommer cyklandes.

IMG-1066min.jpg
IMG-2994min.jpg

Jag börjar känna igen personerna som bor i mitt område. Den polska kvinnan med de två tufsiga gamla skrutthundarna som viftar långsamt på svansen när en går förbi. Mannen med labradoren som drar något så otroligt i kopplet, han måste sätta emot hela sin kroppsvikt för att inte dras med. Kvinnan med den lilla chiuauan som hellre blir buren än går själv. Eller okej, jag inser när jag skriver detta att jag faktiskt inte känner igen människorna som bor i mitt område, utan det är hundarna jag känner igen. Rimligt ändå.

Vår lilla lägenhet känns som hemma nu. En trygg plats där jag kan landa och bara vara. Och med mörkret kom behovet och önskan att bara vara hemma; tända ljus, baka bröd och bullar, sluka serier på Netflix, skrota runt i lurviga strumpor och pyjamas. 

IMG-1027min.jpg

Jobbar, jobbar, jobbar. När jag tror att inget kan chocka mig längre, kommer jag på mig själv att läsa igenom informationen jag fått från polis och soc. med tappad haka. Kommer sedan hem till det här gulliga leendet och känner mig så oändligt tacksam för att jag är i en relation som bara ger mig glädje, där jag känner mig 100% trygg och stark, med den absolut snällaste personen jag vet. 

IMG-2956min.jpg
IMG-2958min.jpg

Vi åker till gymmet om kvällarna. Jag får förhårdnader på handflatorna av hävstången, och vikterna som i början kändes ouppnåeliga är nu helt överkomliga; jag lyfter det dubbla jag orkade för bara två månader sedan. Efteråt är jag hög på endorfiner och musklerna ömmar. Jag trivs så bra med styrketräning och är så glad att jag hittat en träningsform som passar mig, för som f.d. ätstörd är träning ingenting som jag tar för givet, det är så lätt att hamna i skadliga tankegångar. Men just nu är jag så långt från de ätstörda tankarna jag någonsin varit, och jag har aldrig känt mig så mycket power som när jag benpressar fyra gånger gånger min kroppsvikt (eller min uppskattade kroppsvikt, har inte vägt mig sedan 2012). 

IMG-2927min.jpg
IMG-2930min.jpg

VI firade Halloween förra helgen. Jag kom hem vid 10 på lördagsmorgonen efter att jag jobbat dag + natt, och därför varit vaken i 28h i sträck. Kröp ner bredvid Suote med en ostmacka i handen och tydligen somnade jag mitt i en mening. Vaknade sedan vid 17 och satte direkt igång med vår sminkning. Tycker ändå att jag gjorde ett bra jobb då jag var helt sömndrucken när jag gjorde det. Bävade lite inför tanken att gå ut och klubba med bara 7 timmar sömn och nattjobb i kroppen, men det gick bra?? Dansade konstant i 5 timmar och hade fortfarande energi kvar när vi åkte hem vid 3. Hoppas jag känner mig lika fräsch imorgon/ikväll när det är bonfire night.

Hoppas November känns mjukt i tanken och att ni mår bra. Puss!

Vi åkte till Grekland och låtsades att det var sommar igen

Hej. Det var ett tag sedan sist. Det är svårt att hinna med bloggen mellan jobb, träning, socialt liv, och Great British Bake Off. Dessutom har min hjärna strejkat när jag väl haft tid, när jag öppnat ett nytt utkast och börjat skriva ett blogginlägg. Jag har haft så mycket jag vill säga, så mycket som har hänt inuti, men orden liksom fastnar någonstans på vägen och ut kommer ingenting. 

Anyhow, ni som följer mig på instagram kan ju inte missat att jag och Suote var på en veckas semester i Grekland, inte så som jag bombaderade er med bilder. Tackade mitt Augusti-jag varje dag för att ha bokat en semester till skruttiga, trötta Oktober-jag. För det var precis vad jag behövde; 26-29 grader och sol varje dag, oändligt mycket tid med Suote, och inte ett enda beslut att fatta. Vi spenderade dagarna i solen, badade i havet, vid klockan 1 masade vi oss up till restaurangen for lunch och klockan 7 för middag, sov minst 10 timmars varje natt. 

Jag läste Donna Tartt’s The Little Friend på tre dagar. Det visade sig vara den bästa sortens bok, ni vet, en bok som liksom stannar med även en när en inte läser - jag drömde om karaktärerna i flera dagar efteråt. När den var utläst fyllde jag istället hjärnan med poddar eller ljuden runtomkring (havets brus, konversationerna kring poolen, cikadorna i natten, Suotes andetag bredvid).

En dag hyrde vi en liten, skiten Fiat för €30 och såg oss om på ön. Vi åkte till staden Kos där vi promenerade på måfå längs med hamnen, längs de smala gatorna, vi råkade promenera rakt in i polisstationen och domstolen för att det såg ut som ett museum. Sedan körde vi söderut, upp i bergen, längs med kusten. Himlen var så blå att det nästan sved i ögonen, och snart kunde vi urskilja turkiet i fjärran - blått mot blått. Vi stannade på Therma Beach och badade i den heta källan där, tillsammans med tusen tyska turister låg vi och guppade där det heta, svaveldoftande vattnen mötte det friska havsvattnet. överallt fanns det giriga getter som lärt sig att turister = mat om de kommer tillräckligt nära. Vi såg också hur en get öppnade en kylväska och helt sonika tuggade i sig två baguetter innan en tysk man i speedos och fiskehatt kom springandes och ryckte till sig väskan.

Sedan lämnade vi kusten och körde på serpentinvägar upp i bergen. Tur att jag redan kört på de slingrigaste vägarna i Montenegro, i mörker och ösregn, med stup på vardera sida vägen, för det här var ju lätt som en plätt i jämförelse. Vi körde genom dov granskog, ut på vida slätter med betande får. Vi fick hjärtstillestånd varje gång vi fick möte, och en gång fick jag backa i flera hundra meter så att en turistbuss skulle kunna komma förbi. Till slut kom vi fram till en liten by/nationalpark på toppen där vi åt fyllda vinblad och grekisk yoghurt med den sötaste, lenaste honungen som någonsin landat på min tunga. Mmm.

IMG-1812min.jpg
IMG-1821min.jpg

Den sista dagen såg vi hur solen försvann bakom horisonten från en sandig solstol och det kändes som att resten av världen upphört att existera - blotta tanken på att vi skulle flyga tillbaka till UK, på att vi skulle jobba två dagar senare, på att det var 15 grader kallare i York, var helt absurd. Men här är vi, tillbaka i verkligheten. Det är mörkt när jag kliver på bussen till jobbet om morgonen, och mörkt när jag kliver av igen. Jag jobbar dessutom natt tre fredagar i rad nu, ovanpå min vanliga heltid. Men luften är hög och krispig och alla vägar kantas av frasiga löv i höstens alla färger, så det gör faktiskt inte så mycket.

IMG-1911min.jpg
IMG-2256min.jpg
IMG-2383min.jpg

Jag önskar att jag kunde lova att vi ses här inne snart igen, men jag vet att jag säkerligen kommer prioritera att mysa i soffan om kvällarna, så vi hörs när vi hörs helt enkelt. Jag hoppas att hösten är snäll mot er också och att livet känns bra i magen.

Sedan sist

IMG_9980min.jpg

Jag går på yoga med en ny vän, min första lektion någonsin. Vi är sist in i lokalen och jag får platsen längst fram i mitten, precis framför instruktören. Jag kan inte minnas sist jag var såhär långt utanför min comfort zone. En och en halv timme senare ligger vi i corpse pose blöta av svett. Jag känner lukten av regnet genom de öppna fönstren och det känns som att min kropp smälter ut på golvet. Det är tyst och tomt för en sekund innan min kropp fylls av vatten, vågor som slår upp i mitt huvud och jag sjunker djupare ner i golvet. Efteråt känner jag mig mjuk och följsam, både i kroppen och i tanken. 

IMG_0268min.jpg

Härom veckan hade jag hade fyra dagar ledighet på raken, det är det längsta jag haft på flera månader. De första två dagarna vaknade jag runt 5 som jag brukar innan jag somnade om, men sedan gick jag in i totalt semesterläge. När måndagen sedan kom och mitt alarm körde igång där vid 5, hade jag ingen aning om vad som hände. Så jag väckte Suote, tryckte den ringande iPhonen i hans ansikte och frågade “what do you want me to do with this?” han tittade på mig länge innan han förvirrat sa “turn it off?” Det var inte förrän jag tryckt snooze och såg min bakgrundsbild som jag förstod att det var min telefon jag höll i. Tur att vi bokat semester i Oktober, min hjärna verkar behöva det.

IMG_0261min.jpg

Bank Holiday Weekend och vi åker till London för att hänga med Suote’s bror. Vi bilar ner på lördagen, äter sura godisar och sjunger med i musiken. 

Söndagen regnar bort, vi försöker ge oss ut på Londons gator men blir dyngsura på tre sekunder trots paraply. Vi ger upp och hamnar på ett italienskt café med starkt kaffe och frasiga bakverk, regnet öser ner utanför och fönstren immar igen. På kvällen äter vi phò på en vietnamesisk restaurang som precis har öppnat tvärs över gatan. Jag som huttrat hela dagen värms upp inifrån av den rykande varma buljongen. Resten av kvällen springer vi från bar till bar i duggregnet. Vår slutdestination är en liten bar där prick alla är coolare än jag och som har jazzkväll varje söndag. Vid midnatt börjar bandet spela, jag blundar och förlorar mig i musiken. Bryr mig inte om hur pretentiöst och klyschigt det är med jazz, för sopransaxofonen vibrerar i hela kroppen och jag älskar varenda sekund. Jag saknar att spela klarinett. När vi går hem i natten har det äntligen slutat att regna, Dalston är tomt så när som på rävarna som kryssar mellan parkerade bilar och soptunnor. Vi räknar till sju stycken.

När vi vaknar på måndagsmorgonen har Suotes mamma anslutit sig till oss, vi är alla mosiga i ansiktet av den sena natten: mamman av att ha suttit på en nattbuss, vi av att ha dansat till klockan 3 samma morgon. Pannkakor och lönnsirap till frukost innan vi åker till Carnival. Folk! Överallt! Luften är tung av weed och vi klämmer oss fram mellan alla varma kroppar som gungar i takt med musiken. Efteråt är vi alla helt slut. Jag sover mig igenom den fyra timmar långa bilfärden hem och vaknar inte förrän Suote parkerar bilen utanför vår lägenhet. 

IMG_9932min.jpg
IMG_9585min.jpg

Förra vintern, när jag och Fatou bodde i Hyde Park i Leeds torkade jag in surdeg och sparade i en burk. Nu har jag satt igång den igen, surdegsbaguetter fick bli mitt första brödbak i den nya lägenheten. ♡ Bröd. ♡ Att lära mig baka med surdeg var mitt projekt förra hösten, och nu vill jag lära mig något nytt igen, men vet inte vad. Har ni några idéer? 

slutet av Juli, början av Augusti

Jag har haft en digital detox. Den var varken planerad eller frivillig, utan är enbart ett resultat av att 1) det blev en glitch i mitt telefonkontrakt och mitt 3G slutade fungera, och 2) för att det här landet inte vet vad effektivitet är och därför har det tagit evigheter att fixa internet i lägenheten. Den enda internetuppkopplingen jag haft de senaste veckorna är bussens wifi som orkar ladda högst 5 bilder på instagram, det är liksom inte ens värt att försöka. Jag har slutat att reflexmässigt greppa efter mobilen så fort jag har tråkigt. Istället höjer jag blicken, tar in omgivningen. Stannar i mina tankar längre än tre sekunder. Jag läser böcker igen! Jag som inte läst på hela sommaren slukar nu två böcker på en vecka. Älskar ju internet och det var så himla skönt att komma hem från jobbet i torsdags och äntligen ha wifi i lägenheten, men pausen har gjort min hjärna gott. 

4E5B1391-0227-4087-9A2E-F7320FBAAE7Dmin.jpg

Fredag kväll. Vi äter pizza på puben, råkar slå ett ölglas i tusen bitar. Snett till höger om oss, ett par i övre 60 års åldern, jag blir blödig av hur de nickar huvudet i takt till musiken, hur de mimar med i texterna. Snett till vänster om oss, ett omaka par, han är stupfull och har fortfarande arbetskläderna på sig (byggarbetare? målare?), hon ser ut att ha klivit ut ur legally blonde och är spiknykter. Vi försöker fundera hur och var och när de träffades, och hur de kom att fastna för varandra. 

96315786-694B-4A7B-AA9C-770237E3990Amin.jpg

Vi köper gymkort. Jag som aldrig satt min fot i ett gym någonsin får nej-nu-vänder-vi-och-åker-hem-känslor när vi kliver in genom dörrarna; det är en industrilokal som sedan varit nattklubb och nu ett gym, överallt står maskiner och folk som vet vad fasen de håller på med. Suote bara skrattar åt mina rädda råddjursögon och visar hur jag ska göra. Jag lyfter vikter, tyngre än vad jag trodde att jag var kapabel till, och blir bubblig av endorfiner. Jag går därifrån med darriga muskler och en känsla av att vara oövervinnerlig. Dagen efter vill jag redan åka dit igen, två dagar senare har jag så mycket träningsvärk att jag knappt kommer ur sängen på morgonen. 

AEFCB57B-E92A-4B92-B7D4-220C9A7A0BCEmin.jpg

Värmen som fick svetten att långsamt leta sig ner mellan skulderbladen, som fick oss att klä av oss och duscha kallt så fort vi kom innanför dörren efter jobbet, den har släppt nu. 7 veckor utan regn. Och så, äntligen, under en helg kom samma mängd regn som det vanligtvis kommer under hela Juli. Åskan mullrade konstant i två dygn, halva York var utan ström. På pubarna tändes det ljus, lastbilar med generatorer stod parkerade på kullerstensgatorna, papperskorgarna var fulla av sönderblåsta paraplyer. En vecka senare är den sönderbrända marken grön igen och vi sover med täcke för första gången på hela sommaren.

Det går bra på jobbet. Jag får beröm, blir tilldelad fler arbetsuppgifter. Jag känner hur jag börjar slappna av och lita på att jag vet vad jag gör. När jag kommer hem efter en jobbdag är jag helt slut. Slut av att ha pratat i telefon hela dagen, slut av att ha varit emotionellt stöd i sju timmar, slut av att världen är helt fucked up, slut av att det inte finns någon ände till våldet. Oftast räcker bussturen från Leeds till York för att jag ska kunna nollställa huvudet, men vissa kvällar går det bara inte. Då plockar Suote upp mig, bäddar ner mig i sängen och jag berättar allt som har hänt på jobbet, allt som tynger och skaver, det liksom väller över, ut genom munnen. Det är för mycket för att en person ska orka bära det på egen hand. Efteråt känner jag mig som en urvriden disktrasa, men tacksam över att jag har någon som kan lyssna och stryka mig på kinden när det behövs. 

IMG_9316min.jpg

Jag beställer röstkort och får det i posten två dagar senare. Jag skriver feministiskt initiativ så tydligt jag kan på alla tre, sluter varsamt kuvertet och postar det dagen efter. Hoppas att det inte kommer bort i posten. Hoppas att det inte ska gå helt åt helvete (dvs till höger och SD) i September. Får fortfarande overklighetskänslor när jag tänker på att jag har ett liv här i UK. Att jag bor och lever och jobbar här, att jag har jobb, lägenhet, vänner och en sambo. På att jag hela tiden skjuter upp datumet för när jag ska flytta tillbaka till Sverige. Ibland undrar om jag någonsin kommer flytta härifrån. Det känns okej att inte veta. 

Juni juni juni

Hej mina små duvhökar! Hur är vi redan i andra halvan av Juni?? Förstår inte hur tid fungerar. Anyhow, just precis nu sitter jag på Luton och väntar på flyget som ska ta mig till Köpenhamn och sedan vidare till Småland för midsommarfir!!! Eftersom jag har lite tid över tycker jag vi kikar på vad som fastnat på minneskortet nu i Juni, ja! 

IMG_8038min.jpg

Flyttade ju till York för någon vecka sedan och det här är min nya favoritgranne! Hen gillar att hänga på bordet som brukade tillhöra en pub, men som nu är totalt övervuxen av all möjlig grönska. Vi brukar hälsa och prata genom sovrumsfönstret. 

Första söndagen i varje månad genom sommaren hålls en gatufestival på Fossgate i York, det är så mysigt och alla är så glada. Vi var där, lyssnade på vänner som spelade musik, och åt jordgubbar med glass + maräng. Såg dessutom många bra hundar. 

IMG_8082min.jpg
IMG_8103min.jpg

En varm, solig helgdag utforskade vi vårt nya område. 

Jag var hoppsig och glad, och utmanade Suote i vem som kunde hoppklacka högst. 

Han kom lite högre om vi säger så. Så går det om en envis nog att tävla mot någon som varit brittisk mästare i längdhopp lol. 

IMG_8185min.jpg
IMG_8187min.jpg

Vi hittade en stig som vi följde genom lummig terräng. 

IMG_8145min.jpg
IMG_8147min.jpg

Och hamnade till slut i en bokskog? Så mysigt att ha nära till naturen igen efter att ha varit omgiven av höghus och motorvägar i Leeds de senaste 9 månaderna. 

IMG_8323min.jpg

Apropå natur, i söndags åkte vi ut till Bempton Cliffs för att andas havsluft och kolla på puffins!!!

IMG_8217min.jpg

Tappa-andan-vackert. Och lite lite jobbigt med höjdrädslan som kittlar under fötterna. 

IMG_8236min.jpg

Vi promenerade längs med klippkanten, genom högt svajande gräs. 

IMG_8260min.jpg

Och fikade på en klippa när magarna började kurra.

IMG_8279min.jpg
IMG_8288min.jpg

Där nere sitter de, alla små puffins!! Så gulliga och lite klumpiga. Och japp, det är stunder som dessa en önskar att en hade ett zoomobjektiv istället för ett fast 30mm. 

IMG_8297min.jpg
IMG_8318min.jpg

Somnade i bilen när vi åkte hem, helt matt i huvudet av all frisk luft och vind i öronen. Så välbehövligt att få bli omfamnad av natur då och då för att orka sitta på ett kontor under veckorna. Om ni har vägarna förbi York och har tid över för en dagsutflykt - åk hit!! Det tar ungefär 1 h med bil, är överväldigande vackert och gulligt med alla fåglar. 

En fredagslista

Hörni! Tack för alla peppiga kommentarer på mitt förra inlägg angående mina tankar kring att blogga, det var så fint att få läsa. Och ni har rätt, det lilla i livet är minst lika betydelsefullt och viktigt som det stora, måste bara påminna mig själv om det lite oftare. Jag börjar här, med en fredagslista à la Nastasja, på saker som gör mig glad just nu: 

IMG_6206.JPG
analoga bilder från barcelona-besöket i mars. 

analoga bilder från barcelona-besöket i mars. 

  • när vänner går på intervjuer för jobb och PhD-platser och skickar sms i caps med tusen utropstecken för att det gick så bra. 
  • den söta doften av fläderblom.
  • att förklara skillnaden mellan svenskans “glad” och “lycklig” för den gulliga personen som jag är så väldigt kär i.
  • att känna sig trygg nog att ta plats och riktigt bre ut sig, skratta högt och prata fort. 
  • att det bara är 12 dagar kvar tills jag har Småländsk mark under fötterna igen. 
  • messengertråden där jag planerar midsommar med min syster. Längtar!!!!!
  • min nya klänning med det knäppaste tigermönstret som jag inte kunde sluta tänka på och var därför helt enkelt tvungen att köpa. Ska äta glass iklädd den i helgen.
  • att konfronteras med svåra situationer på jobbet och fixa det. Känns som jag har vuxit flera centimeter bara den här veckan.  
  • de extra söta dadlarna som flyttat in i vår kyl nu under Ramadan, och Fatou som hela tiden insisterar på att jag ska ta fler.
  • att jag flyttar in i lägenheten i York, blir sambo med Suote, på riktigt nu i helgen. Blir sockerdrickspirrig i hela kroppen av bara tanken. 

p.s. hej till alla som hittat hit genom gulliga Sandra, hoppas ni ska trivas! <3

stunder i maj

Jag skypar med Nastasja och vi pratar om bloggar. Och även fast bloggvärlden ibland gör mig trött och stressad, så kommer jag på mig själv med att sakna den också. Jag saknar att ha nära till fotot och skrivandet. Saknar att dokumentera vardagen och spara den här. Så jag trycker på plus-ikonen och påbörjar ett nytt inlägg. Flera gånger. Men det rinner alltid ut i sanden. Jag tror det är för att jag dagligen konfronteras med livets alla stora, svåra grejer på jobbet, och då känns bloggen inte lika viktig? Men jag påminner mig själv om att den är viktig för mig, för trots att den förlorar tyngd i kontrast med all skit som pågår där ute i världen så tillför den ändå något till mitt lilla liv. Så jag försöker igen, trycker på plusset i hörnet och berättar om Maj 2018.

3BB9AD20-950D-44C6-B480-EBE658C72FDCmin.jpg

Halvvägs in i Maj fyller jag 27 och blir firad en hel helg. På fredagen äter vi pasta på en italiensk restaurang som ligger i en källare och där det är snudd på omöjligt att få bord. Pastan är helt gudomlig (och svampen!! svampen är det godaste jag ätit, perfekt salt och smörig) och servitören skrattar när vi ber om extra mycket parmesan. På lördagen blir jag överraskad med en dag på ett spa utanför York. Vi bastar och bubblar, får ansiktsbehandling och fotmassage. När kvällen kommer ser vi på Eurovision och jag känner mig mjuk i hela kroppen. Söndagen inleds med ett berg av pannkakor på Brew & Brownie, precis som förra året, och när måndagen och min faktiska födelsedag kommer känns det redan som att jag har fyllt år, flera gånger om. 

IMG_7843min.jpg
IMG_7719min.jpg
IMG_7749min.jpg

Den plötsliga sommarvärmen lamslår UK. Luften är tung och klibbig, den annars så isande vinden känns ljummen mot mina bara ben. När det regnar är dropparna stora som 5p mynt och varma. Vi spenderar all vår tid utomhus, äter glass flera gånger om dagen och min kropp har helt förträngt minnet av vinter.  

A609C142-FB6E-4AE0-BF0B-90E10215B7DDmin.jpg

Vi får nyckeln till lägenheten. Det känns ovant att kliva in i den, ovant men pirrigt, som ett par nya skor som en inte riktigt gått in än. Vi åker till IKEA, går sakta genom avdelningarna för att inte missa någonting. Väjer för bråkande par och skrattar åt alla barn som gett upp helt och ålar sig fram på golvet, provar madrasser och drömmer om en lägenhet där vi har mer plats för nödvändigt onödiga grejer som schäslonger och spexiga hyllor. Första natten i nya lägenheten är varm och vi har fönstret öppet, utanför kan vi höra fåglarna kvittra natten igenom och när morgonen kommer är lägenheten full av ljus. 

Jag har lägenheten in Leeds fram till mitten av Juni, så jag spenderar veckorna i Leeds och helgerna i York. Precis som förut, men nu åker jag hem till oss istället för hem till honom. 

13F5DCB6-4AB8-4F17-B5C5-3B14849852A6min.jpg

Vi skruvar ihop vår garderob, den som vi köpte på IKEA veckan innan, och kartongerna tar för ett slag över lägenheten. När vi kommit halvvägs pausar vi från garderobsbygget och äter smulpaj på golvet, och jag tänker att exakt nu så önskar jag att någon kunde ta en bild på oss. Jag vill kapsla in den här stunden, spara och plocka fram senare för att minnas exakt hur mycket allt kändes. Hur bra allt kändes. 

99192E1A-118A-4AE3-BAD0-101460FE7BA8min.jpg

Vi köper nya köksknivar som är så vassa att det är en ren fröjd att skära med dem. Det säger jag också till Suote när jag skär lök till potatissalladen och bara sekunder senare skär jag såklart nästan av mig toppen på tummen; ett djupt jack som löper över fingertoppen och ner genom halva nageln. På ren reflex knyter jag min andra hand runt tummen, trycker hårt och håller tummen under rinnande kallt vatten, medan blodet tränger igenom min knutna näve. Det susar i öronen och jag känner hur benen börjar vika sig. Suote säger gång på gång att vi måste åka till akuten, men sittandes på golvet med ryggen mot köksskåpen lyckas jag stoppa blodet och efter att ha undersökt såret bestämmer jag mig för att det nog inte behöver sys, bara tejpas riktigt hårt. 

688149CC-DBFB-4F46-94A7-E5ADD753C1CFmin.jpg

Jag är glad. Lycklig. Hela tiden. Får livet vara såhär bra? Jag vet inte. Ibland kan jag känna mig lite stressad över att den här känslan ska ta slut, att jag en dag ska vakna och ångesten och stressen ska ha tagit sin sedvanliga plats i maggropen. Men sen kommer jag ihåg att leva nu, inte sen, i det som är och inte i ett kanske, och unnar mig själv att känna såhär. Speciellt efter förra årets skitvår som slukade allt ljus. Tack livet för Maj 2018.